Egentid.

L är och hälsar på sin son i helgen så jag är ensam hemma. Egentid. Ganska skönt o lite lyxigt, i lagom dos. Inte för länge men en helg såhär känns skönt. Och jag har det alldeles tyst runtomkring mig, ingen musik som spelar och ingen TV som bara står på och "låter". Vilar mina sinnen helt enkelt. Har gått en promenad med hundarna ute i rimfrosten och det var som om det var nåt särskilt med luften idag, för tystnaden var så kompakt, hörde min puls i öronen under mössan. Älskar att bo på landet, här i tystnaden!

Tänk förr, innan vi byggde vårt hus, bodde vi mitt i stan och trivdes så bra med det. Trivdes med att ha nära till allt, bio, teater, pub o krog och det var super att ha nära till tåget när jag pendlade under mina pluggår till Linköping och Uppsala. Men man ändrar sig. Det är kul att ha stan nära, på 10 minuters avstånd, men att bo där vill jag inte!

I morse när jag vaknade hade jag inte planerat någon yoga. Ibland har jag inte det utan det blir liksom det som kroppen vill just då. Ett svettigt ashtangapass eller lugnare kundalini. Senaste tiden har det mest blivit ashtangayoga på mornarna för att jag har haft mer lust till det och för att vi, jag och L, yogat Grundläggande yogaövningar för ryggen på kvällarna, så jag har fått min dos kundalini då.
Men i morse hade jag ingen som helst tanke när jag rullade ut min matta, utan det var som om kroppen bara gjorde och jag följde med... Och jag började med solhälsning A. Och fortsatte så. Och allt blev som en meditation. Solhälsning om igen och om igen, utan en tanke... bara som av sig själv. Lätt, enkelt, utan ansträngning. Starka bandhas, starka armar och ujjayi-andningen som ett mantra. Och när tankarna "vaknade" igen så hade 50 minuter flugit iväg... Det är Egentid, när det är som bäst!

Hemma.

Hemma efter en vecka i Luleå. Både skönt o tråkigt. Skönt för att hemma är ju Hemma men tråkigt att vara så långt från min dotter igen. Men jag brukar trösta mig med att vi i alla fall bor i samma land, vet dom som har sina älskade på andra sidan Atlanten... fast det känns som en klen tröst, just nu...

Men jag känner mig också lite som ny, faktiskt. Känner att det verkligen var välbehövligt med lite semester, att komma ifrån jobbet där det varit lite av turbulens sista månaderna. Kom på mig själv, när jag satt på tåget o närmade mig Norrköping, att jag inte tänkt på jobbet en enda gång de senaste dagarna, att hjärnan verkligen haft semester från alla tankar som upptagit den både natt o dag... Det kändes riktigt, riktigt bra, blandat med lyckan att ha "överlevt" flygresan Luleå-Stockholm. Hatar verkligen att flyga.

Och idag kändes det riktigt bra att komma igång igen och saker o ting börjar faktiskt  "trilla på plats". Älskar mitt jobb och är såå glad över alla människor jag får möta och vad jag får vara med om!!

Men det är inte bara hjärnan som vilat i det undersköna o snötäckta Norrbotten, nej hela jag har vilat. Ingen yoga på 6 dagar! Lite abstinens har jag haft, det måste jag medge, men jag tror att det varit lite skönt för kroppen också för jag kände mig så himla stark, fokuserad och mjuk när jag yogade igår. Jaa, som ny, i rygg o höfter, med en kropp som bara gjorde det den längtat efter... Ashtangans stående, sittande och avslutande.

Cylinda, min vän!

Tänk om man inte hade tvättmaskin! Med alla dessa svettiga yogakläder som fyller vår tvättkorg på några dar. Tycker tvättmaskinen går för jämnan, ändå är vi bara jag o mannen i huset.

Jag tycker det är kul med yogakläder och har en massa ombyten, allt från leopardtights till haremsbyxor och har nog inte köpt några plagg på sportavdelningarna. Jo, nån topp kanske.. Mitt senaste inköp är i vitt, byxa o luvtröja från H&M, som jag har tänkt passar bra till Kundaliniyogalärarutbildningen som jag ska börja i mars. Längtar!!

Piggelin.

Förundras över hur lätt det är att komma ur sängen fast alarmet plingar före sex om mornarna. Och så har det känts nästan varenda morgon hela mörka hösten o vintern. Och särskilt förundrad i morse när jag vänt på dygnet under nyårshelgen... men det gick lika lätt. Måste vara för att jag ska göra nåt jag längtar efter. Ni vet så där lätt som det kan kännas att stiga upp när man ska ut på en resa, när man ska smyga upp för att uppvakta någon eller när man var barn och det äntligen var julafton...
Smyger ner till mitt lilla yogarum och tänder några ljus.

Och jag gör min serie. Suryanamaskara A och B. De stående. De sittande till Navasana och så de avslutande ställningarna. Och sen när jag ligger i Savasana så kommer hundarna smygande och vill ligga intill på varsin sida.
Och efteråt är man som ny, man kan inte börja dagen på ett bättre sätt. Eller som Petri Räisänen skriver i sin bok Kraften bakom yoga "efteråt känner du dig fönyad, pigg och full av ren livskraft och ljus". Jag är beredd att hålla med!!

Yogaflyt.

Stormar ute så det knakar i huset. Vårt hus ligger helt öppet och på en kulle så här är det friska vindar, minst sagt. Men vad gör väl det när man kan vara inne o mysa. Hundarna vill inte heller vara ute utan ser förskräckta ut när öronen fladdrar och vinden dånar. Nä, då är det skönare att trängas ihop i den gamla valpbädden, ligga o "hundsova" så man hör om nån öppnar kylen...

Själv har jag arbetat hemma idag. Druckit muggvis med te i mina nya rosenkoppar och förberett till nyårsdagens kvällsgudstjänst. Skrivit lite om löften som man gärna ger såhär vid nyår, och kanske att det känns lättare o roligare om man kallar det nyårsdrömmar istället...

Min yoga känns så himla bra just nu. Ja hela min kropp känns så medgörlig o skön. Lätt o mjuk. Å tänk va kul det är att yoga då! Senaste dagarna har det blivit ashtangayoga på mornarna och det är som en njutning, både under passet och efter. Älskar när jag får svettas ordentligt så att det droppar om mig. Känner mig urstark och helt uppslukad under passet och förvånas lika mycket varje gång när jag efteråt tittar på klockan och jag har yogat i 1 timme o 20 minuter!! Det är som om tiden inte finns och jag har ingen tidsuppfattning alls. Lite som när meditationen känns som bäst, ja kanske är det en liten liten glimt av "evigheten"...

Göra det man vill.

Har haft en skön o lat julhelg. Sovit middag, läst o promenerat. Med lagom mycket mat och bara riktiga favoriter på julbordet men med lite för mycket godis o choklad. Men snart, det är bara ett lager kvar på sista chokladasken, så blir det ordning på livet igen...
Har jobbat lite också. I år ledde jag julottan som blev riktigt stämningsfull med mycket folk, en massa tända ljus, trumpet, flöjt och kantorns döttrar som sjöng så fint. Ibland känner jag mig riktigt lycklig och privilegierad  i mitt jobb, det här var en sån stund.

Och det har blivit en del yoga också. Förstås. Ibland både morgon o kväll. Fast inte varje morgon. Beslutade dagarna innan jul när jag var ledig att ta lite morgonledigt också från yogan. För att kroppen ville det. Och vad jag har sovit! 10-12 timmarsnätter! Tror att det är viktigt att lyssna på vad kroppen vill och tänker man efter är det inte så konstigt att behöva mycket sömn när dygnen är som mörkast. Helt naturligt.
Men kvällarna har vi yogat, jag och min man, varenda en. Det är så bra när man är två och kan puscha varandra när man håller på att somna i TVsoffan och när vi varit borta på kvällen har vi yogat på eftermiddan, för att inte missa... Nu är det nästan tre veckor som vi kört Grundläggande yoga för ryggen och L känner stor skillnad i sin nacke och i ryggen och nu syns det även på honom. Numera behöver jag inte kolla om det är klart till höger, när vi åker bil o han kör, utan det gör han hur enkelt som helst själv!! Och han sover bättre, tycker han, vaknar inte pga ont i ryggen och Ipren-asken ligger orörd sen ett par veckor. Ska bli riktigt spännande att se hur det blivit efter de fyrtio dagar vi ska köra denna kriya, (och riktigt roligt att L själv är så positiv och frågade häromkvällen "vad vi ska ta för pass sen då...")

Granen står så grön o grann...

Nu har vi jul i vårt hus. Ja, julgran i alla fall. Tycker det är så mysigt med julgran så vi bestämde oss för att ta in granen tidigt i år, lagom till Lucia. För det är ju nu i december som man vill ha julkänsla, inte i januari. Nej, då åker den ut, senast till trettonhelgen. För när helgerna är över då vill jag ha vår, helst snabbt och då vill jag ha tulpanerbuketter, lite här och där.

Snart ska jag yoga. Igen. Numera yogar jag morgon o kväll. "Nu har mänskan fått fnatt", tänker säkert nån men det är ingen fara. Lovar. Nej, det är min man som blivit sugen på att testa yoga för att försöka bli rörligare o mjukare i ryggen och främst i nacken. På morgnarna yogar jag mitt pass som vanligt och så yogar vi tillsammans några mjuka asanas för rygg och nacke varje kväll och vi har tänkt att testa det i 40 dagar för att se vilket resultat det ger. Tycker att det är spännande och han känner redan efter en vecka att det känns bättre.

Fikapaus.

Lediga dagar så jag gör det som faller mig in. Äter när jag blir hungrig o fikar när jag får lust.
Och jag struntade i att ställa nån väckning igårkväll och sover till halv 8 när L väcker mig innan han åker. Så skönt, känner mig som ny. Tänk va sömn är undergörande och jag är så glad att jag har god sömn. Vet många som ligger och vrider o vänder i timmar, varje natt! Måste vara hemskt!

Rullar ut min matta och gör mina solhälsningar o min kriya men kommer på mig att jag saknar mörkret utanför fönstret och alla tända ljus som hör till för så här vid halv åtta har det ju hunnit bli ljust ute.
Så i morgon stiger jag upp tidigare...

Bara vara.

Älskar lediga dagar då jag kan gå omkring i morgonrocken så länge jag vill. Plocka lite här o lite där o klassisk musik lite lågt på stereon. L är  i garaget o meckar o grejar och vi har ingen tid att passa. Kan knappt bli bättre än så här, livet, på en lördagsförmiddag. Och huset börjar fyllas med hyacintdofter, dom första jag köpte för nån vecka sen blommar nu, vita o vackra.
I morse när jag smög ner för min yogastund kände jag att jag längtade efter ashtangan, har känt det lite smått några dagar så nu blev det så. Under-underbart säger jag bara och tar mig också tid till mina 20 minuters meditation.  Och efteråt känner jag mig lika underbar!! Haha! Lite längre (!) lite rakare, liksom vacker, mjuk, nöjd o stolt!
Och tänk att min onda rygg är borta numera. Den som jag har haft problem med i alla, alla år!! Minns när jag började med ashtangan för några år sen så tänkte jag redan 1:a terminen `att det här kommer inte att gå`. Ryggen blev ännu sämre än den nånsin varit, helt paj, och jag var tvungen att gör nån veckas uppehåll då och då för att överhuvudtaget kunna gå och fungera. Nu i efterhand vet jag att jag skulle gjort annorlunda och undvikit vissa asanas men det är ju lätt att vara efterklok och svårt att vara det i stunden när man vill så mycket och det ju är så kul!!
Och så har jag ju mycket Pitta i mig som vill(e) få mig att prestera, prestera, och bli otålig när det inte blev perfekt och enligt hur serien "ska" se ut...

Är medveten om det idag och vad det kan göra med mig.
`Duktiga Marie som ska göra allt perfekt o helst lite till och komma ihåg allt, allt, också åt alla andra så hon kan påminna dom så att dom inte hamnar i knipa...`

Nä, den Marie finns inte mer. Hon är numera enbart ett minne, om än ett litet smärtsamt minne för prestationen hänger ju ihop med så mycket annat i livet, som en kompensation för allt det som inte varit bra. Men nu, borta o försonat. Helt begravet. Istället ofta en lycklig (!) känsla när det inte blir som jag tänkt, Lycklig, därför att jag släppt taget.

Ligger i.

Förstår inte var min energi kommer ifrån. Hur lätt som helst kommer jag upp i arla morgonstund fast det är ett kompakt kolmörker utanför fönstret. Och det är som om jag är tidsinställd på 6-snåret för häromkvällen glömde jag att ställa alarmet men vaknade av mig själv 05.58... Ja, då är det väl meningen. Och det är bara att tacka o ta emot för närsomhelst kan det ju bli annorlunda.
Men, jag vet inte riktigt vad det är jag känner i min kropp... Sen ett par, eller några veckor, så är det något jag inte riktigt kan beskriva och som jag inte känner igen. Som ett glatt förväntansfullt pirr, ni vet som när det ska hända nåt kul o spännande, och SAMTIDIGT så känner jag mig så lugn, så grundad och... ja..långsam (!) Låter heltokigt men det är precis så det är.
Och min egen teori till detta fenomen, förutom yogan i sig förstås, är att jag numera mediterar 20 minuter varje dag sedan jag dagligen börjat med kundaliniyogan. Meditationen hör till på ett mer centralt sätt nu än i ashtangayogan, åtminstone för mig. Kanske var det helt enkelt att serien i ashtangan tog mer tid att göra så att jag inte tog mig tid till meditation efteråt när klockan gick o frukost o dusch väntade.
Ja, spännande är det utan tvekan, yogalivet. Och jag kör med Nabhi kriya varannan morgon och Yoga för upplyftande varannan.Och fortsätter så.

Tillbaka på banan igen

Börjar äntligen känna igen mig själv. Kände direkt i morse när jag vaknade att min konstiga muskelvärk är på väg att ge sig. Har haft nåt konstigt i kroppen som känts som influensa i musklerna + hemsk huvudvärk, fast ingen förkylning o ingen feber. Och tänk va härlig känslan är när man börjar komma igen, orkar det man vill, kan det man vill.
Och idag har jag yogat, efter några dagars ofrivilligt uppehåll. Mjukt o fint, sakta o skönt. Några solhälsningar, mina Tibetaner o lite till. Och som jag älskar det!! Som om liv o lust kommer tillbaka med bubblande känslor. Tack för mitt liv.Tack för att jag kan yoga. Tack för min kropp. Amen!

Sol o energi

Vaknade tidigt av mig själv, innan alarmet plingade. Vilken skön känsla det är att vakna så och känna sig utsövd. Stiger upp alldeles ensam i ett tyst o mörkt hus, inte ens hundarna vill vakna... Och jag gör min yoga. Min egen yogamix som är helt suverän, som ger mig allt jag behöver. Start med solhälsningarna, sen de fem tibetanerna, efter det kamelen och så har jag lagt till Sträckställningen med tre minuters eldandning. Detta pass har jag yogat ett par veckor nu och det är en klar favorit.
Efter frukost satte jag mig vid mitt stora fönster på övervåningen för att förbereda inför jobb på söndag. Men jag känner mig helt tom och omotiverad o vet inte alls var jag ska börja.  Och jag kommer bara så långt att jag sätter på datorn så fastnar blicken på den fantastiska utsikten därute. Blå himmel, solen som fortfarande är i öster och som flödar över nyplöjda åkrar och glödgula träd långt, långt därborta. Och jag bestämmer mig snabbt; jag går ut istället. Går ut i solen som jag längtat såå efter. Klär kvickt på mig och tar mina "båtskor", för lite extra träning, och så går vi. Jag och dom glada hundarna. Går mot solen och tankar, tankar ljus o energi. Vi går våran "långa runda" på små byvägar utan några störande bilar och det är så tyst, så tyst. Bara mina andetag som hörs... Och vi går och går, och tankarna börjar snart flöda. Flödar på som dom vill, lätt och ledigt, utan krav... Och va enkelt det är då, va bra ideér som bara kommer... av sig själv, när man inte anstränger sig.
Efter två timmar är vi hemma igen. Och då är den färdig, därinne i mitt huvud, min predikan till söndag...

Konsten att vara snäll

Jag har samlat lite på nallar o änglar under några år. Bara för att dom är fina o gulliga, för att dom är bra på att trösta och framför allt för att dom är snälla. Det är så skönt och tryggt att vara omgiven av godhet, på olika sätt, och det kan vi inte få för mycket av. Nu får visserligen dom flesta vila i kartonger som inte blivit uppackade sen vi flyttade in i vårt hus, några har råkat bli hundarnas leksaker men ett par sitter på hyllan o ser snälla ut.
Jag har också blivit allt snällare. Mot mig själv. På många plan. Har inte så höga krav längre. Orkar inte. Vill inte. Har märkt att det funkar i alla fall. Att det duger för andra fast det, i mitt tycke, blir halvbra. Så då får det vara så. Good enough, ni vet.
Jag har också varit snäll mot mig själv under hösten när jag blivit väckt i ottan och kroppen på alla sätt vägrat lyda. Vänt mig om, snurrat in mig i täcket och somnat om. Tänkt att "jag yogar ikväll istället". Fast den här veckan blev det plötsligt så enkelt, den där vintertidstimmen på måndagsmorgonen gjorde susen. Och jag har mixat ihop några favoriter som jag yogat några dagar nu.  Börjat med solhälsningar, 5 st Suryanamaskara A,
5 st Suryanamaskara B. Långsamt, meditativt med låånga andetag... Urstarka armar och jag seglar i mitt andetag på händerna och tårna i Urdhva Mukha Svanasana... Sedan gör jag De 5 Tibetanerna med 21 repetitioner på varje. Känner in, med lugna rörelser och lugna andetag... men med mer o mer glädje, ja nästan en känsla av upprymdhet...  ja, ni som yogar vet precis vad jag menar...  Sen avslutar jag med Ushtrasana, Kamelen, och det är nytt för min kropp. Bakåtböjning. Det hade jag aldrig kunnat för bara några månader sen med min överrörliga ländrygg. Men det går nu tack vare starka Mula bandha och Uddiyana bandha, mag- och rotlås, efter daglig Ashtangayoga i 7 månader... Och det är som om kroppen har längtat efter detta, verkligen längtat efter att böjas bakåt. En ren njutning!!

Dagens outfit

Känner mig som ettmednaturen just nu. Allt går lite på off-läge. Är trött, så trött, och ledig i tre dagar nu, sååå skönt! Och yogan är likadan. Allt går trögt och liksom på sparlåga. Är mer än halvdöd när klockan pinglar kl. 6 på morron och jag är snäll med mig själv ibland och somnar om när det känns som det bara inte går att stiga upp... Dessutom så kunde jag tyvärr inte gå på Mysore i onsdags då jag jobbade på kvällen, det som annars är veckans höjdpunkt i yogan när det är så här lojt o trögt. Hade känts som en vitamininjektion, tror jag, som min kropp jublat åt...
Men, men, det vänder, jag vet att det vänder och jag lyssnar på kroppen och låter den bestämma lite extra... gör yinyoga i ljuslågans sken...
L har gjort ett fynd. Som han ofta brukar. Köpt en jacka till mig för 50:- vars ordinarie pris var 795:-. En bra-att-ha-jacka full av reflexer, superbra när man bor på landet där det inte finns några gatlysen och man har hundar som ska ut o slå en drill i kvällsmörkret. Fast idag passar den även så här på förmiddagspromenaden för det är så grått o disigt...
Och vi går en sväng, jag o de glada hundarna, dom som kan locka mig till skratt genom att bara finnas till med sin lycka över själva livet, med sin nyfikenhet av ALLT, eller att tävla efter grannens katt som dom aldrig ens kommer i närheten av, men lika glada i alla fall... Och tänk bara vad frisk luft och skratt kan göra underverk. Genast blir man piggare o fräschare och känner lust igen. Alldeles gratis är det dessutom! Ja, jag tror banne mig jag ska köra lite ashtanga nu...

Solsken i blick

Njuter av krispiga höstdagar allt vad jag kan, vet ju att snart är det november, regn o grått. Och njuter av en lat o helt oplanerad helg. Går omkring i mysbyxor och gör lite vad som faller mig in. Skrubbar spisen o rakar benen, bäddar rent i sängarna o klipper lite på pudel-Elof. Lite så. Och märker vad jag behöver det. Att bara vara, som det heter.
Och min yoga känns lika opretentiös o oplanerad. Gör det som faller mig in, dag från dag. Men mest kundaliniyoga och mest från Ulrika Berglinds bok Kundaliniyoga-för kropp, sinne och själ. Ulrika som ju ska bli en av mina yogalärare fr o m januari när jag börjar min yogalärarutbildning. Som jag längtar!
Och jag tycker mycket om passet i boken som kallas Kriya för det instinktiva jaget. Har verkligen "funnit" eldandningen nu, ja, jag älskar den verkligen. I början kändes det bara fel o konstigt och jag var tvungen att andas som vanligt ibland för att inte tuppa av... men nu blir jag extra glad när den ingår.
I denna kriya eldandas man i Kråkan, (en favorit för ryggen), i Modifierad båtposition, (jobbig!! för ryggen) och i Skulderstående - Plogen, (favorit från Ashtangayoga). Och så Sat Kriya  (lovely) som avslutning innan vila och meditation. Jaa, vad ska man säga? Sen är man som ny!! Redo för - allt!

I väntans tider.

Jag har yogaböcker (och andra favoritböcker) lite här och där i huset. På nattduksbordet, vid gästsängen, vid kökssoffan, på soffbordet och intill favoritfåtöljen. Bara att slänga omkull sig och läsa några sidor eller bara bläddra lite och få nya tankar och ideér...
Och just nu går jag i spänd förväntan och längtar efter nya yogaböcker som jag beställt på Adlibris. Kollar brevlådan både när jag kommer hem på lunchen och när jag kommer på eftermiddan för här på landet kommer postbilen allt mellan 11 och 14. Men i morgon kanske... Denna gång är det två böcker om Kundaliniyoga, Den ena av Wiveca Hjalmarsson Kundaliniyoga - för hälsa, livskraft och självkännedom och den andra Kundaliniyoga av Ulrika Berglind, som också blir min lärare nästa år...!

Yoga i cyberrymden.

Har ett skönt flyt i min yoga för tillfället. Och jo, jag vet att det kan vara tillfälligt så jag passar på och njuter!
De sista två veckorna har jag varvat ashtanga- o kundaliniyoga varannan morgon och den mixen känns perfekt. Just nu. Bakåthoppen från sittande till Chaturanga Dandasana i vinyasa går allt smidigare o lättare och det är så himla kul!! Känner mig så stark! I armar, i magen, ja hela jag, t o m i ryggen som i hela mitt vuxna liv varit min svaghet o problem. Och i kundalini har Sat Kriya blivit en favorit som jag brukar avsluta mitt pass med. Började med 3 minuter första gången och har sakta ökat så det blev till 9 min. i morse. Gillar känslan efteråt när magmusklerna verkligen fått sig en omgång...

Nåt mer jag gillar är det enorma utbudet av yoga som finns på nätet, på Youtube t ex, där finns ju allt. Mycket skräp visserligen men också mycket bra. Och på Facebook ser o läser jag på Kino McGregor och My yogaonline där man kan få lite tips

Glöm inte att le!

Petri Räisänens leende i Kukkutasana får symbolisera hur jag mår idag: Glad o Stark. Gjorde min ashtanga serie i morse och kände mig som om jag ägde hela världen. Kom på mig själv ett par gånger att jag t o m hade det där "lilla leendet" som min yogafröken Bodil brukar påminna oss om... Och i Savasana kände jag mig lycklig, lycklig! Tänk vilken gåva yogan är!

Yogamatta. Och fårskinn.

Är på mattan igen. Och är glad igen. Yogar efter hur dagsformen och humöret känns. Självklart, att det ska vara så, för mig. Visste det i samma stund som jag läste igenom förra inlägget där jag skrev ut just dom orden, "efter hur kroppen känns". Ibland fattas bara det, att få se orden som fladdrar därinne på pränt, för att bitar ska falla på plats och tankemyllret sorteras. Så nu bestämmer jag och min kropp vad det ska bli för yoga, just denna morgon, då vi smyger ner för trappan i halvmörkret. Om bara yogamattan ska rullas ut eller om filten o fårskinnet också ska vara med...

Sista dagarna har det blivit Kundaliniyoga, det har känts mest naturligt, mest behövligt, just nu. Jag har improviserat från klasser jag gått och gjort mina favoriter och så har jag gjort efter Maya Fiennes bok, Yoga For Real Life. Tycker om den boken och hur hon tänker kring yoga. Och särskilt hur hon beskriver Kundaliniyogan, "västerländskt"  och "modernt" och långt borta från vita turbaner o helskägg... Det passar mig perfekt!

Kristallklart

Snorar o snörvlar. Och städar. Det blev ingen värstingförkylning denna gång, mest bara snorig, men jag har vilat från yogan och sovit istället. Och idag har jag varit piggare, känner att det vänder och fått massor gjort. Sånt som jag har tänkt att jag ska-borde. Tömt alla krukorna ute på trista utblommade blommor och tvättat alla fönster. Det känns så härligt, älskar nyputsade fönster, det är som om det blir ett nytt ljus i huset. Klart som kristall.

Yogan däremot känns inte lika självklar, har känt så ett par veckor nu och känner igen känslan från i somras... Lite otålig, lite less, lite omotiverad... En känsla som gick över när jag var på work-shopen med Petri R och som gjorde mig nykär i Ashtangayogan... men nu, nu har nyförälskelsen gått över, känns det som...
Och jag kommer att tänka på en tjej som berättade om sin yoga på nån av de bloggar jag läser, hur hon gjorde yoga efter sitt humör och hur kroppen kändes just den dagen. Yinyoga när hon kände sig stel, kundalini när hon behövde meditation och gå inåt, ashtanga när hon kände sig stark och ville svettas ordentligt...
Kanske vore nåt för mig... ska fundera ett par dar.