Var god skölj!

Känner mig sockerförgiftad efter en dag med fika både här o där. Det började på jobbet i morse med tårta för att fira vår nya medarbetare som började hos oss idag. Så himla kul med en ny prästkollega! Och det måste ju firas förstås!
Sen har jag varit på syförening på eftermiddagen och då kan vi tala om gofika. Ljuvliga vaniljbullar, mjuka kakor, småkakor i alla färger o former. Och så tårta på det! Och fast jag inte smakade av alla sorter så känner jag mig nästan illamående. Tror faktiskt att jag inte tål socker. Egentligen. För när jag verkligen skärper mig och inte äter något eller väldigt, väldigt lite under en tid så känner jag mig så himla lätt i kroppen. I kroppen men också i huvudet. Lätt, glad o snabb i tanken. Nu känner jag mig plufsig, seg, trött o låg. Ja som om jag har fått i mig något som inte alls är bra för min kropp.. Så nu sitter jag här och dricker vatten, glas efter glas, som för att skölja ur allt skräp...

Tanka kraft.

                                           Elof i täten, husse och så Helge som väntar på mig.

Har haft en lugn o skön helg med inte en endaste grej inplanerad, känns riktigt lyxigt. Och vädret har varit promenadvänligt med ett par sköna minusgrader och en hel del solsken.
Bara en liten bit bort från oss har vi skogen där vi går så fort vi hinner. Hundarna älskar det lika mycket som vi och dom springer i pur glädje när vi kommer dit, som om dom helst skulle vilja vara överallt samtidigt.

Själv så tycker jag att det är så enkelt att finna lugnet där, det är som att alla problem plötsligt känns lättare. Axlarna åker ner, ryggen raknar och andningen åker långt ner i magen. Så lätt o enkelt. Ja, det är som om jag är i mitt rätta element, där det är menat att jag ska vara och allt blir självklart. Absolut självklart. Och lätt. Och tryggt. Plötsligt finns det inget att oroa mig för, inget som skrämmer, inget som inte är som det ska. Alla bekymmer och frågor tycks inte så allvarliga längre. Allt blir som det ska. Allt. Allt runt omkring mig ser dött ut, torra grenar, frusna bruna blad, nakna träd... men det lever, jag vet att det lever. Allt är som det ska...

Och jag försöker spara känslan. Inför veckan som kommer. Inför resan till Luleå och begravningen av min systerson. Vet att jag behöver den så väl när alla frågor sköljer över mig och allt bara känns ovisst igen...

Frid, önskar jag alla.

Sitter här i mitt julpyntade o väldoftande hem. Peter Jöbacks julsånger på stereon o julklapparna under granen. Sitter här och är så tacksam. För allt som jag har.
Men mina tankar är ikväll hos alla som inte har så mycket att vara tacksam över. Hos alla dom som har ångest inför julen, som önskar att den vore över och att det blir vardag igen... alla dom som inte har någon att vara tillsammans med... inte har någonstans att vara.
Och mina tankar är hos alla dom som ska fira första julen utan sin kära. Första julen utan maken efter femtio års äktenskap, första julen utan en älskad son och lillebror, första julen på äldreboendet och saknaden efter hemmet och alla vanliga rutiner gör så ont, första julen efter bröllopet men svek o skilsmässa förstörde...
Så jag sänder mina böner, för dom som önskar, för dom som drömmer, för dom som saknar, för dom som vill börja på nytt...

Kärlek, skratt o tårar.

Dessa sista dagar före jul så åker jag runt till församlingsbor med julblommor, till alla som är 80+ eller till dom som behöver lite extra uppmuntran. Det är så roligt o spännande och bland det bästa med mitt jobb. Och jag kom hem nu ikväll full av berättelser. Tänk va spännande ett människoliv är! Jag älskar att sitt hemma i köket hos gamla kloka livserfarna kvinnor, för det är mest kvinnor,  och höra deras berättelser. Om nödår under finska vinterkriget, om barska barnmorskor, om förälskelser på dansbanan, om besvikelser o svek, om sjukdomar, kärlek o drömmar. Ja om livet, det sköna och det svåra... det vi alla lever.
Så nu sitter jag här efter middagen som min kära hade lagat till jag kom hem. Sitter här med ett lyckligt hjärta, för vad jag har, för vad jag får vara med om, för att jag får vara med...

Snö.

Nä nu längtar jag efter snön, tycker att den får komma nu. Tittade på bilder vi tog förra vintern och det ser så härligt ut när vårt hus var inbäddat i vitt, vitt. Och hundarna trivdes och älskade att busa o brottas i snön.
Men det verkar inte vara nån snö i sikte när man kollar prognoserna, nej regn pratas det om om det blir nederbörd... Trist, med det är väl bara o gilla läget...

Julrött. Lite överallt.

Veckorna flyger fram, känns det som. 1:a advent. Redan! Har jobbat idag kl. 11 och kl.18 och fått lite adventsstämmning i kyrkorna med Bereden väg och andra fina psalmer som hör till. Och massor, massor med ljus tända. Så fint o stämningsfullt, speciellt nu ikväll när det var mörkt ute. Och så roligt med mycket folk i bänkarna.
Och timmarna mellan gudstjänsterna har jag gjort lite nytta hemma, bäddat rent i sängarna och tagit fram ljusstakarna. Så nu lyser det så fint i alla fönster så jag blev riktigt lycklig nu ikväll när jag körde in på gården och såg alla ljus. Nu är det bara lite snö som fattas...

Söndag. Igen.

Tre dagars ledighet går mot sitt slut. Nyss var det torsdagskväll med loj o skön känsla inför lediga dagar o vips vart det söndagskväll...  Men jag har hunnit med att bara vara och också gjort "nyttiga" saker. Idag har vi varit flitiga; gått långpromenad med hundarna, städat huset, sorterat o sorterat och äntligen fått i ordning i klädkammaren, sålt gammelbilen, gjort matlådor och nu, nu kommer belöningen; bastun är snart varm.
Men först tänkte jag ta en omgång på min crosstrainer som nu står på plats igen. Den brukar jag träna på under vintern när det blir kolmörkt och halkigt ute då det, om sanningen ska fram, inte blir så mycket träning utomhus. Och jag får börja lite lätt känner jag, för jag känner fortfarande av min stela nacke o övre rygg, men det ska bli uuuunderbart att lägga sig i bastun efteråt!!

Väntar på imorgon

Fredagskväll. Ligger här på värmedynan. Mätt o belåten av kyckling o rostade grönsaker. Men har ont i nacken. Stel också ut i axlarna o armarna känns nästan svullna o spända. Som om cirkulationen inte fungerar som den ska och så kom förstås huvudvärken... Så det får bli en tidig kväll, hoppas John Blund kommer fort och att det är en Alldeles Ny Dag Imorgon...

Sköna söndag

Lat och skön söndagskväll. Ligger mest i soffan och slöläser, lite i inredningstidningar men mest i mina yogaböcker. Läser om och hittar nytt. Eller nygammalt, kan man nog säga.... Känner mig trött men ändå nöjd, ja tillfreds med att känna mig lat. Jag tog sovmorgon i morse och har hoppat över yogan idag, och känner mig fullkomligt nöjd med det. Känner att kroppen också uppskattar vila.
L har eldat i bastun och ber mig följa med, men nej, jag bestämmer för att hoppa över ikväll. Jag ligger kvar här under pläden och kanske gråter en skvätt till "amerikanarna som söker sina rötter" som snart börjar på TV:n...

Hej då Landet

Känner mig lite låg, som vädret ute. Tog sovmorgon idag. För att jag behövde. Ska yoga i skymmningen istället med en massa ljus tända...Vi har varit ute i skärgården och tagit upp den sista båten. Låter som vi har en massa båtar men så är det inte. Vi har tagit upp "skrotbåten", den som vi slänger i tidigt på våren och som får vara kvar i sjön till sen höst. Så nu är det stängt o låst därute. Till våren...

Namaste och Amen.

Timmarna har bara försvunnit idag. Som det kan göra när man bara är i det man gör. Jag har gjort höst ute på våran gård. Utemöblerna är instuvade och klätterrosorna är omstoppade. För nu är hösten här på allvar. Inatt när vi vinkade av våra gästande goda vänner så var det nästan på nollan... Burr, burr.
Men idag, strålande höstsol och jag har njutit. Av solen, av tystnaden, av doften från fuktig jord, av rosor som ännu knoppas, av att få bo i vårt paradis... Och plötsligt slogs jag av hur tacksam jag är. För allt detta Goda. För busiga o glada hundar som turas om att jaga varandra. För grannen som stannar till och ger mig purfärsk strömming, bara sådär. För kaffe o kladdkaka på trappan. För bästa vännen som ringer. Ja, tacksam för själva livet. Det enkla och det vanliga. Tack! Namaste och Amen.

Jag själv.

Jag speglar mig i Dig. Ser mig själv klarare och klarare. 
Känner igen. Allt det gamla. Det svåra och det som gör ont, det jag känt så länge. 
Men också något annat, något mer. Något som tar över det gamla och smärtsamma. 
Som vinner. Mer och mer. 
Självrespekt. Självstolthet. Självömhet. Självkärlek. 
Jag själv. Mer och mer. 
Du i mig. Jag i Dig.

En liten lur i solen...

Älskar den nya luften som kommit efter nattens åskoväder. Sval bris från väster. Underbart! Så jag har t o m tagit mig en tupplur i solen idag. Och det händer inte ofta. Som den Pitta jag är. Eller Pitta-Vata för att vara exakt. Jag sitter hellre i skuggan och allra helst i skuggan under ett träd.
Jag var hos en ayurveda läkare i förra veckan för en konsultation och han berättade det jag redan visste men jag kom ändå hem med några nya insikter. Som det här att ta sig en tupplur, bara sådär...
Annars fick jag med mig kloka ord som Regelbundenhet, Mycket sömn, Struktur, Meditation, Måttfullhet, Andningsövningar plus många mattips. Och det är som gjort för mig, för min kropp och mitt psyke. Som hand i handske, som man brukar säga.

Lite vemod.

Vi är i sommarstugan. Längst ute i Bråviken, där havet tar vid. Så vackert med himmel o hav, allt är blått, blått. Vackert och lite vemodigt.Sista helgen på vår gemensamma semester. På måndag börjar L att jobba och min sista lediga vecka börjar. Jo, lite vemodigt. Det känns alltid lite sorgligt när det man längtat efter tar slut men samtidigt gillar jag ombyte. När något annat börjar. Men vemodet har tagit tag i mig idag. Inte det där stora, som "rullar in", som Monica Törnell sjöng om, men en släng av dysterhet. Kanske är det tystnaden här, den nu totala tystnaden när inga fåglar sjunger glatt längre. Kanske är det blommorna och växter som ser lite trötta o tufsiga ut. Kanske är det solen som plötsligt går ner bakom ön mycket tidigare nu... Hursomhelst. Det är sensommar. Men något annat börjar. Nyhösten som snart är här. Se där, nu känns det genast bättre! Nyhöst låter bättre, tycker jag. Och jag hoppas på en spännande höst med mycket nytt som ska hända på jobbet, roliga saker som ska planeras och genomföras. Och även på yogafronten, den här terminen passar tiden för ett mysorepass perfekt så jag kan gå en gång i veckan i alla fall. Kanske två gånger. Ibland.
Men först ska jag vara ledig en vecka. Den sista veckan. Sådana där lite lyxiga dar när jag rår min tid alldeles själv, inget planerat, inget bestämt. Och det börjar bra, redan imorgon eftermiddag. Då är det ett extrainsatt mysorepass på mitt yogaställe som annars har sommarstängt nu ett par veckor. Livet är gott!