Granen står så grön o grann...

Nu har vi jul i vårt hus. Ja, julgran i alla fall. Tycker det är så mysigt med julgran så vi bestämde oss för att ta in granen tidigt i år, lagom till Lucia. För det är ju nu i december som man vill ha julkänsla, inte i januari. Nej, då åker den ut, senast till trettonhelgen. För när helgerna är över då vill jag ha vår, helst snabbt och då vill jag ha tulpanerbuketter, lite här och där.

Snart ska jag yoga. Igen. Numera yogar jag morgon o kväll. "Nu har mänskan fått fnatt", tänker säkert nån men det är ingen fara. Lovar. Nej, det är min man som blivit sugen på att testa yoga för att försöka bli rörligare o mjukare i ryggen och främst i nacken. På morgnarna yogar jag mitt pass som vanligt och så yogar vi tillsammans några mjuka asanas för rygg och nacke varje kväll och vi har tänkt att testa det i 40 dagar för att se vilket resultat det ger. Tycker att det är spännande och han känner redan efter en vecka att det känns bättre.

Fikapaus.

Lediga dagar så jag gör det som faller mig in. Äter när jag blir hungrig o fikar när jag får lust.
Och jag struntade i att ställa nån väckning igårkväll och sover till halv 8 när L väcker mig innan han åker. Så skönt, känner mig som ny. Tänk va sömn är undergörande och jag är så glad att jag har god sömn. Vet många som ligger och vrider o vänder i timmar, varje natt! Måste vara hemskt!

Rullar ut min matta och gör mina solhälsningar o min kriya men kommer på mig att jag saknar mörkret utanför fönstret och alla tända ljus som hör till för så här vid halv åtta har det ju hunnit bli ljust ute.
Så i morgon stiger jag upp tidigare...

Snö.

Nä nu längtar jag efter snön, tycker att den får komma nu. Tittade på bilder vi tog förra vintern och det ser så härligt ut när vårt hus var inbäddat i vitt, vitt. Och hundarna trivdes och älskade att busa o brottas i snön.
Men det verkar inte vara nån snö i sikte när man kollar prognoserna, nej regn pratas det om om det blir nederbörd... Trist, med det är väl bara o gilla läget...

Bara vara.

Älskar lediga dagar då jag kan gå omkring i morgonrocken så länge jag vill. Plocka lite här o lite där o klassisk musik lite lågt på stereon. L är  i garaget o meckar o grejar och vi har ingen tid att passa. Kan knappt bli bättre än så här, livet, på en lördagsförmiddag. Och huset börjar fyllas med hyacintdofter, dom första jag köpte för nån vecka sen blommar nu, vita o vackra.
I morse när jag smög ner för min yogastund kände jag att jag längtade efter ashtangan, har känt det lite smått några dagar så nu blev det så. Under-underbart säger jag bara och tar mig också tid till mina 20 minuters meditation.  Och efteråt känner jag mig lika underbar!! Haha! Lite längre (!) lite rakare, liksom vacker, mjuk, nöjd o stolt!
Och tänk att min onda rygg är borta numera. Den som jag har haft problem med i alla, alla år!! Minns när jag började med ashtangan för några år sen så tänkte jag redan 1:a terminen `att det här kommer inte att gå`. Ryggen blev ännu sämre än den nånsin varit, helt paj, och jag var tvungen att gör nån veckas uppehåll då och då för att överhuvudtaget kunna gå och fungera. Nu i efterhand vet jag att jag skulle gjort annorlunda och undvikit vissa asanas men det är ju lätt att vara efterklok och svårt att vara det i stunden när man vill så mycket och det ju är så kul!!
Och så har jag ju mycket Pitta i mig som vill(e) få mig att prestera, prestera, och bli otålig när det inte blev perfekt och enligt hur serien "ska" se ut...

Är medveten om det idag och vad det kan göra med mig.
`Duktiga Marie som ska göra allt perfekt o helst lite till och komma ihåg allt, allt, också åt alla andra så hon kan påminna dom så att dom inte hamnar i knipa...`

Nä, den Marie finns inte mer. Hon är numera enbart ett minne, om än ett litet smärtsamt minne för prestationen hänger ju ihop med så mycket annat i livet, som en kompensation för allt det som inte varit bra. Men nu, borta o försonat. Helt begravet. Istället ofta en lycklig (!) känsla när det inte blir som jag tänkt, Lycklig, därför att jag släppt taget.

Ligger i.

Förstår inte var min energi kommer ifrån. Hur lätt som helst kommer jag upp i arla morgonstund fast det är ett kompakt kolmörker utanför fönstret. Och det är som om jag är tidsinställd på 6-snåret för häromkvällen glömde jag att ställa alarmet men vaknade av mig själv 05.58... Ja, då är det väl meningen. Och det är bara att tacka o ta emot för närsomhelst kan det ju bli annorlunda.
Men, jag vet inte riktigt vad det är jag känner i min kropp... Sen ett par, eller några veckor, så är det något jag inte riktigt kan beskriva och som jag inte känner igen. Som ett glatt förväntansfullt pirr, ni vet som när det ska hända nåt kul o spännande, och SAMTIDIGT så känner jag mig så lugn, så grundad och... ja..långsam (!) Låter heltokigt men det är precis så det är.
Och min egen teori till detta fenomen, förutom yogan i sig förstås, är att jag numera mediterar 20 minuter varje dag sedan jag dagligen börjat med kundaliniyogan. Meditationen hör till på ett mer centralt sätt nu än i ashtangayogan, åtminstone för mig. Kanske var det helt enkelt att serien i ashtangan tog mer tid att göra så att jag inte tog mig tid till meditation efteråt när klockan gick o frukost o dusch väntade.
Ja, spännande är det utan tvekan, yogalivet. Och jag kör med Nabhi kriya varannan morgon och Yoga för upplyftande varannan.Och fortsätter så.

Julrött. Lite överallt.

Veckorna flyger fram, känns det som. 1:a advent. Redan! Har jobbat idag kl. 11 och kl.18 och fått lite adventsstämmning i kyrkorna med Bereden väg och andra fina psalmer som hör till. Och massor, massor med ljus tända. Så fint o stämningsfullt, speciellt nu ikväll när det var mörkt ute. Och så roligt med mycket folk i bänkarna.
Och timmarna mellan gudstjänsterna har jag gjort lite nytta hemma, bäddat rent i sängarna och tagit fram ljusstakarna. Så nu lyser det så fint i alla fönster så jag blev riktigt lycklig nu ikväll när jag körde in på gården och såg alla ljus. Nu är det bara lite snö som fattas...

Favorit(er)

Åh, vilken skattkista kundaliniyogan är. Det finns ju oändligt att upptäcka! Oändligt att ta till sig! Och nu har jag en ny favoritkriya, igen. Nabhi kriya. En riktig, riktig genomkörare för magmusklerna. Jag gillar verkligen när det gränsar mot smärta, när man får ta till alla krafter och hela viljeförrådet för att ta sig igenom. Bl a benlyft i 15 minuter, det blir många, många det...
Nabhi kriya var mitt yogapass igår och när jag satte mig på mattan i morse kände jag att, idag får det nog bli nåt annat så magmusklerna får lite vila... Och jag hittade Yoga för upplyftande i min yogabok. Ett suveränt pass som systematiskt arbetar igenom hela ryggraden. Vilken perfekt kombo va!? Magen ena dagen, ryggen nästa!! Ja, det ska bli min melodi ett tag nu!
Däremot håller jag mig till en och samma meditation, som avslutar mitt pass, och ska så göra i minst fyrtio dagar innan jag byter. Det är en mycket god tanke bakom den idén för det blir en så skön och djup vila direkt när jag sätter mig. Det är som om kroppen är inställd och har längtat...