Lat o ledig.

Hoppas ni har många lata o lediga mellandagar!!

Ja juldagarna är över, för mig med lagom mängd av allt i år, jobb, mat o godsaker. Och nu stundar nyårsafton som ska firas med vänner o skumpa och sedan trettondagsafton då det blir bal, härligt!! 

Och så yogan, tidigt varje morgon, bästa stunden på dagen, dels för att jag har med mig känslan hela dagen och också bästa stunden för att "få det gjort". Inget annat som konkurrerar då. Så enkelt! Just do it! 

Bubblor.

Äntligen har huset ett badrum. Efter 5 år. När vi byggde så räckte inte lust och ork och vi nöjde oss med duschen på lilltoan, men nu i höst har det byggts. Och nu så är det färdigt. Och jag ligger i badkaret så fort jag får tid. Är alldeles skrövlig på fingertopparna och under tårna :) Och att komma hem en småregnig måndag och fylla upp med varmt vatten och mycket bubblor och bara lägga sig där, i ett alldeles tyst hus, det är lyx. Och att sen svepa om sig morgonrocken och få känna sig riktigt avslappnad och tänka att jag behöver inte göra ett endaste dugg mer idag, det är mer än lyx!

Mjuk.

Är igång och jobbar igen efter min semestervecka. Och det börjar kännas att det är december med de speciella uppgifter som hör till. Alla gamla och de som blivit ensam under året ska få en julblomma, och julspel, andakter och julens gudstjänster ska planeras. Och ett par dop har kommit på min lott, kul. Men själva julhelgen blir lugn o skön, vi delar på gudstjänsterna, jag och mina två kollegor, så jag jobbar bara kl 11 på julafton och kl 16 på annandagen. Och det är så härligt med fulla kyrkor, massor med levande ljus och de gamla julpsalmerna.
Och jag yogar. På morgonen, oftast, när jag orkar ta mig ur den sköna sängen kl 6. Vilket inte blir varje morgon, men nästan. Och det räcker och duger, för mig. Den här mörkmörka tiden när kroppen vill vila mer än vanligt  får den bestämma takten på livet just nu. Men jag yinyogar på kvällarna, det är enklare att få till, bara att göra det framför tv:n. Och yinyogan som jag har som ett komplement till ashtangan är verkligen otroligt mjukgörande för höfter och ländryggen och jag märker stor skillnad i ashtangayogan. Kan lätt koppla i Ardha Baddha Padmottanasana, även på morgonen när jag förr har varit stelare.

Bild från Kraften bakom yoga, Petri Räisänen

Och känner hjässan mot golvet i Prasarita Padottanasana, höfterna mjuka så mjuka.

Bild från Kraften bakom yoga , Petri Räisänen 

Jag har köpt boken Vila dig i form med Yinyoga av Magdalena Mecweld där det finns färdiga pass som är perfekta att göra där framför TV:n eller när man läser spännande saker på datorn. Då flyger fem minuter, som man ska sitta/ligga i varje ställning, iväg och man kan koppla bort det mesta onda av det ontsköna. Och, den bästa yogan är den som blir av, om så framför TV eller dator. Också det räcker och duger, för mig ;)

Bild från boken Vila dig i form med yinyoga

Så här ser den härliga boken ut. Önska av tomten!!

Andhämtning.

Lever riktigt latliv. Har semester denna vecka och gör vad jag vill. Och det är inte mycket, bara det som verkligen lockar, som t ex ett loppisbesök idag. Och så yogan förstås. Till den finns det lust, mycket lust, så att det blir ashtanga på morgonen och yinyoga på kvällen. Och imorron väntar en skön dag med fika på stan med en kär vän och så första julbordet på kvällen med mina jobbarkompisar. Gillar latliv. Mycket.

Ordningen återställd.

Så är det december och min långa sovmånad är över och i morse stod jag på mattan igen. Gjorde en egenkomponerad yoga; solhälsningarna, dom stående och sedan yinyoga som avslutande. Härligt, i alla fall efteråt. För yinyogan kan vara riktigt, riktigt plågsam fast det utifrån ser ut som om man sitter/ligger där och halvsover. Liggande Svanen var en hemsk plåga idag och det är bara andningen, envishet och djupt rotad finsk sisu som fick mig att hålla ut i fem minuter. Tänk att minuter kan vara så långa! Men så skönt nöjd efteråt och att sen koka gröt och få saffransbullar till teet gjorde morgonen till den bästbästa.

Hoppas ni har en skön advent alla! Nu tänder vi ljus och väntar. Väntar i fyra veckor på att få fira det underbara, förunderliga och fantastiska. Att Gud blev Människa. Människa! En sån som jag, som du!!
Hur stort är inte det??!!!

Ashtanga + Yinyoga

Kan bara meddela att jag sover istället för att yoga. Precis som jag bestämt att det ska se ut under november. Lägger mig tidigt och sover så länge som möjligt. Underbart härligt. Men jag börjar så smått längta till mina tidiga ensamma yogamorgnar. När huset är knäpptyst och bara min andning är det enda som hörs. När jag är tillsammans med mig själv på djupet och arbetar mig svettig genom min serie. Min andning och jag. Min kropp och jag. Ja jag längtar, och jag har inte fått till någon enda yogastund på kvällen. Det vill sig inte, men jag har samtidigt tänkt att det är skönt för kroppen att få vila några veckor.
Och det fick jag kvitto på i helgen då jag var på yogaworkshop inne i stan. På "mitt" yogaställe Vayu var det en workshop (där alla intäkter gick till de behövande i Fillipinerna) då det först var ett ashtangapass, sedan en föreläsning om ayurveda och sist ett yinyogapass. Och min kropp var så mjuk, så mjuk. Som aldrig förr. Som om den längtat efter yogan och samtidigt var väldigt medgörlig i tacksamhet för vilan den fått.
Vad jag älskar ashtangayogan!! Och vad jag är glad att jag hittat just den!!
Och det var första gången jag provade ett yinyogapass, i alla fall ett lett pass av en lärare. Det var lovely, kan jag bara säga. Helt underbart skönt och något som jag vet att jag behöver. Lugnet, meditationen och den djupgående töjningen. Yinyoga ska absolut bli min yoga jämsides ashtangan. Och fr o m denna vecka så är det ett yinyogapass på torsdagar på bästa tiden halv sex. Ska verkligen bli min yogakväll!!

Mera sömn.

Jag har bestämt mig. Jag ska sova i november! Sova, sova och sova :) Och jag har redan börjat. Sover minst 9-10 timmar varje natt. Som en stock. Ja det är som om jag sover ikapp all sömn jag missat tidigare i höst. Så underbart ljuvligt skönt! Och jag har bestämt att strunta i min morgonyoga under november och sova istället. För att det är det kroppen vill just nu om jag lyssnar på den! Inte stiga upp kl 6!! Nej sova till framåt halv 8 och lägga mig vid 22, det ska bli min melodi under den här månaden. Och kanske blir det yoga nån eftermiddag/kväll om det passar, men troligen inte, om jag känner mig rätt. Brukar inte få till det efter jobbet när mat är prio 1 och det inte funkar att yoga inom i a f tre timmar efter jag ätit. Men då får det bli så. Tidiga kvällar och sömn och sovmorgnar ska det bli, heeela november. Tror förresten att det är det mest naturliga, att sova mer när det är som mörkast. Säger sig självt. Det var så vi gjorde innan elen kom, satt och kurade intill ljuset eller fotogenlampan till ögonen föll ihop vid 8-tiden...
Och få se hur kroppen känns efter några veckors yogauppehåll, det har jag aldrig provat förr! Kanske får för svår abstinens och struntar i middagen :) Också troligt, om jag känner mig rätt!

Sömn.

Har och har alltid haft stort sömnbehov. Åtta timmar, minst, vill jag ha. Då är allt perfekt, klar i huvudet och energin får bara saker och ting gjorda. Men i höst har min sömn krånglat. För mycket och stora saker har hänt i livet som gjort att jag har haft svårt att komma till ro och somna och när jag väl gjort det så har jag sovit lätt, lätt så lätt så jag vet inte om jag sovit och drömt eller varit vaken och tänkt..! Så där har det hållit på i veckor och jag har blivit som en skugga av mig själv... Så jag bestämde mig för att göra nåt åt det hela, innan det gått för långt och blivit en inbiten dålig vana, för jag behöver så väl min goda sömn.
Så kom jag på att jag läst en kollegas blogg där hon beskrev hur hon jobbade med att få tillbaka sin sömn och kontaktade henne och fick tipset som har hjälpt mig. Sömnrestriktion, är lösningen!
Det går ut på att man räknar efter och uppskattar hur många timmar man faktiskt sovit de senaste nätterna.  För mig blev det drygt 4 timmar. Så bestämmer man när man ska stiga upp på morgonen. Jag stiger upp kl 6 för min yoga. Det innebar att jag fick gå och lägga mig kl 01.30!!! Man ska alltså sträva efter att bara ligga i sängen dom timmar man faktiskt sover. (Och har man inte somnat inom en halvtimme så ska man stiga upp och göra nåt (tråkigt, helst) alltså inte ligga och snurra timme efter timme.) Så jag satte igång, varnad för att det skulle bli urjobbigt och att jag skulle vara halvdöd några dygn. Och det blev det, det blev jag!!!
Jag satt uppe i halvmörkret, bara en liten läslampa tänd och läste gamla tidningar. Ingen TV eller dator som triggar igång hjärnan är tillåtet. Så höll jag på i fem dygn. Tills jag inte stod ut längre, tills jag var helt slut och grät för allt och inget, tills jag inte visste hur många tjugor det går på hundralapp... Så började jag sakta att förlänga min sängtid, som nu var SOVTID för jag hann inte lägga huvudet på kudden så sov jag :) Först 01.15.. sen 01.00.. så ett par kvällar 00.45.. 00.30.. Drygt två veckor tog det innan jag var framme vid min normala läggtid 22-22.30. Och vad jag sovit! Vad jag sover!! Det har verkligen varit effektivt och brutit vanan jag hade hamnat i. Nu sover jag sköna långa timmar och känner mig som ny när jag vaknar! Underbart!
Och tänk att jag steg upp kl 6 varje morgon!!!! Det är verkligen en bedrift!!!! Jag förstår det knappt själv!! Jag var inte bara halvdöd dom där dygnen, jag var i ett annat medvetande kl 6 när det plingade i mobilen, som låg långt från sängen så jag var tvungen att ta mig upp.. Men med min enorma envishet, som jag har haft sååå mycket nytta av i mitt liv!!!! stod jag kvar på benen, tog mig nerför trappan, baddade ansiktet med iskallt vatten, bytte om och ställde mig på yogamattan som var utrullad och klar... Och jag gjorde min yoga. Blundande genom solhälsningarna, blundande i mina fem andetag i hunden. Vaknade mer och mer, andetag för andetag...
Jag tog kommandot över mina sömnbesvär, det krävdes minsta sagt kraft och tålamod, men det var det värt!! Vill du veta mer om Sömnrestriktion så googla på det så får du träff; En liten handbok för sömnlösa... från Örebro läns landsting.

Sköna söndag.

Söndag och regnet strilar ner. Så skönt. Det ger liksom en anledning att vara inne och kura. Göra ingenting. Sovit till 9 (!) och hoppar över yogan idag. För att jag känner för det. För att jag gör minsta möjliga idag. Ensam hemma, jag och hundarna. och dom är lika lata som jag. Dom vill inte ens gå ut o kissa, nej jag får ta på mig stövlarna och storjackan och följa dom ut för att dom ska få det gjort. Och sen fort in igen, vi har springtävling längst grusgången och dom är så glada när vi är inne och dom får lägga sig framför brasan igen. Ja och sådär fortsätter denna dag, eldar och lyssnar på tystnaden... En sån dag som jag behöver så väl, för att liksom komma ifatt. Med alla ofärdiga tankar som inte hunnit tänkas och att få perspektiv på det som hänt senaste dagarna. Äter när jag blir hungrig och vilar på maten...

På G.

Är på benen igen efter 4dygns magsjuka förra veckan. En näradödenupplevelse men desto gladare då när allt blir som vanligt igen. Vanliga dagar med det alldeles vanliga, att äta och dricka.
Längtar så efter att springa och träna mig dödstrött men är fortfarande lite efterdarrig så jag vilar även idag. Men imorron ska jag. Längtar. Ska börja med tanken att jag ska powerwalka och kanske liiite spring, om det känns bra.. Huvudsaken att det känns bra och att lyssna inåt; vad vill kroppen, egentligen?
I morse yogade jag som vanligt igen. Så härligt, så härligt. Jag kände riktigt hur kroppen längtat. Gjorde solhälsningarna, sakta, sakta med fem andetag i varje ställning. Verkligen kände in kroppen i varje andetag, i varje ställning och kände allteftersom hur det lossnade hur det förlängdes hur det mjukades upp och hur kroppen riktigt njöt, ja att den längtat... Ni vet en sån där yogastund när man är lycklig för att man har yogan, lycklig för sin kropp, lycklig för att vara frisk... Och efteråt, innan Savasana, kommer mitt eget avslutningsmantra:

Tack Gud för att jag kom ur sängen, tack för det nya tvättmedlet som doftar så härligt, tack för svetten som rinner, tack för min härliga kropp. Din är jag, använd mig på bästa sätt idag. Amen.

Plötsligt händer det

Lat o ledig idag. Sov lite extra, till framåt sju. Sen upp för min yoga. Och jag är så glad!! För igår hände det nåt med min skinka!! Jag har haft ont, ja jag tror säkert ett par år, mer eller mindre, i vänstra låret/skinkan. Ni vet där hamstrings fäster. Och igår stramade det sådär som vanligt. Ja rejält så att det gjorde ont. Kändes i solhälsningarna och i padangushthasana. Men sen när jag kom till trikonasana A så kändes det som nåt hände när jag böjde till vänster, som om det blev varm-mjukt där bak högst upp på låret!! Jag blev lite förundrad och tänkte "vad händer" och att jag kanske inte skulle våga göra B... men gjorde den, sakta, sakta och det kändes som om nåt sa plong där bak (!) ja det hände nåt där i hamstingsfästet, heeelt underbart, och jag stod kvar i 12 andetag och bara kände att NU, nu händer något! Ja, heeelt underbart, som sagt. Och jag kände samma mjukhet, och ja lätthet, eller hur jag ska beskriva det, bak i skinkan igår kväll när jag sprang min runda. Det brukar alltid kännas illa när jag stretchar efteråt. Men inte nu! Tänk va, "plötsligt händer det"!

I morse yogade jag med min "nya skinka"! Tjoho!!

Vardagslunk

Tillbaka till vardagslunket. Så skönt det är, som det ska på nåt sätt. Varit igång fyra veckor snart, efter semestern och jag älskar det, mitt jobb, liksom mina lata lediga dagar. Jag har nog världens bästa arbete, ja jag jag tänker ofta på det. Det är verkligen ett privilegium, det jag gör som kallas jobb. Att få vara präst, med allt vad det innebär.
Idag har det varit en begravningsdag och då känner jag det alltid som starkast; vilken lycka att jag får göra det här! Följa människor en bit på deras livsväg, få dela deras innersta tankar och fundera över alla svåra och stora frågor tillsammans, lyssna till alla spännande berättelser, och att få vara med och göra ett sista avsked vackert, innerligt och minnesvärt. Tacksam, är ordet för denna dag.

Slinker ofta in här, sitter en stund och "tänker ikapp" alla ofärdiga tankar...

Och jag är igång igen med min morgonpractice, den bästbästa, ashtangayogan. Den som gör mig glad, levande och kär i min kropp. 1 1/2 timme mellan 6 o halv 8 varje morgon, utom lördag som är vilodag, och som sen finns kvar hela dagen som ett glatt pirr, ja lite som sockerdricka, som far omkring, spritter i alla leder o lemmar och håller mig levande :)
Under semestern har jag yogat mer sporadiskt, ibland på morgonen och då tänkt och känt att det här är ju det optimala och lovat "imorgonbitti stiger jag upp", men försovit mig... och då har det fått bli sovmorgon, helt enkelt... ja, jag har prioriterat det kroppen verkat önskat sig. Semesterliv, som är skönt, ett tag i alla fall... Men tacka vet jag vardagslivet och vardagslunket!!

Retreat

Är i min första semestervecka av fem. Är i ett segt och långsamt tillstånd. Är långt inne i mina tankar, mina innersta. Så jag lever ett sakta liv. Just nu. Samtidigt lite, lite pirrig och förväntansfull, för jag vet ju att det blir annorlunda sen. Kanske snart? Då, när jag ska börja ett annat slags liv.
Jag är i efterdyningarna efter min tysta 8-dagars retreat som jag levde i  i förra veckan. På Svenska kyrkans stiftsgård i Uppsala stift. En gudomlig plats på jorden. Som att komma till en kärleksfull plats i den vackraste miljö, bli omfamnad och uppassad av underbara ledare, god och vacker mat, smarrig efterrätt varje dag, och en sprakande brasa som väntade när kvällen kom...
Och tid, massor av tid.. Till allt det som finns inuti. Alla tankar. Som kommer obönhörligen, när man lever i tystnad... När man inte kan sätta på musik, TV:n eller ringa nån kompis för att prata en stund när det börjar brännas, bli obehagligt, besvärligt... Alla tankar som jag försökt komma undan denna vinter, de senaste åren, ja i många år, visade det sig... Att leva i tystnad i 23 timmar per dygn och samtal med finaste Eva-Stina, en av ledarna, en timme varje dag. Som blev som att lösa upp alla nystan av tankar som kommit fram, som knutit sig som knopar inne i mitt huvud. Samtal som var så förlösande. Renande. Gav insikter. Som gav så mycket. Ömhet framför allt. Till lilla mig som kämpat så. Men också, och kanske framförallt till dom som jag har gjort illa, så illa. Smärtsamma insikter som gett litervis med tårar och ömhet som svämmat över. Som förändrat mig. För alltid.
Som när man ser sin skuld, känner den smärta man är ansvarig för och som drabbat någon annan... Det gör så ont, så ont... Men, att sedan får lämna över. Till Någon som vet, Någon med erfarenhet, Någon som inte förebrår, Någon som håller om, Någon som älskar...  Och så växer ömheten ännu mer. Till de jag gjort illa, till mig, ja till livet självt...

Och så har jag yogat. Förstås. Där på min retreat. Ett par timmar varje eftermiddag. Gjort min serie.
Och jag kan inte släppa tanken på att allt det som skedde med mig förra veckan, och fortfarande pågår, på något sätt började då, gavs en chans då, för fem år sedan när jag hittade ashtangan. Då mitt liv ju förändrades på många sätt.  Ni yogisar som läser förstår precis vad jag menar, det vet jag...
Ja, det kan jag ju se det tydligt nu, när jag ser i backspegeln... För det är ju så, att livet är lättare att förstå baklänges...

Ashtangayoga dag 0

Så idag var vi på dag 0. 40 dagar sen "40-dagarsrutmaningen" började och vi är i mål. Eller det är ju bara ett delmål egentligen, bara en grej för att bevisa för sig själv att man kan genomföra det man bestämt sig för; att stiga upp, hur trött man än är, hur många ursäkter man än viskar för sig själv där i kudden för att slippa. Stiga upp och göra det man bestämt sig för, yoga. För att vi mår så bra, för att det gör underverk med kroppen, för att yogan får oss att älska oss själva och livet. Och vi fortsätter ju, eller hur? Det här är ju bara ett delmål, som sagt. Och jag skriver "vi" för jag vet att vi varit några som gjort det här tillsammans, några som peppat varandra när vi möts på riktigt och några som peppat varandra via mail. Så kul att veta att vi är fler och att tänka på varandra när man står därpå mattan klockan 6 på morgonen.  Tack mina vänner, vi fortsätter, tillsammans.

Ashtanga dag 37

Dag 37 idag på min 40-dagarsutmaning som började i måndags- Att stiga upp 05.45 och göra min serie. Ja,  för att det ska bli av varje dag, för att jag mår bäst, både fysiskt o psykiskt, för att det inte ska komma "nåt annat" i vägen och för att det är så underbart härligt att börja dagen i och med en kropp som man sen hela dagen är smått förälskad i. Jo så känns det, ni yoginisar vet vad jag menar!!
Visst, man är stelare i kroppen på morgonen till skillnad mot om man yogar på kvällen, åtminstone i början på passet, under de första solhälsningarna, men fördelarna överväger. För ofta när jag sparar min yoga till kvällen när jag kommer hem så funkar det inte för att jag är såå hungrig. Och äter jag då så måste jag vänta minst 3 timmar för att det ska gå att yoga utan att få halsbränna eller annat obehag. Då är det lätt att tänka "gört det imorron" när klockan börjar gå mot 21...

Spreta med tårna, känn undertlaget med varenda mm av foten...

Så detta vill jag varmt rekommendera till alla som önskar få in yogan i livet varje dag: Bestäm dig för att yoga varje morgon!! Hur tidigt du måste stiga upp beror naturligtvis på när du börjar jobb eller skola och hur mycket tid ditt pass tar. Och vill du kan du göra som jag som tar en vilodag i veckan vilket är tradition i ashtangayogan, att vila på lördagar. Antingen att vila helt på lördagen, eller den dag som passar dig bäst, eller att göra det som du känner att kroppen behöver lite mer av. Jag gör ofta några asanas för öppnare höfter.
Jag vet att många önskar få in yogan som en vana och så här gjorde jag för första gången för några år sen och det blev starten för mig att naturligt börja yoga varje dag. Att göra yogan till ett behov. Och när dom 40 dagarna är slut kan jag garantera dig att du inte vill sluta, för sån är yogan, också; Beroendeframkallande;)

Instagram

Månen lyser full och blir som en strålkastare här ute på landet där det inte finns några gatlysen. Så härligt och samtidigt lite spöklikt... Men den lyser så fint när jag går ut med hundarna långt efter midnatt och jag ser dom fast dom springer långt ute på ängarna.
Men många gillar ju inte alls fullmånen, känner sig olustiga på alla möjliga sätt och sover dåligt. Och jag minns  när en bekant som är barnmorska suckade och klagade över att det blev så stressigt och mycket att göra på förlossningen under nätterna då månen var som fullast, så visst påverkas vi säkert. Fast jag märker det sällan, eller aldrig... Sover lika gott som vanligt och känner mig lika stark och stabil i kroppen som alltid annars.
Fast  inom yogan så är det ju vanligt att man inte yogar när det är fullmåne och många yogashalor har också stängt då just för att man ska skydda kroppen som anses lättare kunna skadas. Man får väl prova sig fram och se vad som passar för egen del, själv sover jag som sagt gott och yogar med lika mjuk och stark kropp...

Är ju inte så aktiv här på bloggen just nu men ni som vill ha mer av mig kan följa mig på Instagram. Där heter jag Maroscha

Utpluti

Tänkte överraska er med ett inlägg:) Nä jag är inte så flitig här på bloggen just nu. Men det är som det är... Känns inte som jag har varken tid eller tålamod att sätta mig såhär och skriva... är väldigt rastlös, småirriterad och det är som om det är många förändringar på gång... lite överallt..
Men desto viktigare då att jag har yogan. Varje dag. Ärligt; jag vet inte hur jag skulle må nu om jag inte hade min practice!! Visserligen får jag nästan tvinga mig till mattan en del dagar för jag är liksom för speedad, stressad och otålig, men när jag väl börjar min serie så är det som om jag börjar leva i o m att jag börjar ANDAS. Och det är som om kroppen njuter, ja nästan jublar, redan när jag är inne på 3:dje solhälsningen... Och jag njuter också, av min kropp, min starka kropp. Som vill så mycket. Som klarar så mycket. Starka armar, starka bandhas som gör att jag svävar i vinyasa...
Och så, den sista asanan innan vilan, Utpluti. Min favorit just nu. 25 låånga luugna andetag. På darriga armar och med svetten rinnande. Älskart!!!

Petri Räisänen, ur boken Kraften bakom yoga. Jag hoppas få yoga för honom igen till sommaren!!