Mycket positivt har skett, både i min kropp och mitt psyke, sen jag börjat med yoga. Positiva förändringar som gör det självklart att göra mitt pass varje dag, för att det är något viktigt som hör till numera. Och det goda blir som ringar på vatten - det goda ger det goda. Gamla vanor förändras helt naturligt och som av sig självt. Det handlar nästan inte om att medvetet välja bort, nej det är som om kroppen själv väljer och vill nya saker. Och ibland är det som om jag själv blir smått förvånad och förundrad över mig själv och mina självklara val. Det är ingen sak att stiga upp i ottan och ställa mig på mattan - jag som ÄLSKAR att sova. Och det är ingen uppoffring alls att välja bort mat och dryck som jag vet bara är skräp för kroppen, fastän det är sånt som jag ÄLSKAR.
Men, det är en annan sak som jag har märkt, mer och mer, under det sista året, som jag inte vet om det har med yogan att göra men jag har börjat fundera på om det är så... Det är så att jag har blivit mycket känsligare för bl a dofter och ljud. Och speciellt på morgonen! Det är som om mina sinnen blivit mycket, mycket känsligare. Kan tycka att stekos, om vi t ex gör omelett på morron, är fruktansvärt äckligt och kan absolut inte äta det längre. Och är superkänslig för dofter, kan nästan säga vad folk jag möter har tvättat håret med för schampo. Och luktar nån svett!! ja då blir jag nästan folkilsken!!
Samma med ljud. Och just på morron. Ibland har vi Nyhetsmorgon på 4:an på och det är väl OK, så länge dom pratar. Men ibland, eller ofta, är det nåt band som börjar spela i studion!!! Sådär vid tjugo över sju!!
Åh, jag vet inte hur fort jag ska få ner ljudet eller helst stänga av helt!
Även på jobbet har jag märket det. Vi har personalsamling 1 gång i veckan och då brukar vi börja med att sjunga men det går inte alls längre. Dels så tycker jag att det är jobbigt att lyssna till, känns bara som oväsen!! och själv skulle jag aldrig få fram en ton, vill inte ens försöka!!
Det här är ju inga direkta problem eller nåt som gör livet krångligt, men jag märker det som sagt mer och mer och nu har jag en undring till er yogisar som läser här. Är det här nåt du känner igen, eller nåt liknande??? Kanske har det inte alls med yogan att göra???
Så gott att du skriver om detta!
SvaraRaderaJag håller på och läser en bok som heter "En bok av tystnad" av Sara Maitlin. Hon är inte förvånad efter att ha varit uppväxt i ett bullrig liv nu som kvinna vid 50 år upptäcka att hon älskar tystnaden och har behov av det. Kan det t o m vara en fråga om bejakan av tystnad i hormonomställningen? Jag tror det. Inte är det ovanligt att 50+ kvinnor blir nummor.
I alla fall tar hon upp olika steg som händer när man bejakar tystnaden och lyssnandet inåt att man blir mycket mer ljudkänslig. Sara skriver själv att hon inte klarar att vara i köpcentrum utan gör precis det hon ska och sedan går. Med andra ord en bok jag rekommenderar! Kram till dig!/Maria
Ibland går det snabbt när man skriver men jag tänker att ni kloka kvinnor förstår att det är 50+ kvinnor som blir nunnor...
RaderaTack för dina rader!! vilken spännande bok! ska lägga titeln på minnet! och det där med köpcentum kan jag känna igen mig, kan tänka ibland på alla som arbetar i olika butiker; hur står dom ut med detta musikskvalande!!??? Och jag älskar att vara på retreat, i tystnad i 3-4 dygn... DET är mumma för själen! Kram till Dig!!
SvaraRaderaJA jag känner igen mig i det du skriver i dag och JA jag tror också att det har med yogan att göra. ( Fast jag har varit lite orolig för att det där med ljudet ska ha att göra med min stressnivå)
SvaraRaderaSkönt Marica att du känner igen!!! Jag tänker att den ökade känsligheten egentligen är "det normala", det tillstånd som är naturligt. Med yogan skalas det av, lager på lager, och vi blir alltmer "naturliga", som vi är ämnade att vara... (Och, jag kan också känna att stress gör mig känslig, eller kanske mera, otålig, för ljud)
SvaraRaderaJa jag känner igen det. Har trott att det är jag som är den känsligaste... Dofter har bara blivit starkare och starkare för mig, har någon ätit vitlök så storknar jag nästan. En del svettas nästa vitlök när de yogar :) Då gäller det att inte fastna i det. Och ljud. Jag som spelat så mycket musik i mitt liv. Vill helst ha det tyst. Pratar till och med tystare tror jag för människor frågar om hela tiden när jag säger något! Kram och tack för ett jättebra inlägg!
SvaraRaderaHaha, känner igen det där med att svettas vitlök... Huvva! och nyss slängde jag in min nytvättade morgonrock i tvättmaskinen som jag tyckte luktade gatukök!! Har haft Weleda kroppsolja på mig efter dusch som doftar ljuvligt men i morgonrocken luktar det gammal frityrolja!!! Jag kände det så väl men min man såg bara frågande ut och kände inget alls...
SvaraRaderaÅh, mitt-i-prick! Jag är också överkänslig mot både ljud och dofter/lukter. Det är både en välsignelse och en förbannelse! Och jag känner också igen detdär med att jag känner en lukt, men ingen annan gör det - både hemma och på jobb. Får ibland lust att sitta med klänypa på näsan när jag har med en del folk att göra, medan andra är helt obesvärade... :)
SvaraRaderaLite småhäftigt är det ju nog, ska bli spännande att se vilka sinnen som gör sig påminda näst!
Kramis!
Ja du ser Nina, det är nog yogiskt det här!!! Haha...
SvaraRaderaMen, jag kan också minnas hur jag började värja mig mot "skval o skrammel" i och med, och efter, en livskris för ca 8 år sen. Det var som att bli golvad o knockad och efter det börja inse vem jag var o vad jag ville med mitt liv. Det här var på ett fullständigt grundläggande plan som gällde hela mig o livet... Men, det här med ljud/lukter som jag nu skrivit om påminner om det... det är som att jag verkligen TAR TILL MIG, ÄR ÖPPEN FÖR, TILLÅTER MIG ATT KÄNNA vad jag verkligen känner med mina sinnen... och något annat är omöjligt!! Ja... jag tror att du förstår vad jag menar fast det här blir så fåordigt... KRAM!!