torsdag 21 augusti 2014

Drömliv.

Semester. Jag och hundarna, sambon jobbar. Och jag njuter, som den ensamvarg jag är. Och jag gör bara det som faller mig in och som jag verkligen vill. Inget annat. Inga måsten. Sover till halv 8 då mannen väcker mig för att säga hejdå. Yogar min serie nån gång vid lunchtid, när jag ätit frukost och läst ett par timmar. Eller efter att ha åkt iväg till havet en sväng så hundarna får bada, åtminstone Helge som älskar att simma.

Yogar min vanliga älskade ashtangaserie men på ett nytt sätt. Med ett annat sinne, med en annan ingång, med att annat utforskande, med en annan kropp... med nya fötter :) Ja, så är det. Har hunnit med tio dagar av min yogalärarutbildning och jag inser nu att denna resa kommer att förändra och totalt förnya min syn på yoga. Bara tio dagar och ingenting på yogamattan är som förr, utan djupare, subtilare, känsligare, mjukare... och så fullt av kärlek, till mig. Ni vet sådär så att det känns som att hjärtat är vidöppet och bara svämmar över och över...
Och jag mediterar. Som jag gjort i många år, i perioder ofta och dagligen och ibland mer sällan. Men också min meditation är ny, annorlunda. Förut har målet mer varit att bli fri från tankar så mycket som möjligt med hjälp av ett mantra  men i våras kom jag i kontakt med Vipassanameditationen och kände direkt att det var det jag egentligen letat efter. I Vipassanameditationen så observerar man tankarna, tankar som ofrånkomligt kommer men som bara är just tankar och försvinner... allt förändras, allt försvinner, tankarna och känslorna som de för med sig. Meditation handlar inte om att förändra sig och sitt tänkande (jo, förresten, det brukar bli den långtgående förändringen :) ) utan att helt och fullt bli vän med den du redan är. Det här är ju också en metod som man kan använda sig av alltid och hela tiden, inte bara då man mediterar, som i mindfulness, som är en slags "modern form" av Vipassana.
Ja sådär går mina semesterdagar... denna och nästa vecka. Jag går här och lever i mina mjuka yogakläder. Dom passar så bra, till allt. Hundpromenader, fika på stan, handla på ICA.. Och sköna när man ser på SVT:s nyhetstimme liggandes i yinställningar :)

lördag 12 juli 2014

Död.

Hemma igen efter en kort och intensiv resa till Luleå. En begravningsresa. Min pappas begravning. Min pappa är död och jag är föräldralös. Smakar ofta på det ordet dessa dagar; föräldralös. Sorglig, så sorgligt men alldeles naturligt. Och jag sörjer förstås men finner stor tröst i att det nu är såsom pappa ville. Att få sluta detta livet som i stort bara var en kamp de sista åren. En kamp för att kunna andas när KOL tagit bort funktionen att andas in och andas ut, det som vi friska tar för självklart. Och så fridfullt och stilla att se honom en sista gång. Ingen kamp. Ingen andning. Ingen ande som kämpade. En helt stilla bröstkorg. Helt stilla. När anden lämnat kroppen som ligger kvar där. En tom kropp. Redskapet vi använder för att kunna leva det här livet. För att vara, röra oss och för att kunna kommunicera. Vara den som vi utifrån tycks vara. Tros vara.Vara den som Du ser. Blåögd, rund, hjulbent, brunett. Benämningar på det synliga. På redskapet. På fodralet. Men när anden inte är där. När den som vi Är, har lämnat, då är det en död kropp. Bara en kropp.  

söndag 22 juni 2014

Yogakläder X 5.

Planerar o packar inför första träffen i min yogalärarutbildning som startar imorron på Atmajyoti. Både glad och förvånad att det är dags. Att tiden har gått så fort sedan jag bokade in mig och imorronbitti tar jag tåget till Stockholm. Första fem dagarna av kursen väntar, de första timmarna av totalt 390 timmar. Och jag lovar, jag ska njuta av varenda en, suga in, begrunda, känna och göra. Tänk vilken ynnest! Så tacksam. Över det som väntar, över det som jag varit med om sista dagarna... ja över livet, helt enkelt..

måndag 9 juni 2014

Hjärtslag II

Oj va många vi är som har rusande hjärtan!! Vet inte hur många mejl och medelanden på facebook jag fått av vänner, bekanta och bloggläsare som har samma problem som jag. Och jag kom på att jag inte skrev i förra inlägget om hur jag fick hjälp på akuten för att stanna av rusningen. Hur jag nu kunde glömma det!! Så nu skriver jag här så alla kan läsa.
Man kan få en spruta eller tablett som stannar av hjärtslagen men det verkar som det inte var vad dom ville ge mig i första hand utan jag fick testa den naturliga vägen. Sköterskan kom in med ett stort glas isvatten! Riktigt, riktigt iskallt med massor med isbitar och jag fick dricka flera stora klunkar och det värkte i hela ansiktet, halsen och bröstet av kylan, så där som om bihålorna och pannan ska sprängas och det tåras i ögonen. Men, det hjälpte!! Jag kände direkt efter fem sex klunkar att det slutade att rusa!! Helt fantastiskt och läkaren hoppade av glädje och skyndade sig att ta pulsen på mig som var nere på 63!! Från 193, tio minuter tidigare. Så det är ett tips till alla er!! Läkaren förklarade att det är en nerv högt uppe i magen som är väldigt känslig för temperatur så när vi blir rädda, stressade eller utsatta för fara så påverkas den av all värme från snabba hjärtslag men att man också kan lugna hjärtat med att snabbt kyla ner denna nerv. Så prova nästa gång! Is-iskallt vatten ska det vara!

(Funkar det inte kan man prova att hålla för näsan och blåsa ut, som när man försöker blåsa ur lock i öronen, det kan visst också hjälpa)

lördag 7 juni 2014

Hjärtslag.

Långledigt i tre dagar. Vila och fest blir det. Lagom av allt. Och jag är aktsam om mig. Gör lagom av allt. Gör min yinyoga och mina mindfulnessmeditationer som jag lärde på yinyogakursen. Så stärkande och mjukgörande på en och samma gång. Mjuk och lugn. Är rädd om lilla hjärtat som höll på att hoppa ur kroppen häromdagen, så andas nere i magen, långt nere i magen så hjärtat får space.
Åh, mindfulnessövningar och meditationer, det ultimata! För mig som provat allt genom åren vad gäller meditation. Allt. Och hjärtat det slår så lugnt, med en puls på 48.
Stor skillnad mot förra lördagskvällen då jag tvingades att åka in på akuten med hjärtrusning. Nåt som mitt hjärta ibland får för sig, att rusa. För att det har en extraväg, som gör att det liksom svämmar över och rusar iväg för att hinna sortera allt blod som plötsligt kommer, på en och samma gång. Älskade hjärtat mitt med samma mönster som min fars. Som jag fått i arv.
När jag kom in på akuten efter 8 timmars rusning för att jag kände att jag måste får hjälp för att kunna jobba nästa morgon (!) så var pulsen på 198 och ändå så lugnt, så lugnt. Mot vad det varit någon timme innan...
Då när jag hade ett dop och sedan en vigsel med en puls på 260 sådär. Som en maratonlöpare. Men ingen såg, ingen anade att jag höll på att sprängas i bitar. Fullkomligt. Höll masken för att allt skulle bli precis som alla planerat. I månader, ja i åratal. Nu skulle Lillan döpas! Och senare skulle ett par vigas. Äntligen skulle dom gifta sig, det dom drömt och planerat såå länge men allt möjligt hade satt hinder. Men inte nu, inte ens prästens hjärta som rusade som en vilde, som slog så att golvet försvann och texten i vigseltalet hoppade. Men där fanns ett altare att luta mot medan församlingen sjöng om sommar och kärlek. Och inte ens när huvudet blev iskallt och det susade i öronen för att allt blod var någon annanstans. Då log dom, strålade och satte på ringen och jag fick ett par sekunders återhämtning...
Nu efteråt förstår jag inte hur det gick, att det gick överhuvudtaget. Men, jag vill aldrig vara med om det igen. Så, nu har det skickats en remiss från akuten till hjärtkliniken och jag har redan fått en tid. Snart får jag komma..

söndag 18 maj 2014

Tacksam.

Dricker hett te i ett alldeles tyst hus. Och så har helgen varit, varm och tyst, ja helt underbar. Jag har bara vilat, bara gjort det jag haft lust till. Lite påtning i trädgården, fixat i min örtagård där fontänen kommit på plats, nu porlar det så underbart och tre lavendlar som var halvdöda är utbytta. Ja det är ungefär den nytta jag gjort annars har jag legat i solstolen eller på en solmadrass på altangolvet. Varierat mig lite, sola mage eller rygg, tankat D-vitamin och ibland lite yinyoga i skuggan. I sakta mak, allt i sakta mak.
Och gårdagskvällen blev också lugn. Oväntat lugn. Det var meningen att vi skulle på stor baluns och fest men vår foxterrier blev sjuk igårmorse och vi vet fortfarande inte riktigt vad som hände. Vi åkte till veterinären i Linköping i ilfart men när vi kom fram hade han piggnat till så det blev gissning på att han antigen slickat på en padda, vilket jag inte tror för han var bara ut framotillbaks på morgonen, eller epileptiskt anfall, eller blodtrycksfall. Känns inget vidare att inte veta varför han mådde så dåligt så även om han var som vanligt igen så jag bestämde mig för att strunta i festen och stanna hemma hos vovvarna. Kändes bäst och tryggast så. Och vad härligt med den där tacksamhetskänslan som fyller upp en helt och hållet, som gör mig fullständigt lycklig, att se hur han är precis som vanligt. Busig, tigger och fläker ut sig i soffan. Älskade Helge!! Och vad är väl en bal på slottet??!! Inget alls, mot en frisk och glad vovve!!

onsdag 7 maj 2014

Mindfulness.

Lika låg som lågtrycket över vårt land, är jag. Regnet har skvalat och runnit över fönsterrutorna hela dagen. Och kallt dessutom. Har suttit hemma och förberett inför helgens arbete, men varit okoncentrerad och knappt fått tag i orden. Frusit fast jag haft tjocksockar och fleesekläder. Jaja en sån där dag som inte går till världshistorien direkt. Men som kändes bättre när jag stängde datorn, bestämde mig för att jag var färdig, och tappade upp ett skumbad. Så ljuvligt att ligga där och bara känna sig tung med samtidigt lätt, loj men samtidigt pigg. Och jag använder mig av kroppscanning i tid och otid. I badkaret, på kontoret, i bilen på parkeringen, i väntrummet... För att gå ner i varv, spänna av och känna in. För att vara i fullt medvetande.Hela kroppen scannas, från hårbotten till fotsulor, varendaste liten vrå och minsta veck. Och sedan när jag gått igenom kroppen uppifrån och ner, och nerifrån och upp så övergår jag till att koncentrera mig på andningen. Först var den känns mest, känner och är där. Sedan flyttar jag andningen runt om i kroppen där den "behövs" mest... Känner vilken otrolig nytta den gör där den får arbeta, där den får andas ifred. I min högra häl, i ländryggen, i vänstra armen, i nagelbandet...  Lugnt och länge. Och jag avslutar med att hela kroppen andas, som om huden andas. Som om huden, hela jag, varenda millimeter, vore mitt andningsorgan. Och känslan efteråt är lätt, leende och livfull. Full av liv.

torsdag 1 maj 2014

Allt hänger ihop.

Jag har haft fantastiska dagar i Borås och det har också tagit sina dagar att börja smälta allt nytt och alla intryck. Vi hade dagar fyllda av yoga, mindfulness, meditation, de fem elementen och mycket, mycket mer. Som fascia t ex, det som håller ihop och isär, det som är själva alltet. Det som all yoga påverkar men yinyogan i synnerhet. I yinyogan är det ju inte musklerna som är i fokus utan just fascia, leder och skelett. Musklerna är helt avslappnade så att man kommer åt på djupet, kommer åt inåt, även sinnet. Yinyoga är meditation och vi har fått så många hjälpmedel för att vara i nuet, vara i kroppen. Jag har mediterat sedan 1997 då jag gick min första TM-kurs men dessa kursdagar har verkligen lärt mig nytt och mer.
I yinyogan sitter eller ligger man länge i varje position, 3-5 minuter, gärna längre. Det är då det händer, både i kroppen och sinnet, särskilt den där sista minuten. Jag minns när jag började andas 10-15 andetag i Ashtangan, istället för 5 som är det vanliga, så upplevde jag hur kroppen ändrades och öppnade upp. Hur kroppen behöver lugn, sköna långa utandningar och stillhet för att öppna upp, precis som sinnet. Ja, allt hänger ihop.
Det är så härligt och roligt att få lära sig mer och nytt om yogan och kroppen, underbart att vara i det där yogapratet hela tiden med människor som tycker att det är lika fantastiskt. Men det är också lite sorgset att komma hem till vardagen, lite tomt, och man får ställa sig på sin matta i sin ensamhet på morgonen...
Men, har jag något att se fram emot, för nu är det klart att jag börjar yogalärarutbildningen i Ashtangayoga på Atmajyoti i juni!! Tänk, 390 timmar yoga på bästbästa sättet!! Jag är en lycklig en!!

torsdag 24 april 2014

Tjoho!!

Ikväll bär det iväg till Borås och Yinyogakurs. Fredag, lördag och söndag får jag göra det jag mest av allt vill, yoga. Riktigt gräva ner mig i det som är det bästa jag vet! Tänk vilken ynnest, vilken gåva och vilken lyx, att bara få göra det man mest av allt vill!! Jag är så glad, pirrig och tacksam!!

måndag 21 april 2014

Glad Påsk.

Och så vändningen. Det som såg ut som slutet men som var början på något helt annat. Något helt annorlunda. Nåt jag aldrig hade kunna drömma om eller nånsin räkna ut själv. Men det händer, hela tiden.

Påskdagserfarenheter.

Erfarenheter av det ofattbart underbara. Om hoppet som inte är beroende av vår förmåga att hoppas. Det bara sker, vi vet inte hur.

När det vänder.

Vändningen som gör att livet kom tillbaka. Livet som fick en ny chans.Stenar som rullats bort och öppningen står där vidöppen, öppen för nytt liv. Bara att fylla på, bara att leva, Livet.

fredag 18 april 2014

Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig...?!!

När livet inte blev som vi tänkte oss. När det som var underbart och härligt gick sönder. När trohet blev till svek. När den du trodde var din vän, lurade dig. När allt tog slut...

Långfredagserfarenheter.
Som vi alla har känt.

Och rösten som ropar; "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig!!?? Enligt Markus och Matteus, Jesus röst. Övergiven, lurad, sviken. Av dom och det han trodde på. Också han. Som jag.

Livsviktiga ord. För mig. Ord som en gång gjorde att jag vågade tro. Tro på att Någon vet hur jag har det, vad jag går igenom, vet hur det känns när gråten gjort så att mitt inre gått sönder...

Och också livsviktiga ord för generationers generationer av människor. Som gett en liten strimma av hopp om att olyckor och lidanden inte är det som Gud vill... Ger en gnutta av hopp om att jag inte är ensam därnere i förtvivlans botten... Att Någon bär mig, där i djupet... Fast jag knappt vågar tro det..

tisdag 15 april 2014

Mer av det jag vill!!

Gav mig själv ett nyårslöfte, och ja jag har gjort det många gånger förr, men i år ska dom infrias! Jag lovade att göra mer saker för min egen skull, fylla på med mer av det jag vill ha i mitt liv och mycket av det handlar ju om yoga, förstås. Som t ex att när jag läser om kurser och workshops, inte bara tänka att åhvakuldetvore utan att verkligen kolla i kalendern om tid och möjlighet finns, och så boka in mig. Inte bara tänka, utan göra. Och så gör jag nu!! Nästa helg åker jag iväg på Yinyogalärarutbildning med Magdalena Macweld, i tre fulla dagar från morgon till kväll ska det handla om yin, meridiander och meditation. Som jag längtar!! Att få prata, göra, läsa och lära yoga!!
Och så en liten dröm som håller på att gå i uppfyllelse!! Bara en liten grej som ska kollas upp sen så, sen anmäler jag mig till Atmajyotis yogalärarutbildning som börjar i juni och sträcker sig till mars nästa år!! Den har jag velat gå sen jag hörde talas om den för första gången för sisådär 6-7 år sen och nu är det min tur!! Tror knappt det är sant, men jo, det är en liten dröm som nu blir sanning :)

onsdag 9 april 2014

Mini är stort!

Går omkring och skrotar härhemma i mysbrallor och urtvättat linne. Regnet rinner på fönsterrutorna och vinden viner o det knakar i huset. Kom hem från Mallorca sent igårkväll och har en extra semesterdag för att landa, bara vara här i min ensamhet och rå mig själv innan vardagen och jobb börjar om igen. Har varit i Palma med vänner i fyra dagar och det känns som om jag varit borta myycket längre. Tänk va det är nyttigt med miljöombyte, bara några dagar såhär, man får helt nya perspektiv på saker o ting och det som var problem förra veckan känns som bortblåst, som om det var ett halvår eller ett år sen jag grubblade och sökte lösningar. Nu, med några dagars sol, skratt, låånga samtal, vin och blått hav i kropp o själ känner jag mig som ny, nästan lite yrvaken, ja t o m nyfiken på vardagen som tar vid imorrron. Minisemester då och då ska absolut bli en vana i mitt liv!

torsdag 20 mars 2014

I mellanrummet händer det.

Det går sakta åt rätt håll med min axel. Gör mitt program varje dag med rörelser som ska öppna upp flödet ovanför skulderbladet där det är inflammerat och försiktiga styrkeövningar. Skulle varit på återbesök hos min sjukgymnast i måndags men fick förhinder så jag ska tillbaka på tisdag i nästa vecka. Hoppas det fortsätter på den positiva vägen!
Och jag yinyogar nu på morgnarna, saknar min ashtanga så mycket men tänker att det här avbrottet egentligen nog är ganska bra för mig. Egentligen. För yinyogan är så utmanande för mig som vill ha rörelse, svett och darrande armar. Utmanar mig mer än vad jag egentligen förstår, tror jag. Anar jag. Nu sitter jag i de olika positionerna i fem minuter, ibland olidligt smärtsamma minuter, men jag andas mig igenom. I början så ställde jag tiden på min iphone men märkte då att tankarna lätt flög åt alla möjliga håll. Nu räknar jag mina andetag istället. Låånga in, och låånga ut. Och så den underbara pausen. Mellanrummet. När allt är stilla, då smärtan ger sig en aning i avslappningen, då bara pulsen hörs. Då liksom tiden står stilla. Innan nästa  inandetag kommer, alldeles av sig själv...lugnt och alldeles självklart.  33 st andetag. Då vet jag att de fem minutrarna har gått.

tisdag 11 mars 2014

backa, och ta det lugnt...

Ont i armen och axeln. Mest i den vänstra, men också lite i den högra. Det har kommit smygande, egentligen sen i julas, sakta blivit värre o värre. Men tänker jag efter så har jag haft mer eller mindre besvär med mina armar i många år, smärta som gjort sig påmind ibland. Först och främst är det sviter från mitt förra jobb när jag som frisör stod med armarna i alla möjliga ställningar hela dagarna. Och för några år sen när vi planerade tomten vi byggt huset på så plockade jag tonvis, jo tonvis med sten, lastade och körde på skottkärra till skogen intill och stjälpte av. I flera dagar o veckor höll vi på. Jag slet som en arbetshäst, och armarna, mina ömma o stela frisörarmar tog mycket stryk. I perioder har det varit ok och t o m ganska bra när jag yogat eller tränat annat men de senaste två veckorna har jag inte kunnat göra solhälsningarna, det gör jätteont vid armhävning, så det har blivit yinyoga istället senaste tiden. Men idag har jag varit hos min vän som är sjukgymnast och yogalärare. Åh vilken kunskap hon har! Visar på sina modeller varenda litet, muskelfäste,  ligament och slemsäck och förklarar hur vi tillsammans nu ska få det att bli bra igen. Känns så tryggt och bra! Så efter en ordentlig undersökning och förklaring av vad som är skadat så masserade hon länge och väl, skuldror, nacke och armarna. Ljuvligt skönt men också jävulskt ont! Och sen övningar. Och jag har fått ett program som jag ska göra hemma, styrkeövningar max 1 gång om dagen och rörelseövningar 10 gånger varje dag och så ska jag tillbaka på måndag. Och nu ska jag vara duktig. Bara göra som hon sagt, bara så lite, och inte dubbelt, eller tredubbelt så mycket, som jag brukar...

söndag 2 mars 2014

Borta bra...

Hemma efter en helg i Stockholm. Bott på hotell och haft det bra. Ätit långfrukost och fuskat förskräckligt med maten. Ätit jättegoda mackor och t o m vitt bröd. Och en pizza! Jaja ska man fuska kan man väl göra det ordentligt...Förresten har jag fuskat länge, om sanningens ska fram, ja egentligen sedan advent då det blev saffransbullar o chokladkartonger och sen har det hållit på... Men nu ska det bli ändring på det, sååå trött på mitt sockerberoende och mina ursäkter för att få äta onyttigt. Så nu laddar vi om, på allvar, med nyköpt lchfbok. Och jag vet att om jag äter tillräckligt med fett så försvinner det där sockersuget, alldeles som av sig själv.
Och vi har gått fötterna trötta men också gjort några shoppingfynd. Mest inredning för vi håller på att flytta runt på saker och möbler här hemma efter att övervåningen nu äntligen är klar. Ett TV-rum ska inredas och kontoret ska äntligen bli färdigt. Så kul, gillar färger, ideér och inredning!
Men så skönt att vara hemma, borta bra, ni vet... Hämtat hundarna på pensionatet och schamponerat dom för dom luktade jättemycket hund (!) när vi hämtade dom och nu ligger dom nöjda och trötta i varsin fåtölj. Ska bädda rent i sängarna och imorgonbitti plingar det 0600 för yoga, den bästbästa. Och den bästa vardagen är här igen.

torsdag 16 januari 2014

Vardag.

Veckorna rullar på. Halva januari avverkad och lite närmare våren är vi. Städade bort julen fort i år som så många andra. Kanske var det den gröna julen som gjorde att det inte blev nån riktig julfeeling och det kändes som man lika gärna kunde plocka bort attiraljerna. Och nu har jag försökt få lite föraning av våren med tulpanbuketter lite härodär och körsbärskvistar på köksbordet. Och så kom ju snön och lyste upp litegrann, och okej, är det januari kan det väl få vara lite snö, men bara lite...
Och jag är trött. Tillåter mig att vara det också. Längtar efter ljuset på morgnarna!! Yogar på eftermiddagarna, varannan dag, och tar sovmorgon, varje dag :) Och det känns alldeles perfekt just nu. Min sambo har kommit igång med yogan igen efter uppehåll under hösten då hans fritid gick till badrumsbygge, men nu yogar vi tillsammans med Karin Björkegrens ashtangadvd. Kul att yoga ihop och vi har bokat in oss på en workshop med Maria Boox, det ser jag fram emot!!

onsdag 1 januari 2014

Gott Nytt År!!

Jag vill önska er alla ett vänligt, respektfullt och ett alldeles härligt 2014!! Och jag vill tacka er för alla kommentarer och alla mängder av mail jag fått under året!! Det är underbart att få dela alla era tankar kring tro. längtan och tvivel och om allt annat som handlar om att vara människa! Och jag vill tacka er för alla mail jag fått om yoga, yoga i alla olika sammanhang. Från hjärtat, tack!