Vardagslunk

Tillbaka till vardagslunket. Så skönt det är, som det ska på nåt sätt. Varit igång fyra veckor snart, efter semestern och jag älskar det, mitt jobb, liksom mina lata lediga dagar. Jag har nog världens bästa arbete, ja jag jag tänker ofta på det. Det är verkligen ett privilegium, det jag gör som kallas jobb. Att få vara präst, med allt vad det innebär.
Idag har det varit en begravningsdag och då känner jag det alltid som starkast; vilken lycka att jag får göra det här! Följa människor en bit på deras livsväg, få dela deras innersta tankar och fundera över alla svåra och stora frågor tillsammans, lyssna till alla spännande berättelser, och att få vara med och göra ett sista avsked vackert, innerligt och minnesvärt. Tacksam, är ordet för denna dag.

Slinker ofta in här, sitter en stund och "tänker ikapp" alla ofärdiga tankar...

Och jag är igång igen med min morgonpractice, den bästbästa, ashtangayogan. Den som gör mig glad, levande och kär i min kropp. 1 1/2 timme mellan 6 o halv 8 varje morgon, utom lördag som är vilodag, och som sen finns kvar hela dagen som ett glatt pirr, ja lite som sockerdricka, som far omkring, spritter i alla leder o lemmar och håller mig levande :)
Under semestern har jag yogat mer sporadiskt, ibland på morgonen och då tänkt och känt att det här är ju det optimala och lovat "imorgonbitti stiger jag upp", men försovit mig... och då har det fått bli sovmorgon, helt enkelt... ja, jag har prioriterat det kroppen verkat önskat sig. Semesterliv, som är skönt, ett tag i alla fall... Men tacka vet jag vardagslivet och vardagslunket!!