Jag är en människa med dåligt tålamod. Men jag övar mig. På tålmodighet. Och jag tänker att det kanske var därför yogan kom i min väg. Att det var meningen att jag skulle hitta yogan, just för mitt tålamod. För att öva mig. För i yogan kan inget gå fort. Inga qvickfix. Inte i min kropp i alla fall. Utan det handlar verkligen om dagsform. Ena dagen kan det vara väldigt mjukt och följsamt, lätt och smidigt. Och nästa, ja då känns kroppen nästan som en frysbox. Stel och omedgörlig. Men. Det är bara att acceptera. Tålmodighet och acceptans. De är numera mina ledord.
Och samma sak behövs också när man håller på att anlägga en trädgård. När man vill att det ska vara grönt, lummigt och blommande, fort, helst nu. Då kommer mina ledord väl till pass....
Här är det meningen att det ska bli en blommande roshydda. Att mina klätterrosor ska bre ut sig och växa och att man kan lägga sig på en bänk därinne, vila sin rygg och bara njuta. Titta upp på rosorna som nästan bildar väggar och tak och se en liten, liten glimt av himlen mellan blomsterprakten... Hm, kogödsel, eller?
Jag ha fått ett helt annat lugn och större acceptans sen yogan och meditationen kom in i mitt liv
SvaraRaderaKram Lotta
Samma sak med mig. Jag är otålig till min natur... men har lugnat mig åtskilligt sedan yogan och jag hittade varandra. Däremot är jag snabb till min natur och det är ju inte fel, men ibland behöver man helt enkelt ta ett steg tillbaka. Kram
SvaraRaderaHej hej!
SvaraRaderaJag är vata och pitta *Skrattar* har minimalt med tålamod, men det är någonting jag övar på varje dag.
Kramar*
/V