GOTT NYTT ÅR!!!

Ett år tar slut. Ett nytt börjar. Och tänk så mycket som hunnit hända. Mycket har varit fantastiskt och härligt, annat mindre bra.. ja som livet brukar vara. Just nu är det "mycket", på många plan, och bloggen har legat och vilat mest, känns det som. Men om jag skulle göra nån slags summering åtminstone när det gäller yogan, såhär på årets näst sista dag, så har min kropp gjort fantastiska framsteg, om man nu kan tala om framsteg i yogasammanhang...
I alla fall har min kropp blivit mycket, mycket öppnare och mjukare och allt kom, eller började, så plötsligt och bestämt att jag märkte från dag till dag där i somras hur "allt" förvandlades. Främst är det  höfterna som öppnats och det har också hänt något "stort" med ländryggen som alltid varit ett bekymmer. Och det är bandhas, där jag blivit otroligt stark, som gjort förvandlingen med ryggen och numera kommer jag på mig själv många gånger att jag använder bandhas ofta, ofta utanför yogamattan...
Nåt annat som jag också erövrat detta år är insikten att lägga alla "måsten" åt sidan. Tänk att man måste erövra alla dessa klokheter och insikter själv, inifrån!! För det spelar ingen roll hur många gånger jag läser eller fått det sagt till mig; det måste komma inifrån mig själv för att det ska bli min sanning. Jag måste inte yoga heeela serien varje dag för att det ska "räknas" och jag ska känna mig nöjd. Numera yogar jag när lusten kommer, aldrig några måsten och borde... Tänk vilken skillnad det gör!! Och jag har känt senaste månaden, och vet att jag tänkt tanken förr, att det känns perfekt att yoga varannan dag. Som om kroppen behöver en vilodag emellan, eller en dag då jag bara gör någon asanas, bara så där, när jag får tid o möjlighet, ibland i bilen!! Och varannan dag är perfekt, för när jag haft en vilodag så lääängtar jag så, ja det är som om kroppen längtar och fodrar; nu yoga.
Ja ett år har gått, jag har blivit äldre och klokare och en tanke slog mig i morse; jag, själen, har blivit äldre men jag undrar hur mycket min kropp har föryngrats. Hur många år yngre har yogan gjort min kropp??
8, 10, 12?? Ni yogisar, som vet vad jag talar om, ni känner igen er,va!?
Gott Nytt År! Hoppas 2013 blir ett fantastiskt år! På alla sätt!

Slapparhelg.

En oplanerad helg ligger framför. Så härligt. Kanske köpa några julklappar o fixa en gran. Eller inte. Inga måsten och krav. Och känner hur stressad jag varit under veckan, nu när fredagskvällen närmar sig, nu när allt som skulle göras på jobbet är gjort och jag kan koppla av. Koppla bort. Sköna fredag!!
Och en envis förkylning verkar äntligen släppa, börjar känna att kraften i blytunga armar och ben kommer tillbaka. Och lusten. Och livet. Ska öppna ett dyrvin, tror jag, och inte göra ett handtag denna kväll. Bara vänta på att mannen och hämtmaten kommer hem...

Lilla jag♥

Jag har väl berättat att jag börjar släktforska? det är nåt jag tänkt i många, många år men nu har det blivit av, mycket beroende på TV-programmen som gått och som handlat om att söka sina rötter. Och det är lika spännande som jag trodde. Och också tålamodsprövande, för det tar tid, massor med tid. Det är ett himla sökande i kyrkoböckerna och ibland förgäves och man måste hitta nya vägar...
Men, jag har haft en sån tur, en sån där som nästan är otrolig! Ni vet kanske att på facebook finns det olika grupper, ibland slutna och som man kan söka medlemskap i. Jag fick tips av hon som leder släktforskarkursen som vi går att det fanns en grupp på fb och jag gick med i den. För jag hade kört fast och visste inte riktigt hur jag skulle komma vidare då min släkt på pappas sida visade sig hamna i Finland. Min farfarsfar var född i Vasa, Finland, och flyttade såsmåningom till Luleå. Men när jag skulle söka hans föräldrar så tog det stopp. Så jag skrev min farfarsfars födelsedatum och en fråga om någon visste hur jag skulle göra, kan ju inte ett ord finska själv... Och vips på 5 minuter hade jag fått massor med tips var jag kunde gå in och söka och en man erbjöds sig att gå in på en sajt som han hade tillgång till och söka åt mig. Och trot eller ej, på några minuter fick jag svar att han hade hittat min släkting och efter att vi kollat att det verkligen var rätt, att namnet på frun och barnen stämde, så kopierade han det hela och skickade det till mig!! På bara en kvart hade jag fått släkten på pappas sida ända bak till 1600-talet, 11 generationer! Fantastiskt! Och jag har läst och läst, långa, långa  rader med barn, generation efter generation, ca ett barn om året fick dom, men långt ifrån alla blev vuxna... Och jag blir ännu mer nyfiken nu när jag har namn på alla! Och alla dessa kvinnor!! Vad jag känner ömhet och förundran för mina anmödrar! Som födde och sörjde, födde och sörjde sina barn, som var gravida i 20-tal år!!!! och fick göra mer än sitt yttersta för att allt skulle gå runt!
T ex Anna Mattsdotter f. 25 augusti 1741 som födde 16 barn !! och säkert några missfall däremellan, varav en son var min farfarsfarfarsfarfarsfar Isak, och som dessutom hade sin morbror Johannes som var 20 år yngre än henne själv, boende hos sig. Åh vad jag skulle vilja träffa henne och alla andra!!! Alla mina släktingar som levde i många generationer i Oravais, en ort som inte finns längre utan har gått samman med Vörå. Och så farfarsfar som sedan sökte ett bättre liv och bättre villkor i Luleå... Och tänk, sen kom farfar Isak Edvard, sen pappa Lars Edvard åsså jag, Ing-Marie Margareta... Det är inte utan att jag känner mig ödmjuk, tacksam och smått rörd... Tack för Livet!

Ljus i vårt hus

Livet går sin gilla gång. Det har blivit advent, som tur är, så vi får njuta av ljus och stjärnor. Och imorgonkväll väntar första julbordet, också det en njutning. Och precis lagom till advent kom snön, så himla härligt istället för allt regn som föll här i Norrköpingsområdet förra veckan. Lika mycket regn under torsdagsdygnet som det vanligtvis kommer under hela november och det var sjöar på ängarna här runtomkring. Tur att vi bor på en kulle! Och hundarna är så glada, dom som avskyr regn, nu far dom omkring och tokbusar i ren glädje. Och vi yogar, jag o mannen, flera gånger i veckan efter Karin BJ ashtanga-dvd för nybörjare. Och jag känner igen mig så väl från då jag själv var nybörjare och märker hur han utvecklas och hur han kommer på nya små saker hela tiden. Hur uttryck som t ex "tryck ner pekfingret" "sära på tårna" "sittbenen mot taket" alltid betyder just det, är så viktiga och kan göra underverk. Och det känns fantastisk roligt och härligt att yoga med sin man, tycker jag, att höra hans ujjayiandning tillsammans med min, det är något mycket speciellt med det...

2 Molandersyogisar

Lugnt novembermörker. Och långt mellan inläggen här på bloggen. Men det är som det är, tänker inte stressa upp mig eller tycka nåt överhuvudtaget om det... Veckorna rullar på, ja rinner iväg, känns det som. 1:a advent om en dryg vecka,. Känns overkligt! Och det blir mest jobba-äta-sova så här dags på året då mörkret kommer och på kvällarna passar vi på att ägna oss åt vår nya hobby, släktforskning. Det är så jättekul!! När det går bra, vill säga. För det finns kvällar då man sitter och söker o söker i kyrkoböckerna i timmar och hittar ingenting och det känns helt hopplöst men så kommer man på ett annat spår och så plötsligt så står det där, det man letat efter och hjärtat tar ett galoppsteg av glädje. Men så är det där med att tyda all text, se vad prästen har skrivit med sin fina bläckpenna, och det är inte det lättaste. "Kom och kolla om du ser vad det står" säger vi till varandra där vi sitter vid varsin dator...

Helge är nyfiken och vill vara med♥

I helgen har min man gått en nybörjarkurs i ashtangayoga, fredag, lördag o söndag hos min yogalärare. Var så spänd och nyfiken på vad han skulle tycka. Han har ju provat kundaliniyoga förra vintern men det var inget som han tyckte om direkt. Jo, skönt sådär och mjukgörande men inte alls hans grej egentligen och alldeles för lugnt och mjukt.  Men nu kände han att han verkligen var sugen på att "börja träna" och kom själv med förslaget att " jag kanske skulle börja med din yoga". Jag blev jätteglad för det har varit min önskan för tänk va kul att kunna åka på yogaresor o kurser tillsammans. Och jag behövde inte vara orolig för redan när han kom hem på fredagen så var han så positiv och hade bestämt sig för att köpa ett träningskort! Så numera ligger det 2 yogamattor här på golvet och igårkväll yogade vi till Karin Björkegrens AshtangaDVD. Så får se när vi åker iväg på nån kul kurs framöver!

Lugnt läge

Ikväll blir det bastu, som vanligt, kan jag nästan säga. För vi bastar ofta, ofta. Älskart. Men ikväll blir det en liten kortis för min del, har förkylning i kroppen och vet inte egentligen om det är så bra att basta då... tål inte så mycket värme ikväll, tror jag. Det är halsen och rösten framförallt som är rosslig, den bara försvinner i ett slags pip och sen går det inte att prata på ett tag... Så jag är lite spänd inför morgondagen då jag verkligen behöver rösten till en begravning... hoppas den bär igenom..
Så på yogafronten och de flesta andra fronter vilar jag denna vecka så kroppen får chans att komma igen, tidigt i säng och sova 8-9 timmar är receptet. Och på tal om att sova så måste jag bara tipsa om sängkläderna jag köpte förra veckan på Åhlens. Heeelt underbara, i flanell. Mjuka som den mjukaste babyfilt och med våra dunbolster i är det en riktig dröm.

Morgonstund

Ja så var jag på banan igen. Eller på mattan rättare sagt, i arla morgonstund. Så jätteskönt. Fast jag är jättetrött när alarmet plingar strax före kl. 6. Men får jag bara fötterna i golvet så går resten av sig själv:)

Tack Gud för att jag orkade stiga upp,

tack för nattens sömn.

Tack för min starka kropp

och för att armen känns så bra nu.

Amen.

Yogarutiner♥

Fredagskväll, bästa kväll. Vi gör pizza för vi var så sugna och för det var evigheter sen sist. Undviker i vanliga fall allt som innehåller socker och mjöl och det är aldrig några svårigheter med det. Kan sitta vid fikabordet på jobbet där det finns härliga hembakta kanelbullar, korintkakor och tom chokladtårta(!!!!!!!) och jag sitter med min te - eller kaffemugg. Utan minsta problem! För jag vet att jag inte mår bra av socker. För att jag vet att socker verkligen är ett gift för min kropp. Så DET är inget som helst problem.
Men ibland kan jag bli sugen på pizza, på min mans pizza, så det ska det bli ikväll, och vi ska njuta, med gott vin till.
Så inget, inte mycket i alla fall, är helt statiskt i mitt liv. Jag håller mig till och lever efter det som jag mår bra av i vardagen och i vanliga fall. Men jag fuskar när jag vill, helt klart, och det kan jag kosta på mig för jag vet att jag inte är en sån som fuskar i tid och otid. Bara när jag bestämt mig för att fuska:) Jag lever efter principen 80/20. Tror att det var Malin Berghagen som uttryckte det så när hon talade i sin yogabok om att leva renlevnads till 80% och fuska 20%. Tycker jag låter sunt och bra!
Sista veckorna så har jag ju valt att ta sovmorgon för att det är det som min kropp har behövt men jag känner nu att jag börjat bli klar med detta;))) Jo det känns som om jag har "sovit ikapp" det som jag såå väl behövde, och nu, i ett par dagar, så har jag känt en längtan efter mina ensamma och tidiga yogamornar. Jag längtar främst efter en regelbundenhet i min yoga och den får jag bäst när jag yogar på morgonen, så är det bara. Yoga på eftermiddag eller kväll är också bra förstås men det kan ibland vara svårt att få till. Jag är hungrig, vill umgås med mannen eller hundarna vill gå en sväng, ja det känns som det är så mycket annat som kommer i vägen helt enkelt. Det är helt klart att jag behövt sömn mer än nåt annat ett tag och jag är så glad över att jag lyssnat på det behovet,  men nu längtar jag efter att kliva upp tidigt och smyga ner till min yogakammare och yoga mig vaken och lycklig. Vet ju att det är det optimala, för mig. För det finns inget!! som är såå bra för min kropp och för mitt psyke. Just den dagliga regelbundenheten. Yogan är verkligen en livlina som jag kan hålla mig i och den håller jag hårt i.
Så idag har jag bestämt mig att på måndagmorgon så plingar det stilla i alarmet kl 0600, som vanligt igen.

Det ser jag fram emot!

Vid datorn

Sitter hemma och jobbar inför helgen. En helg som handlar om döden, om sorg och saknad men också om tröst och hopp. Och som alltid är det en brottning med orden, ord som ska vara enkla och vardagliga men samtidigt ska handla om det svåraste i livet. Men jag älskar den, brottningen. Åtminstone när jag känner att det kommer att gå, också den här gången. När skrivkrampen släpper och det flödar och jag känner att jag kommer att få ihop det.

Och jag är så glad för vi, jag och min man, har skaffat oss en ny hobby. Vi har börjat släktforska. Så kul och så spännande!! Nåt jag har velat göra länge men som bara har stannat vid en tanke. Men nu har vi börjat på en kurs som är träffar varannan vecka där man får hjälp och tips och så forskar man hemma vid datorn däremellan. Och igårkväll installerade vi ArkivDigital i datorn så nu var det bara att börja!

Bestämt mig för att börja forska på min pappas sida vilket han tycker är så kul. Och jag hittade han i en födelsebok i Luleå domkyrkoförsamling, han, mina fastrar och farmor och farfar. Och så vidare till min farfars födelse vilket var enkelt eftersom han var född i samma församling... Åh va jag blir nyfiken på att veta mer! Vem var dom, hur var dom, vilka drömmar hade dom, Isak Johansson och Katarina Sundling, som min farfars föräldrar hette. Åh vad jag skulle vilja ha träffat dom! Dom och barnen Anna, Maria och sonen Isak, min farfar.
Ikväll ska jag fortsätta, kan knappt vänta..

Röda rummet

Mitt yogarum har blivit "Röda rummet". Borta är allt rosa och alla rosor och istället är det rött som råder. Och jo det stämmer nog att färg ger energi för jag kände mig som superwoman när jag yogade idag. Men det har nog också att göra med att jag sover så bra o mycket just nu, ca nio timmar varje natt. Heelt underbart. Vet inte när jag känt mig så stark som jag gör nu, inte bara kroppsligt utan också mentalt. Jag är kär i själva livet:)))

Kroppen bestämmer

Att jag i långa perioder stigit upp kl 6 och gjort min yoga känns just nu som heelt overkligt. Helt omöjligt. Jag är så morgontrött och jag snoozar med mobilen, ibland ett par gånger, innan jag lyckas kravla mig upp och då är det kaffedoften som nått upp till sovrummet som får mig att börja vakna... Och jag hör aldrig när L:s mobil plingar och han stiger upp vid halv 7, hör inte när han och hundarna går ner, hör inte vår gnisslande dörr när han släpper ut dom, visslar in dom, pratar o grejar. Jag bara sover. Sover så skönt.
Och det stör mig inte egentligen, visst är det jätteskönt att göra yogan på morgonen och ha den i kroppen hela dagen, men  just nu prioriterar jag sovmornar. Har bestämt mig för det. Tänker ha sovmornar så länge som det känns som ett behov. Ja, tänker sova så mycket som kroppen vill nu under den mörkaste tiden vi går till mötes. Tror att det är det mest naturliga egentligen. Följa mörkret så mycket som möjligt. Som man gjorde förr i tiden, innan el, radio och TV, och allt annat fanns. När man kurade skymning och gick och la sig tidigt och sov några extra timmar.
Så jag yogar på eftermiddan när jag kommer hem. Och det går ju precis lika bra. Just nu och ett tag framöver får det vara så...

Yoga igen♥

Nu är min arm bra igen! Jag har yogat igår och idag och det känns så bra. Känner mig så stark, som jag ofta gör när jag har vilat en tid. Igår yogade jag på Vayu, på det Yogamaraton som ägde rum på flera platser till förmån för bröstcancerdrabbade och så idag när jag kom hem från jobbet. Skyndade mig hem i spöregnet, tände brasan och en massa ljus och rullade ut mattan... Åh bästa, bästa yogan. När det bara är jag, min kropp, min andning! Visst är det både kul och nyttigt att åka in till mitt yogaställe i stan och få träffa yogavänner och min lärare ibland men den här dagliga yogan "hemma på kammaren" är nog min favorit i alla fall. Jag glömmer allt, tid och rum, och plötsligt har två timmar gått... Fast, på onsdag åker jag in på mysore!

Bytt ut 2 trista pelargoner mot 2 pigga plättariluften

Veckans bästa kväll

Sköna fredagskväll! Nästan färdigstädat och mattorna får hänga ute i friska luften inatt. Det ska väl inte bli nåt regn..? God mat och vin väntar snart och fin choklad till efterrätt. Jag har varit hos Jolla på Prästgatan och köpt choklad, en uuunderbaaaar butik med finaste choklad i alla de former. När jag nån gång numera köper choklad så snålar jag inte utan köper det bästa och njuter av varje bit och gärna till vin, det är mmmmm...
I helgen väntar köp av vinterjacka, har sett en som jag vill ha, och så bio imorgonkväll. Ska se Balladen om Marie Kröyer, tror den är bra och verkar vara så vacker, av de snuttar jag sett och så gillar jag dansk film massor.
Och så på söndag är det yoga på Vayu,  där vi yogar mot bröstcancar och för Karin Björkegren Jones och alla andra som är drabbade av bröstcancer och alla intäkter går oavkortat till cancerfonden i Karins namn. Ni kan läsa Karins vackra, nakna och sanna blogg, min favorit bland ALLA bloggar, på
yogavita-yogavita.blogspot.com och vill du komma och yoga och samtidigt göra en insats så gå in på
vayu.se och kolla tiderna på söndag.
En skön och solig helg önskar jag Dig!

Höfter o höstfix

Vilket härligt höstväder det varit hela helgen. Vi har tagit vara på tillfället och varit ute många timmar både i går och idag. Känner mig boostad med frisk luft och sol. Idag har vi varit en sväng till sommarstugan och bl a tömt frysen så nu behöver vi inte handla på ett tag:) Och nästa helg ska vattensystemet tömmas och sen är det förberett för vintern...

Har ju varit ledig i tre dagar men dom flög bara iväg. Som vanligt. Har passat på att varit ute i alla fall, gått långa promenader med hundarna, stuvat in trädgårdsmöblerna i förrådet och fixat lite med klängrosorna som vuxit en hel del i sommar. Annars har jag legat några timmar på kökssoffan och läst. En favorit i repris; Långsamhetens lov av Owe Wikström. En titel och bok helt i min stil, eller va sägs om kapitel som
Tjuren Ferdinands livsstil 
Vikten av att släntra 
Lättjans lov 
Den goda ensamheten 
Nödvändigheten av att inte följa med sin tid 
Om glädjen 
Andlig odling
Tystnadens tilltal
och mycket mer...

Men helgen har också innehållit nåt heelt annat, nämligen en thriller, som inte hör till det vanliga när det gäller mig. Jag gillar mer feelgood och drama men vi såg Hypnotisören igår kväll på bio tillsammans med goda vänner.  "Riktigt bra" får den i betyg och Lena Olin var också riktigt bra, tror faktiskt att det är första filmen jag ser med henne i en huvudroll. Positivt och kul. Efteråt var vi och åt gott som en perfekt avslutning på kvällen.
Och jag vilar min arm, ingen yoga på några dar nu och det känns bra. Vet ju att det bara blir bättre sen... Och jag känner av min "förvandling" i höfterna i alla möjliga situationer. Tror faktiskt att jag tar längre steg, naturligare längre steg när jag går numera, eller jag tror inte, jag känner att det är så. Det är som om höfterna är öppna och avslappnade på ett helt nytt sätt som också känns om jag sitter på en stol och lägger ene benet över det andra. Oj va djupt i kors dom hamnar, helt av sig själv.
Och förvandlingen fortsätter, både kroppsligt och själsligt...

Snygg-Helge

Njuter av kvällen och känslan av att vara ledig tre kommande dagar. Jag har inget direkt inplanerat och det är det bästa, bara ta dan som den kommer och göra det jag känner för. Vilat från yoga igår och idag för min högra arm som gör lite ont. Det gamla vanliga när jag gjort "för mycket". Den här gången är det hundtrimning det beror på. Våran Helge är strävhårig foxterrier vars päls trimmas, alltså rycks, regelbundet så att ny päls kan växa ut. Man använder en trimkniv, en slö "kniv", som stöd för tummen och så drar man bort stråna, ca 6-8 strån åt gången med bestämda, kraftiga ryck. När jag räknar ihop timmarna jag hållit på de senaste dagarna så blir det 9-10 timmar och nu behöver armen (och tummen!) vila. Hur dom kan klara detta på ett par timmar på hundtrim är för mig en gåta, fast dom förstås har mycket större vana än mig, men jag tror att det fuskas ganska friskt och att dom "smygklipper" för att det ska gå snabbare. Vilket förstör pälsen, den blir matt, mjuk, tappar färgen och sitter sen som berget. Därför gör jag det hellre själv så jag vet att det blir gjort som jag vill.

Gull-Helge

Upplöst.

Jobba, äta, sova. Ja ungefär så känns livsrytmen just nu. Och så yogan förstås. Jaa, hur skulle livet se ut utan yogan?? Tänk att jag levt så många år utan yogan som nu är så stor och viktig del i mitt liv. Det känns konstigt ja rentav overkligt!
Och just nu känns verkligen min yoga så positiv och lätt. För det kan ju kännas väldigt olika, det vet vi alla yogisar, eller hur? Ibland trögt och stelt, som om jag måste backa och hålla igen. Och andra dagar känns det lätt, mjukt, enkelt och jag blir nästan häpen själv över hur medgörlig min kropp är. Så är det just nu. Lätt och enkelt.
Men den här gången är det något annat. Jag känner att det är "nåt stort", något alldeles särskilt som händer i min kropp, och så har det varit i ett par veckor nu. Det är nåt som händer i mina höfter. Nåt stort. Där "allt" sitter hos mig. Massor av blockeringar som är fyllda av sorg, rädsla, övergivenhet och ett stort, stort vemod. Och där har det suttit i massor, massor av år. Blivit som cement. Låst sig fast. Blivit som en del av mig.
Men inte längre. Nu händer något. Jag har lagt ner såå mycket arbete på dessa låsningar. Svettigt och metodiskt på yogamattan och samtidigt ett inre arbete som egentligen mest handlat om kärlek. Ett riktigt slitgöra, kan jag ärligt säga, har jag lagt ner på att lösa upp allt detta. Och nu lossnar det. Åhhh va det lossnar! Krackelerar och omvandlas. Ja just omvandlas. Det är som om mitten av min kropp, ländrygg och höfter, håller på att bli en annan, ny kroppsdel. Och yogan blir ju också som ny! När jag ställer mig på mattan och ska göra min serie så känner jag mig så förväntansfull och nästan nyfiken på vad jag kommer att kunna göra med min kropp idag. En underbar känsla!!

Härliga säng!

Sova är bland det bästa jag vet. Ibland, såna där sega dagar ni vet, kan jag längta hela dagen tills det blir kväll och jag får gå o lägga mig. Och det händer att jag är i säng redan vid 9-tiden. Så himla härligt!! I rendoftande lakan, finns det nåt bättre?!! Och jag är så tacksam för att jag inte har sömnproblem som ju är ganska vanligt idag. Kommer inte ihåg nu men en hel massa procent av svenskarna har problem med sin sömn. Måste vara så jobbigt och jag vet flera som kämpar med detta...
Så våran sköna säng är vår finaste, viktigaste och dyrbaraste möbel. När vi köpte nya sängar för något år sen så provlåg jag alla sängar som jag hittade i sängbutiker o möbelvaruhus. Alla. För vårt tidigare sängköp, bara några få år tidigare, blev inte alls bra. För hårda, alldeles för hårda fast de hette "mjuk" i fastheten! Så nu gick vi grundligt tillväga. Och bland de första vi provlåg var Carpe Diem. Och vi visste på en gång att de här de var dom vi letat efter. Men vi hade bestämt oss för att verkligen göra det här sängköpet grundligt så vi fortsatte att provligga, på kungsängen, ikea, mio, em-möbler, sova, sängjätten plus några till. Men vi kunde aldrig glömma carpe diem. Den var som en dröm, en fluffig underbar dröm. Så en sån blev det och det är det bästa köp vi gjort. Och det viktigaste. Så det är till den jag längtar såna här dagar.. och få se nu.. klockan är strax sex. Så om ett par timmar så börjar det bli dags...

Höst.

Haft en lat o ledig fredag. Jag och hundarna. Regnet har strilat ner mest hela dagen och jag fick lura ut Helge o Elof på förmiddan för att dom skulle få lätta på trycket. När dom ser att det regnar så vänder dom i dörren, vill inte alls gå ut i blötan. Skönare att ligga o halvsova, helst nära tillsammans, trängas i Helges gamla valpbädd.

Igårkväll var jag o några yogavänner från Vayu och vår lärare Bodil ute och åt på en indisk restaurang inne i stan. Jättegott och jättetrevligt. Och så härligt att få prata yoga med andra som älskar att prata om yoga! Prata om erfarenheter och få tips och ideér av varandra. Så värdefullt och så härligt! 

Och vi har alla bokat oss för att yoga med Sharath när han kommer till Sverige och Stockholm för första gången nästa sommar. Kul att ha det att se fram emot! 

För det behövs nåt, helst många saker, att se fram emot när hösten nu kommer, med stormsteg, känns det som. Idag har det verkligen varit höst, regn, blåst och kallt och ikväll har jag tänt ljus lite överallt. Det värmer gott!

Byggprojekt 2012

Ingen yoga i morse men ska bli på eftermiddan, det ser jag fram emot. Mer av en plock- och städdag idag också. Gillar att flytta om och göra nya stilleben, pyssla o greja. Och fönsterrutorna i garaget och bastuhuset har också blivit fina idag, av bara farten, plus hundarna som blivit shamponerande och luktar såå gott.

Och det är bestämt att plåtslagaren kommer och gör vårt tak på farstukvisten på novemberlovet. Vi funderade ett tag om vi skulle ha tegelpannor som på det stora taket men bestämde rätt fort att vi ville ha plåttak som som det är på glasverandan. Så här kommer några bilder för alla som vill se hur det blev, så ni slipper vänta till november:)

Lite på håll.

Skönt att stampa av sig snön här till vintern.

Snickarglädje!

Kom å ät!!!

Ja så blev det. Bara taket kvar.

Ljust o fräscht.

Skön ledig lördag. Och vilodag i yogan. Har fått en del nyttigt gjort, trots att jag känner mig lite småhängig.  Också L är hängig, förkyld o febrig, han har t o m legat och halvslumrat ett par omgångar idag och då är det på riktigt. Han är en sån som aldrig klagar o gnäller så säger han att han känner sig helt slut och lägger sig o vilar, då är det så. Vi hade planer på att åka till Söderköping ikväll och äta gott med goda vänner men det har vi fått ställa in. Får bli en annan gång.
Jag hade bestämt igår att fönsterna skulle tvättas i helgen, har varit dags lääänge, så jag satte igång på förmiddan. Det har gått lite på halvfart men nu så, nu är det gjort. Åh va det är härligt, tycker jag. Det är som om det blir ett helt nytt ljus i hela huset.

Solen skiner in genom rena rutor.

Rutin.

Åh va skönt det är med hösten ändå! Det är som om ett lugn lägger sig i mig samtidigt som det händer mycket omkring. Alla grupper och all verksamhet som sätter igång på jobbet, men det är som om det ändå är nån slags lugn o trygghet i rutiner och i att ha utstakade och inplanerade veckor framför mig i kalendern.

Och jag har startat om med morgonyogan. den har legat nere mest hela semestern och det har blivit yoga lite närsomhelst annars på dagarna. Men den här veckan har jag stigit upp strax innan sex och det känns verkligen härligt att ordningen är återställd. Och det bästa med morgonyogan är att jag ju har med mig den goda känslan hela dagen, förnöjsamheten, tillfredsställelsen, lättheten och den goda självkänslan, ja allt det och mycket annat av det goda som yogan gör med mig...

Och det känns som om matrutinerna kommit i fas också. Vi äter ju enligt lchf och har gjort det sen tidigt i våras, men under semestern blev det slarv o fusk med både pizza o glass. Inte bra för min kropp!! Och det är som natt och dag när jag inte äter kolhydrater. Mår så jättebra! Inget mjöl och inget socker och inga lightprodukter. Hur enkelt som helst! Enkelt, för att jag mår så bra så det blir en stor belöning. Aldrig uppkörd, plufsig och gasig utan platt om magen och lätt som en plätt. Och lätt i huvudet. Låter kanske konstigt, men just så känns det, lätt och luftigt, och det är sällan, mycket sällan jag har huvudvärk. Jag som alltid förr försäkrade mig om att jag hade med mig Treoröret i väskan...

Lite trött på mina egna mixade Gröna drinkar så nu kör vi vetegräs ett tag

Yogahelg.

Lite mör men skön i kroppen efter helgens workshop. Ahtangayogaläraren Ann Arnesson har varit hos oss på Vayu i helgen. Så kul och så nyttigt det är med olika lärare! Som ser med lite olika ögon, ser på annat sätt. Och plötsligt kan jag och vågar jag mer än vanligt. För att hon inte vet vilka begränsningar jag själv har satt upp för min kropp. Hon tar för givet att jag kan, ser att jag kan. Hon är säker på sin sak, vet att jag kan. Och då kan jag ju! Så klart! Och det är en helt underbar känsla. Nya, helt nya känslor i kroppen. När kroppsdelar nuddar varandra på ett speciellt sätt för allra första gången. Näsvingarna som vidgas i ujjayi andningen mot vadernas insida....Fingrarna som hittar stortån vid höften......Foten i lotus och händerna når varandra i Marichyasana B och jag känner hur ett stort leende kommer där jag sitter med ansiktet mot golvet...

Marichyasana B. Petri Räisänen, bild från hans bok Kraften bakom yoga

Hopp, att förändras.

Nu är det ett år sedan jag slutade att skynda mig. Jo faktiskt, så är det. Under förra årets sommarsemester kände jag hur otroligt bra jag mådde. Hur glad och positiv jag var, hur lätt allt kändes och det var inte bara jag själv som verkligen la märke till förändringen, också min man gjorde det. Och när jag skulle börja jobba igen så gav jag mig själv ett heligt löfte; Att aldrig stressa - Att alltid planera så att jag slipper stressa. 

För jag vet ju, stress är självförvållat, det uppkommer av dålig planering och för mig var det oftast för att jag var dålig på att säga "Nej". Tänk så många gånger jag varit arg på mig själv för att jag lovat för mycket, fått hoppa över lunchen och kört som en biltjuv för att hinna... fått ont i magen och spränghuvudvärk. Men det är slut på det nu. Och nu när jag varit igång och jobbat ett par veckor efter det här årets semester så slog det mig plötsligt, hur bra det känns. Hur bra jag är på att tänka på mig själv. Hur bra jag är på att säga "Nej" eller " det måste jag kolla först så ringer jag dig sen..."

Inget mer "Hoppas jag hinner".  Nu vet jag och "hoppas på mig själv".

Tacksam.

Min favorit-ikon. Köpte den samma dag jag fick besked om att jag antagits till teologistudierna på universitetet.  Och den är "alltid" med,  har t o m fått vitfärg på sig som minne från husbygget...

Lite trött efter jobbarhelg med dop, vigslar och gudstjänst. Inte så betungande egentligen men mest trött i huvudet, mycket att hålla reda på och hela tiden känslan av att man ska vara "steget före". Mycket som händer när det är många människor inblandade, men, som vi brukar säga i kyrkan, "det kan aldrig bli fel, bara annorlunda". Och det blev så fint, alltihop. Såklart! Glädjetårar, skratt, jubel och applåder, kärlek, sång och musik. Och det är så stort att få be för människor, för livet. Det sköna och det svåra, för goda dagar och för gråa... om förhoppningar och framtidsdrömmar...
Är så tacksam ikväll.

vardag, yoga o cykling

Jobbat andra dagen idag och det känns som vardag igen. Som det ska. Tittat och uppdaterat mig i alla pappershögar högar och läst alla mail... Har en kul jobbhelg framför mig och känner mig välsignad, vad bra jag har det, vilket drömjobb jag har!

Och helgen gick i yogans tecken. Varit på workshop på "mitt vanliga ställe", Vayu, där Ann Arnesson har gästat oss. Hon lever och yogar regelbundet i Mysore och är auktoriserad  ashtangayogalärare och har en gedigen och lång kunskap, inte bara i yoga utan också i ayurveda. Mycket bra och intressant har helgen varit och jag har fått så många goda råd och nya erfarenheter och det bästa är att hon kommer tillbaka till oss nästa helg, den 1-2 september.

Och ikväll har jag cyklat med Helge som behöver motion och slanka till sig lite efter sommaren och lite för mycket godsaker. Lite försiktigt här på vår lilla grusväg där det inte är nån trafik och han har fått bestämma tempot i maklig lunk så här i början...

STARK.

Åh va härligt när det vänder! Kände direkt på morgonen att förkylningen gett med sig. Sovit gott och det är ju bästbästa medicinen. Vad det än gäller. Och kraften är tillbaka igen, på riktigt. Som om den aldrig varit borta, tänk i måndags orkade jag knappt gå upp till övervåningen, nu är allt som vanligt igen. Tänk vilket under det är egentligen!!
Och jag har yogat. Gjort solhälsningarna, många, många och några utvalda favoriter, mest för höftöppnande. Och jag har övat på Bhujapidasana. Så kul och det går framåt. Sittande på överarmarna. Ihop med fötterna, höger på vänster och så bandhas som lyfter upp. Idag fyra andetag, innan jag faller. Mjukt baklänges på en ihopvikt pälspläd. Och så upp igen. Och igen. Och igen. Har aldrig varit så stark som jag är nu, det är balansen som måste filas på... Imorgon så... Älskar min starka kropp!

Lite på halvfart.

Har åkt på en förkylning så här är det vila som råder. Inga stordåd precis utan tar igen mig mest hela tiden. Idag levererades äntligen snickarglädjen som ska sitta överst på stolparna på farstukvisten och orken räckte i alla fall till att få på grundolja och första varvet grundfärg på de tio krusidullerna.

Har legat ute och slumrat i skuggan och lyssnat på tystnaden. Det är så tyst nu i naturen. Inte det minsta fågelkvitter utan alldeles, alldeles tyst. Nästan ett stråk av vemod men samtidigt skönt, det är ju så det ska vara nu. Vila. Men vemodet kommer av insikten om hur fort tiden går, att det snart är höst. Igen. Den där inneboende existentiella rotlösheten som gör sig påmind. Svag som en aning numera, men som just kan anas. Ibland. Som kommer smygande när något händer i livet, när man drabbas. Eller när insikter når mig. Som idag. Men också skönt. Med hösten som närmar sig. Har gått igenom lådor och garderob och längtar lite efter scarves, stickat och kängor...
Och när jag kollade brevlådan låg där en glad nyhet. Malin B:s yogabok. Passade ju utmärkt idag att få läsa när inte riktigt kroppen orkar så jag bryggde lite kaffe, letade fram en chokladbit som jag gömt och la mig och läste.

Hem ljuva hem!

Hemma igen efter en helg i Stockholm. Bott bra och ätit gott, shoppat lite och gått massor, skulle vart kul att ha haft en stegräknare... Vi har sett och upplevt så mycket. Men så skönt att vara hemma igen, så kul att åka bort men ännu härligare att komma hem. Men är glad att ha Stockholm så nära så man kan åka dit ofta, om så bara över dagen ibland. Uppleva storstadspulsen, myllret av människor och alla vackra vyer.
Kroppen har vilat från yogan i dessa dagar, välbehövlig vila. Och i veckan som kommer ska jag försöka fasa in mig i normala gängor igen, längtar verkligen efter tidiga mornar, men det gäller ju att komma i säng på kvällarna... Men L börjar jobba imorgon, hans semester är slut, så nu ska det väl bli lite mer ordning på livet igen. Själv har jag en sista semestervecka kvar, dagar som jag inte planerat in nåt alls utan jag ska bara skrota omkring härhemma och göra det som faller mig in...

Ensam hemma.

Är ensam hemma. L är hos en granne här i byn och installerar nån elgrej. Och jag njuter i min ensamhet. Som jag alltid gör, älskar att vara ensam. Inte så att jag ogillar att vara med människor, inte alls och jag blir glad när L kommer hem men jag gillar helt enkelt mitt eget sällskap. Håller mig inomhus för ute är det ruggigt o kallt och inte ens hundarna vill ut utan går mellan sina favoritsovplatser och sover än här, än där...

Och jag tänder en brasa i kaminen, älskar doften som kommer och knastrandet från veden. Och rullar ut min yogamatta intill. Varmt och skönt, mjukt och mycket svettigt. Gör hela serien, långsamt, långsamt.
Och allt har sin tid, så är det för mig. För jag märker att när jag nu egentligen inte behöver påminna mig och speciellt fokusera på mina bandhas, dom är där som av sig själv, så är det mycket lättare att vila i drishti, låta ögonen vila på de olika fokuseringspunkterna. Att det är viktigt både för att ha sinnet koncentrerat och för korrekta ställningar har jag ju vetat sen jag började yoga men det är som om jag kan till mig det på riktigt först nu. Att jag, med min kropp måste erfara vad orden menar. Igen och igen är det ju så med yogan. Tänk så många gånger jag tänkt "jaa det är ju det här hon menar" när jag med kroppen förstår vad min lärare sagt.
Och nu sen ett par veckor är det drishti. Att verkligen förstå och känna det positiva, framförallt för att det stillar mig inåt. Blicken vilar hela tiden. På mig. På min näsa, mina tummar, fingrar, tårna... Och det är en otrolig hjälp till att gå in i ett meditativt tillstånd, att inte tänka, att inte se, att inte bry sig, om nåt annat... Än mig, min kropp och min yoga.
Wow!! va låter det här som!!???? värsta, bästa ego-boostningen!! Japp, det är vad yogan är. Också!!!

Ashtanga vinyasa yoga♥

Bild på vinyasa från Petri Räisänens bok Kraften bakom yoga

Fadern till vinyasa tros vara Yogi Rishi Vamana, en man som levde för ett par tusen år sen och som skrev  en bok som heter Yoga Korunta. I den uppmanar han sina elever vikten av vinyasa för själva grunden i yogan:
"Yogi, gör aldrig ställningar utan vinyasa".
Vinyasa är andning i kombination med rörelse som länkar samman yogaställningarna med varandra. Och det är så himla kul!!!! Idag har jag mest lekt på yogamattan. Först solhälsningarna och några av de stående, sen har jag övat just vinyasa, framåt- och bakåt hopp. Framåthopp har varit mycket lättare att lära för mig men nu behärskar jag också bakåt, från sittande till Chaturanga Dandsana. Känner hur stark jag är i mage o rygg, hur rot- och maglås lyfter hela mig och jag nästan svävar! Så himla kul!

Glass i stora lass!

Elof gillar också glass!

Njuter verkligen av vår ledighet och bara-vara-tid. Första semestern på länge som vi inte haft en massa ihopsparade borde-måste-göra. Inget speciellt inplanerat och inget stort byggprojekt som vi annars levt med under flera år. Vi (läs; min man) har byggt vårt hus och det har vi hållit på med under några år vilket inneburit att vi aldrig varit riktigt lediga på semestern. Den och all annan fritid har gått till bygget. Men i år har det inte varit några måsten utan vi har verkligen tagit dagen som den kommit, ovant och alldeles underbart!!! Och av bara farten blev också farstukvisten byggd, den som vi tänkt "att det blir när vi får lust". (Ni som undrar, bilder kommer, vi väntar på plåtslagare som ska göra taket.)
Så den här sommaren är jag bara. Ofta har vi bestämt vad vi ska hitta på medan vi ätit frukost, det vi haft lust till.
Och nu har jag 2 veckor kvar av semestern. Lata dagar som jag ska krama all ledighet ur. Men, jag känner också lite längtan efter lite rutiner och vanlighet, känner att jag de här veckorna lever i en tillfällighet som visserligen är slapp o skön men som jag ändå inte gillar så där riktigt...
Som mina yogarutiner t ex. Yogar mest varje dag men det blir på eftermiddan eftersom jag dels sover i en slags tung medvetslöshet på nätterna så stiga upp vid 6 är bara att glömma och dels vill jag äta frukost tillsammans med L när vi vaknar... Det är helt OK för att jag vet att det är tillfälligt just nu men jag längtar efter mina tidiga ensamma yogamornar...
Samma med mina matrutiner. Det har blivit en pizzabit här och pannkakor där och det har blivit glass både nu och då. Alldeles för mycket kolhydrater!! Som min kropp inte alls vill ha!! Magknip och plufsig på direkten! Tung och däst och slö i huvudet!!! Så igår hade jag fått nog och vi lagade vår vanliga mat igen; mycket grönsaker, på med gräddig o kryddig sås och så L:s goda hamburgare. Idag blir det nog lax, tror jag. Eller köttfärssås med grädde och fetaost och istället för pasta äter vi morotslantar, kokta al dente, supergott med lite smält smör och kryddor på.

Välkommen augusti!

Älskar när det skymmer och blir mörka kvällar. Här på landet där vi bor finns det inga gatlysen så det blir riktigt kolmörkt. Och jag hoppas att augusti blir varm så att det blir många ljumma kvällar då man kan sitta ute till långt in på natten, tända några ljuslyktor, svepa in sig i en filt...

Lazy days

Lata dagar och morgonrocken på halva förmiddan

Njuter av en kravlös tillvaro och lata semesterdagar. Vi gör det som vi har lust med, ibland så lite som möjligt. Åker mellan Betlehem och sommarstugan men är ändå mest här hemma eftersom vädret inte inbjuder till nåt skärgårdsliv och så blir det lite gjort på vårt byggprojekt.
Och samma är det med yogan. Där finns det heller inga krav... den bara är. Och jag känner att något har hänt med mig efter kursen för ett par veckor sedan... Något som sjunkit in och blivit ett med mig. Och detta "något" har jag vetat så väl förut men nu är det i mig, inte bara i huvudet utan i hela mig... Och när jag rullar ut mattan så är det som om jag "ska leka en stund", "få se vad kroppen vill idag" och yogan blir precis som kroppen vill. Rejält svettig under ett par timmar när hela serien flödar fram eller mjuk, lugn och stilla och uyyajiandningen som tyst susar som den skönaste mantra... Min kropp, min yoga, alltid fulländad♥

Lite av snickarglädjen på plats

Min "bara-vara kammare"

Sinnesro.

Apropå förra inlägget, här är Sinnesrobönen, som också löpte som en röd tråd genom Filosofi- och teoripassen som Maria Boox hade på yogakursen förra helgen...

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, 

mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. 

Amen.

Tiden.

Har ledig helg o sen börjar min semester i 5 veckor. Som jag ska njuta!! Ta tillvara på tiden, varendaste minut. Och i år har vi inga stora planer, bara dagsutflykter och en hotellhelg i Stockholm. Tror det är mycket därför det känns så himla avslappnat och skönt när jag nu ser blanka blad i kalendern. Jag ska fixa lite härhemma, saker o ideér som jag har men inte haft lust till.
Och L bygger på farstukvisten mellan regnskurarna, önskar uppehåll så att han kan få dit takpanelen och sen på med täckpappen. Ett evigt farande med presseningen framotillbaks mellan skurarna...
Men, jag klagar inte! Nej ska inte klaga en endaste gång på vädret fast detta nog är den regnigaste sommaren på mycket länge. Jag struntar i det. Det finns så mycket annat o klaga på och så många människor som verkligen har anledning att klaga, som har det svårt på olika sätt... Mina tankar är hos dom... ofta, ofta och då har jag ingen som helst anledning att klaga på regnskurar...
Jo, jag har som sagt lite ideér som jag ska förverkliga under mina lediga veckor. En hylla som ska köpas o sättas upp på en tom vägg, tavlor som ska spikas upp, matbordet som ska slipas färdigt o målas, plus lite annat småfix. Sånt som jag tänkt men inte,, jo haft tid egentligen, men inte sett som så viktigt. Inte brytt mig, tänkt att det hinner jag sen... Och det, det är väääldigt olikt mig!! Jag som alltid gjort allt på en o samma gång, helst varit färdig igår med det som ska göras. Otålig! Men nu, nu är det mera "jaja det kan jag göra sen, när jag får lust"!!
Och jag tänker på det Maria Boox pratade mycket om på yogakursen förra helgen. Att ha så bråttom. Hur vi otåligt vill framåt i vår practice, hur vi vill få nya asanas, hur vi längtar till nästa serie...Hur hon berättade om PattaabhiJois som så många gånger frågade yogisarna "Why, why are you so in a hurry????"
Hur vi har så svårt att inse att vi redan ÄR DÄR, att vi redan HAR ALLT!!
Och jag tänker, återigen, på hur yogan förändrat mig. Hur jag tvingats att förändras. Hur yogan gjort att jag tvingats sakta ner, bli tålmodigare, tvingats lyssna inåt och också tvingats backa ibland... Ibland är det gott att bli tvingad. Att inse att det inte finns några genvägar, att jag måste, ja, måste sakta in, måste ta en långsam väg, måste acceptera... Yogan igen. Och igen.

Yogahelg.

"Verkligheten överträffar dikten", brukar man säga ibland och dom orden kan jag instämma i när jag tänker tillbaka på en underbar yogahelg. Att få träffa Maria Boox. Jag hade hört så mycket gott om henne från många håll och jag kan bara hålla med om alla positiva lovord. Och jag är så glad att jag fått träffa henne och yogat för henne och det känns verkligen som "äntligen". Nu har jag funnit en yogalärare som jag har fullaste förtroende för, som har en enorm erfarenhet av yogan och dess filosofi och som också utstrålar yoga, hela hon. Och jag håller på att kolla upp när jag kan träffa henne nästa gång och hoppas på att det blir i oktober...

Vi har också bott underbart på Orbaden SPA hotel i ett jättefint rum och en underbar sandstrand intill. L har "spa-at" när jag har yogat och på lördagen, mitt på dagen när vi var ledig från yogan, så åkte vi runt lite, bl a till några loppisar och till en av de vackra Hälsingegårdarna som nu hör till Världsarvet.

Och tidigt i morse stod jag på min yogamatta, nästan ivrig, att få yoga med med allt det goda jag fått med mig, med alla nya insikter och goda tips och råd. Livet är gott!

Bräda för bräda...

Här hemma byggs det på farstukvisten och idag har det gått åt många liter vatten i värmen, vi hade 26 grader på eftermiddan och det var åtskilliga fler i solgasset. Men, inte ska vi klaga! Fast jag måste medge att det är ljuvligt nu ikväll och alldeles i min smak när solen sjunker och det är lite svalka i luften...

Annars har jag börjat räkna ner lite inför helgens yoga uppe i Hälsingland. Ser så framemot att få yoga för Maria Boox! Åker härifrån på fredag morgon för att vara på plats på Orbaden SPA-hotel till eftermiddan och första yogaklassen.  L följer med och tar lite semester från bygget och vi kan åka på lite sightseeing mellan yogapassen.

Jag har fortfarande lite ont i min högra armbåge, har haft det från o till i några veckor, men har vilat nu från yogan i tre dagar. Ordentligt. Och märker skillnad, känns så mycket bättre. Så nu ska jag vara klok, den här gången. Vila ordentligt. Inte börja yoga för tidigt, det är ju det felet jag alltid gör...

Trosbekännelse.

Jag tror på en Gud som är helig och varm,

som ger kampglöd och identitet.

En helande Gud som gör trasigt till helt,

som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig,

när jag gråter och allting är gråt.

En tröstande Gud som kan trösta likt den

som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig

och som bor i allt utanför.

En skrattande Gud som vill skratta med mig,

och som lever med mig när jag dör.

                                              Sv. Ps 766

Känslig.

Mycket positivt har skett, både i min kropp och mitt psyke, sen jag börjat med yoga. Positiva förändringar som gör det självklart att göra mitt pass varje dag, för att det är något viktigt som hör till numera. Och det goda blir som ringar på vatten - det goda ger det goda. Gamla vanor förändras helt naturligt och som av sig självt. Det handlar nästan inte om att medvetet välja bort, nej det är som om kroppen själv väljer och vill nya saker. Och ibland är det som om jag själv blir smått förvånad och förundrad över mig själv och mina självklara val. Det är ingen sak att stiga upp i ottan och ställa mig på mattan - jag som ÄLSKAR att sova. Och det är ingen uppoffring alls att välja bort mat och dryck som jag vet bara är skräp för kroppen, fastän det är sånt som jag ÄLSKAR.

Men, det är en annan sak som jag har märkt, mer och mer, under det sista året, som jag inte vet om det har med yogan att göra men jag har börjat fundera på om det är så... Det är så att jag har blivit mycket känsligare för bl a dofter och ljud. Och speciellt på morgonen! Det är som om mina sinnen blivit mycket, mycket känsligare. Kan tycka att stekos, om vi t ex gör omelett på morron, är fruktansvärt äckligt och kan absolut inte äta det längre. Och är superkänslig för dofter, kan nästan säga vad folk jag möter har tvättat håret med för schampo. Och luktar nån svett!! ja då blir jag nästan folkilsken!!
Samma med ljud. Och just på morron. Ibland har vi Nyhetsmorgon på 4:an på och det är väl OK, så länge dom pratar. Men ibland, eller ofta, är det nåt band som börjar spela i studion!!! Sådär vid tjugo över sju!!
Åh, jag vet inte hur fort jag ska få ner ljudet eller helst stänga av helt!
Även på jobbet har jag märket det. Vi har personalsamling 1 gång i veckan och då brukar vi börja med att sjunga men det går inte alls längre. Dels så tycker jag att det är jobbigt att lyssna till, känns bara som oväsen!! och själv skulle jag aldrig få fram en ton, vill inte ens försöka!!

Det här är ju inga direkta problem eller nåt som gör livet krångligt,  men jag märker det som sagt mer och mer och nu har jag en undring till er yogisar som läser här. Är det här nåt du känner igen, eller nåt liknande??? Kanske har det inte alls med yogan att göra???

Yogadröm.

Hemma ifrån stugan där vi firat midsommar med släkten, med sill, jordgubbar o grillat, som vi brukar. Och vädret har bjudit på sol o regn om vartannat, som det brukar. Varit skönt lat och gjort minsta möjliga. Ingen yoga annat än lite höftöppnare framför TV:n i gårkväll. Men jag har drömt om yoga. Jag drömmer mycket och ofta och  kommer oftast ihåg mina drömmar som för det mesta är heltokiga. Inatt drömde jag att jag var i Indien och hade en teorilektion med en hel massa yogisar. Och plötsligt såg jag att en av eleverna, som var väldigt högljudd och störande på alla sätt, var Stina Dabrowski!! Fast här var hon ung och hade jättelångt hår!! Och hon var så himla arg för att jag inte sagt vilken tid vi skulle börjat lektionen, tyckte att jag var en idiot och begärde pengarna tillbaka... Puh... ibland är det skönt när man vaknar...
Visst skulle det vara spännande att ta reda på vad ens drömmar betyder... om dom nu gör det.

Yoga mitt i.

Tar sovmorgon, för att det är måndag och så segt att komma upp, helt enkelt. Så jag yogar på eftermiddan istället. På ett sätt är det bättre tycker jag för jag är mycket mjukare då, stor skillnad mot morgonen, och också lite roligare för det går så mycket lättare och jag kommer djupare i varje position, åtminstone i början, under solhälsningarna märker jag det mest.  Men att yoga på morgonen har andra kvaliteter som mer handlar om känsla... det är som om man har med sig den sköna, glada, nöjda o vackra känslan hela dagen... i hela kroppen.
Men idag blev det ett eftermiddagspass. Lite annorlunda mot morgonyogan då jag är ensam vaken. Min ujjayiandning blandad med skruvdragarens morrande när L monterar golvplankor på förstukvisten och hundarna som glatt springer förbi ibland och ger mig en puss i förbifarten... Men skön yoga och första gången jag gjorde hela serien sedan jag opererade mitt ben. Det känns så bra nu, helt återställt.

Är man lat så är man.

Blev sugen på nya köksgardiner för dom andra har hängt sen 1:a advent... Så igår när jag var på stan så hittade jag rosiga o söta hissgardiner på Åhlens. Färdigsydda o klara, det var bara det att dom inte fanns i 110 cm som jag skulle ha. Närmast var 120 så, ok jag får väl sy in dom lite då, tänkte jag. Men när jag kom hem slog latmasken till... dra fram symaskinen... hm..vi är inte kompisar, jag och den precis... Så då kom jag på en genial idé! Jag tog bort trälisterna i gardinen, slängde in den i tvättmaskinen på 40 grader, som egentligen var för varmt, för 30 var rekommenderat... och sen tumlade jag den kruttorr. Och vips så var den 110 cm bred!! Lätt som en plätt, bara stryka o hänga upp. Passade perfekt! Är man lat så är man.