Yogakläder X 5.

Planerar o packar inför första träffen i min yogalärarutbildning som startar imorron på Atmajyoti. Både glad och förvånad att det är dags. Att tiden har gått så fort sedan jag bokade in mig och imorronbitti tar jag tåget till Stockholm. Första fem dagarna av kursen väntar, de första timmarna av totalt 390 timmar. Och jag lovar, jag ska njuta av varenda en, suga in, begrunda, känna och göra. Tänk vilken ynnest! Så tacksam. Över det som väntar, över det som jag varit med om sista dagarna... ja över livet, helt enkelt..

Hjärtslag II

Oj va många vi är som har rusande hjärtan!! Vet inte hur många mejl och medelanden på facebook jag fått av vänner, bekanta och bloggläsare som har samma problem som jag. Och jag kom på att jag inte skrev i förra inlägget om hur jag fick hjälp på akuten för att stanna av rusningen. Hur jag nu kunde glömma det!! Så nu skriver jag här så alla kan läsa.
Man kan få en spruta eller tablett som stannar av hjärtslagen men det verkar som det inte var vad dom ville ge mig i första hand utan jag fick testa den naturliga vägen. Sköterskan kom in med ett stort glas isvatten! Riktigt, riktigt iskallt med massor med isbitar och jag fick dricka flera stora klunkar och det värkte i hela ansiktet, halsen och bröstet av kylan, så där som om bihålorna och pannan ska sprängas och det tåras i ögonen. Men, det hjälpte!! Jag kände direkt efter fem sex klunkar att det slutade att rusa!! Helt fantastiskt och läkaren hoppade av glädje och skyndade sig att ta pulsen på mig som var nere på 63!! Från 193, tio minuter tidigare. Så det är ett tips till alla er!! Läkaren förklarade att det är en nerv högt uppe i magen som är väldigt känslig för temperatur så när vi blir rädda, stressade eller utsatta för fara så påverkas den av all värme från snabba hjärtslag men att man också kan lugna hjärtat med att snabbt kyla ner denna nerv. Så prova nästa gång! Is-iskallt vatten ska det vara!

(Funkar det inte kan man prova att hålla för näsan och blåsa ut, som när man försöker blåsa ur lock i öronen, det kan visst också hjälpa)

Hjärtslag.

Långledigt i tre dagar. Vila och fest blir det. Lagom av allt. Och jag är aktsam om mig. Gör lagom av allt. Gör min yinyoga och mina mindfulnessmeditationer som jag lärde på yinyogakursen. Så stärkande och mjukgörande på en och samma gång. Mjuk och lugn. Är rädd om lilla hjärtat som höll på att hoppa ur kroppen häromdagen, så andas nere i magen, långt nere i magen så hjärtat får space.
Åh, mindfulnessövningar och meditationer, det ultimata! För mig som provat allt genom åren vad gäller meditation. Allt. Och hjärtat det slår så lugnt, med en puls på 48.
Stor skillnad mot förra lördagskvällen då jag tvingades att åka in på akuten med hjärtrusning. Nåt som mitt hjärta ibland får för sig, att rusa. För att det har en extraväg, som gör att det liksom svämmar över och rusar iväg för att hinna sortera allt blod som plötsligt kommer, på en och samma gång. Älskade hjärtat mitt med samma mönster som min fars. Som jag fått i arv.
När jag kom in på akuten efter 8 timmars rusning för att jag kände att jag måste får hjälp för att kunna jobba nästa morgon (!) så var pulsen på 198 och ändå så lugnt, så lugnt. Mot vad det varit någon timme innan...
Då när jag hade ett dop och sedan en vigsel med en puls på 260 sådär. Som en maratonlöpare. Men ingen såg, ingen anade att jag höll på att sprängas i bitar. Fullkomligt. Höll masken för att allt skulle bli precis som alla planerat. I månader, ja i åratal. Nu skulle Lillan döpas! Och senare skulle ett par vigas. Äntligen skulle dom gifta sig, det dom drömt och planerat såå länge men allt möjligt hade satt hinder. Men inte nu, inte ens prästens hjärta som rusade som en vilde, som slog så att golvet försvann och texten i vigseltalet hoppade. Men där fanns ett altare att luta mot medan församlingen sjöng om sommar och kärlek. Och inte ens när huvudet blev iskallt och det susade i öronen för att allt blod var någon annanstans. Då log dom, strålade och satte på ringen och jag fick ett par sekunders återhämtning...
Nu efteråt förstår jag inte hur det gick, att det gick överhuvudtaget. Men, jag vill aldrig vara med om det igen. Så, nu har det skickats en remiss från akuten till hjärtkliniken och jag har redan fått en tid. Snart får jag komma..