Hopp, att förändras.

Nu är det ett år sedan jag slutade att skynda mig. Jo faktiskt, så är det. Under förra årets sommarsemester kände jag hur otroligt bra jag mådde. Hur glad och positiv jag var, hur lätt allt kändes och det var inte bara jag själv som verkligen la märke till förändringen, också min man gjorde det. Och när jag skulle börja jobba igen så gav jag mig själv ett heligt löfte; Att aldrig stressa - Att alltid planera så att jag slipper stressa. 

För jag vet ju, stress är självförvållat, det uppkommer av dålig planering och för mig var det oftast för att jag var dålig på att säga "Nej". Tänk så många gånger jag varit arg på mig själv för att jag lovat för mycket, fått hoppa över lunchen och kört som en biltjuv för att hinna... fått ont i magen och spränghuvudvärk. Men det är slut på det nu. Och nu när jag varit igång och jobbat ett par veckor efter det här årets semester så slog det mig plötsligt, hur bra det känns. Hur bra jag är på att tänka på mig själv. Hur bra jag är på att säga "Nej" eller " det måste jag kolla först så ringer jag dig sen..."

Inget mer "Hoppas jag hinner".  Nu vet jag och "hoppas på mig själv".

Tacksam.

Min favorit-ikon. Köpte den samma dag jag fick besked om att jag antagits till teologistudierna på universitetet.  Och den är "alltid" med,  har t o m fått vitfärg på sig som minne från husbygget...

Lite trött efter jobbarhelg med dop, vigslar och gudstjänst. Inte så betungande egentligen men mest trött i huvudet, mycket att hålla reda på och hela tiden känslan av att man ska vara "steget före". Mycket som händer när det är många människor inblandade, men, som vi brukar säga i kyrkan, "det kan aldrig bli fel, bara annorlunda". Och det blev så fint, alltihop. Såklart! Glädjetårar, skratt, jubel och applåder, kärlek, sång och musik. Och det är så stort att få be för människor, för livet. Det sköna och det svåra, för goda dagar och för gråa... om förhoppningar och framtidsdrömmar...
Är så tacksam ikväll.

vardag, yoga o cykling

Jobbat andra dagen idag och det känns som vardag igen. Som det ska. Tittat och uppdaterat mig i alla pappershögar högar och läst alla mail... Har en kul jobbhelg framför mig och känner mig välsignad, vad bra jag har det, vilket drömjobb jag har!

Och helgen gick i yogans tecken. Varit på workshop på "mitt vanliga ställe", Vayu, där Ann Arnesson har gästat oss. Hon lever och yogar regelbundet i Mysore och är auktoriserad  ashtangayogalärare och har en gedigen och lång kunskap, inte bara i yoga utan också i ayurveda. Mycket bra och intressant har helgen varit och jag har fått så många goda råd och nya erfarenheter och det bästa är att hon kommer tillbaka till oss nästa helg, den 1-2 september.

Och ikväll har jag cyklat med Helge som behöver motion och slanka till sig lite efter sommaren och lite för mycket godsaker. Lite försiktigt här på vår lilla grusväg där det inte är nån trafik och han har fått bestämma tempot i maklig lunk så här i början...

STARK.

Åh va härligt när det vänder! Kände direkt på morgonen att förkylningen gett med sig. Sovit gott och det är ju bästbästa medicinen. Vad det än gäller. Och kraften är tillbaka igen, på riktigt. Som om den aldrig varit borta, tänk i måndags orkade jag knappt gå upp till övervåningen, nu är allt som vanligt igen. Tänk vilket under det är egentligen!!
Och jag har yogat. Gjort solhälsningarna, många, många och några utvalda favoriter, mest för höftöppnande. Och jag har övat på Bhujapidasana. Så kul och det går framåt. Sittande på överarmarna. Ihop med fötterna, höger på vänster och så bandhas som lyfter upp. Idag fyra andetag, innan jag faller. Mjukt baklänges på en ihopvikt pälspläd. Och så upp igen. Och igen. Och igen. Har aldrig varit så stark som jag är nu, det är balansen som måste filas på... Imorgon så... Älskar min starka kropp!

Lite på halvfart.

Har åkt på en förkylning så här är det vila som råder. Inga stordåd precis utan tar igen mig mest hela tiden. Idag levererades äntligen snickarglädjen som ska sitta överst på stolparna på farstukvisten och orken räckte i alla fall till att få på grundolja och första varvet grundfärg på de tio krusidullerna.

Har legat ute och slumrat i skuggan och lyssnat på tystnaden. Det är så tyst nu i naturen. Inte det minsta fågelkvitter utan alldeles, alldeles tyst. Nästan ett stråk av vemod men samtidigt skönt, det är ju så det ska vara nu. Vila. Men vemodet kommer av insikten om hur fort tiden går, att det snart är höst. Igen. Den där inneboende existentiella rotlösheten som gör sig påmind. Svag som en aning numera, men som just kan anas. Ibland. Som kommer smygande när något händer i livet, när man drabbas. Eller när insikter når mig. Som idag. Men också skönt. Med hösten som närmar sig. Har gått igenom lådor och garderob och längtar lite efter scarves, stickat och kängor...
Och när jag kollade brevlådan låg där en glad nyhet. Malin B:s yogabok. Passade ju utmärkt idag att få läsa när inte riktigt kroppen orkar så jag bryggde lite kaffe, letade fram en chokladbit som jag gömt och la mig och läste.

Hem ljuva hem!

Hemma igen efter en helg i Stockholm. Bott bra och ätit gott, shoppat lite och gått massor, skulle vart kul att ha haft en stegräknare... Vi har sett och upplevt så mycket. Men så skönt att vara hemma igen, så kul att åka bort men ännu härligare att komma hem. Men är glad att ha Stockholm så nära så man kan åka dit ofta, om så bara över dagen ibland. Uppleva storstadspulsen, myllret av människor och alla vackra vyer.
Kroppen har vilat från yogan i dessa dagar, välbehövlig vila. Och i veckan som kommer ska jag försöka fasa in mig i normala gängor igen, längtar verkligen efter tidiga mornar, men det gäller ju att komma i säng på kvällarna... Men L börjar jobba imorgon, hans semester är slut, så nu ska det väl bli lite mer ordning på livet igen. Själv har jag en sista semestervecka kvar, dagar som jag inte planerat in nåt alls utan jag ska bara skrota omkring härhemma och göra det som faller mig in...

Ensam hemma.

Är ensam hemma. L är hos en granne här i byn och installerar nån elgrej. Och jag njuter i min ensamhet. Som jag alltid gör, älskar att vara ensam. Inte så att jag ogillar att vara med människor, inte alls och jag blir glad när L kommer hem men jag gillar helt enkelt mitt eget sällskap. Håller mig inomhus för ute är det ruggigt o kallt och inte ens hundarna vill ut utan går mellan sina favoritsovplatser och sover än här, än där...

Och jag tänder en brasa i kaminen, älskar doften som kommer och knastrandet från veden. Och rullar ut min yogamatta intill. Varmt och skönt, mjukt och mycket svettigt. Gör hela serien, långsamt, långsamt.
Och allt har sin tid, så är det för mig. För jag märker att när jag nu egentligen inte behöver påminna mig och speciellt fokusera på mina bandhas, dom är där som av sig själv, så är det mycket lättare att vila i drishti, låta ögonen vila på de olika fokuseringspunkterna. Att det är viktigt både för att ha sinnet koncentrerat och för korrekta ställningar har jag ju vetat sen jag började yoga men det är som om jag kan till mig det på riktigt först nu. Att jag, med min kropp måste erfara vad orden menar. Igen och igen är det ju så med yogan. Tänk så många gånger jag tänkt "jaa det är ju det här hon menar" när jag med kroppen förstår vad min lärare sagt.
Och nu sen ett par veckor är det drishti. Att verkligen förstå och känna det positiva, framförallt för att det stillar mig inåt. Blicken vilar hela tiden. På mig. På min näsa, mina tummar, fingrar, tårna... Och det är en otrolig hjälp till att gå in i ett meditativt tillstånd, att inte tänka, att inte se, att inte bry sig, om nåt annat... Än mig, min kropp och min yoga.
Wow!! va låter det här som!!???? värsta, bästa ego-boostningen!! Japp, det är vad yogan är. Också!!!

Ashtanga vinyasa yoga♥

Bild på vinyasa från Petri Räisänens bok Kraften bakom yoga

Fadern till vinyasa tros vara Yogi Rishi Vamana, en man som levde för ett par tusen år sen och som skrev  en bok som heter Yoga Korunta. I den uppmanar han sina elever vikten av vinyasa för själva grunden i yogan:
"Yogi, gör aldrig ställningar utan vinyasa".
Vinyasa är andning i kombination med rörelse som länkar samman yogaställningarna med varandra. Och det är så himla kul!!!! Idag har jag mest lekt på yogamattan. Först solhälsningarna och några av de stående, sen har jag övat just vinyasa, framåt- och bakåt hopp. Framåthopp har varit mycket lättare att lära för mig men nu behärskar jag också bakåt, från sittande till Chaturanga Dandsana. Känner hur stark jag är i mage o rygg, hur rot- och maglås lyfter hela mig och jag nästan svävar! Så himla kul!

Glass i stora lass!

Elof gillar också glass!

Njuter verkligen av vår ledighet och bara-vara-tid. Första semestern på länge som vi inte haft en massa ihopsparade borde-måste-göra. Inget speciellt inplanerat och inget stort byggprojekt som vi annars levt med under flera år. Vi (läs; min man) har byggt vårt hus och det har vi hållit på med under några år vilket inneburit att vi aldrig varit riktigt lediga på semestern. Den och all annan fritid har gått till bygget. Men i år har det inte varit några måsten utan vi har verkligen tagit dagen som den kommit, ovant och alldeles underbart!!! Och av bara farten blev också farstukvisten byggd, den som vi tänkt "att det blir när vi får lust". (Ni som undrar, bilder kommer, vi väntar på plåtslagare som ska göra taket.)
Så den här sommaren är jag bara. Ofta har vi bestämt vad vi ska hitta på medan vi ätit frukost, det vi haft lust till.
Och nu har jag 2 veckor kvar av semestern. Lata dagar som jag ska krama all ledighet ur. Men, jag känner också lite längtan efter lite rutiner och vanlighet, känner att jag de här veckorna lever i en tillfällighet som visserligen är slapp o skön men som jag ändå inte gillar så där riktigt...
Som mina yogarutiner t ex. Yogar mest varje dag men det blir på eftermiddan eftersom jag dels sover i en slags tung medvetslöshet på nätterna så stiga upp vid 6 är bara att glömma och dels vill jag äta frukost tillsammans med L när vi vaknar... Det är helt OK för att jag vet att det är tillfälligt just nu men jag längtar efter mina tidiga ensamma yogamornar...
Samma med mina matrutiner. Det har blivit en pizzabit här och pannkakor där och det har blivit glass både nu och då. Alldeles för mycket kolhydrater!! Som min kropp inte alls vill ha!! Magknip och plufsig på direkten! Tung och däst och slö i huvudet!!! Så igår hade jag fått nog och vi lagade vår vanliga mat igen; mycket grönsaker, på med gräddig o kryddig sås och så L:s goda hamburgare. Idag blir det nog lax, tror jag. Eller köttfärssås med grädde och fetaost och istället för pasta äter vi morotslantar, kokta al dente, supergott med lite smält smör och kryddor på.