Retreat

Är i min första semestervecka av fem. Är i ett segt och långsamt tillstånd. Är långt inne i mina tankar, mina innersta. Så jag lever ett sakta liv. Just nu. Samtidigt lite, lite pirrig och förväntansfull, för jag vet ju att det blir annorlunda sen. Kanske snart? Då, när jag ska börja ett annat slags liv.
Jag är i efterdyningarna efter min tysta 8-dagars retreat som jag levde i  i förra veckan. På Svenska kyrkans stiftsgård i Uppsala stift. En gudomlig plats på jorden. Som att komma till en kärleksfull plats i den vackraste miljö, bli omfamnad och uppassad av underbara ledare, god och vacker mat, smarrig efterrätt varje dag, och en sprakande brasa som väntade när kvällen kom...
Och tid, massor av tid.. Till allt det som finns inuti. Alla tankar. Som kommer obönhörligen, när man lever i tystnad... När man inte kan sätta på musik, TV:n eller ringa nån kompis för att prata en stund när det börjar brännas, bli obehagligt, besvärligt... Alla tankar som jag försökt komma undan denna vinter, de senaste åren, ja i många år, visade det sig... Att leva i tystnad i 23 timmar per dygn och samtal med finaste Eva-Stina, en av ledarna, en timme varje dag. Som blev som att lösa upp alla nystan av tankar som kommit fram, som knutit sig som knopar inne i mitt huvud. Samtal som var så förlösande. Renande. Gav insikter. Som gav så mycket. Ömhet framför allt. Till lilla mig som kämpat så. Men också, och kanske framförallt till dom som jag har gjort illa, så illa. Smärtsamma insikter som gett litervis med tårar och ömhet som svämmat över. Som förändrat mig. För alltid.
Som när man ser sin skuld, känner den smärta man är ansvarig för och som drabbat någon annan... Det gör så ont, så ont... Men, att sedan får lämna över. Till Någon som vet, Någon med erfarenhet, Någon som inte förebrår, Någon som håller om, Någon som älskar...  Och så växer ömheten ännu mer. Till de jag gjort illa, till mig, ja till livet självt...

Och så har jag yogat. Förstås. Där på min retreat. Ett par timmar varje eftermiddag. Gjort min serie.
Och jag kan inte släppa tanken på att allt det som skedde med mig förra veckan, och fortfarande pågår, på något sätt började då, gavs en chans då, för fem år sedan när jag hittade ashtangan. Då mitt liv ju förändrades på många sätt.  Ni yogisar som läser förstår precis vad jag menar, det vet jag...
Ja, det kan jag ju se det tydligt nu, när jag ser i backspegeln... För det är ju så, att livet är lättare att förstå baklänges...

Ashtangayoga dag 0

Så idag var vi på dag 0. 40 dagar sen "40-dagarsrutmaningen" började och vi är i mål. Eller det är ju bara ett delmål egentligen, bara en grej för att bevisa för sig själv att man kan genomföra det man bestämt sig för; att stiga upp, hur trött man än är, hur många ursäkter man än viskar för sig själv där i kudden för att slippa. Stiga upp och göra det man bestämt sig för, yoga. För att vi mår så bra, för att det gör underverk med kroppen, för att yogan får oss att älska oss själva och livet. Och vi fortsätter ju, eller hur? Det här är ju bara ett delmål, som sagt. Och jag skriver "vi" för jag vet att vi varit några som gjort det här tillsammans, några som peppat varandra när vi möts på riktigt och några som peppat varandra via mail. Så kul att veta att vi är fler och att tänka på varandra när man står därpå mattan klockan 6 på morgonen.  Tack mina vänner, vi fortsätter, tillsammans.

Ashtanga dag 37

Dag 37 idag på min 40-dagarsutmaning som började i måndags- Att stiga upp 05.45 och göra min serie. Ja,  för att det ska bli av varje dag, för att jag mår bäst, både fysiskt o psykiskt, för att det inte ska komma "nåt annat" i vägen och för att det är så underbart härligt att börja dagen i och med en kropp som man sen hela dagen är smått förälskad i. Jo så känns det, ni yoginisar vet vad jag menar!!
Visst, man är stelare i kroppen på morgonen till skillnad mot om man yogar på kvällen, åtminstone i början på passet, under de första solhälsningarna, men fördelarna överväger. För ofta när jag sparar min yoga till kvällen när jag kommer hem så funkar det inte för att jag är såå hungrig. Och äter jag då så måste jag vänta minst 3 timmar för att det ska gå att yoga utan att få halsbränna eller annat obehag. Då är det lätt att tänka "gört det imorron" när klockan börjar gå mot 21...

Spreta med tårna, känn undertlaget med varenda mm av foten...

Så detta vill jag varmt rekommendera till alla som önskar få in yogan i livet varje dag: Bestäm dig för att yoga varje morgon!! Hur tidigt du måste stiga upp beror naturligtvis på när du börjar jobb eller skola och hur mycket tid ditt pass tar. Och vill du kan du göra som jag som tar en vilodag i veckan vilket är tradition i ashtangayogan, att vila på lördagar. Antingen att vila helt på lördagen, eller den dag som passar dig bäst, eller att göra det som du känner att kroppen behöver lite mer av. Jag gör ofta några asanas för öppnare höfter.
Jag vet att många önskar få in yogan som en vana och så här gjorde jag för första gången för några år sen och det blev starten för mig att naturligt börja yoga varje dag. Att göra yogan till ett behov. Och när dom 40 dagarna är slut kan jag garantera dig att du inte vill sluta, för sån är yogan, också; Beroendeframkallande;)

Instagram

Månen lyser full och blir som en strålkastare här ute på landet där det inte finns några gatlysen. Så härligt och samtidigt lite spöklikt... Men den lyser så fint när jag går ut med hundarna långt efter midnatt och jag ser dom fast dom springer långt ute på ängarna.
Men många gillar ju inte alls fullmånen, känner sig olustiga på alla möjliga sätt och sover dåligt. Och jag minns  när en bekant som är barnmorska suckade och klagade över att det blev så stressigt och mycket att göra på förlossningen under nätterna då månen var som fullast, så visst påverkas vi säkert. Fast jag märker det sällan, eller aldrig... Sover lika gott som vanligt och känner mig lika stark och stabil i kroppen som alltid annars.
Fast  inom yogan så är det ju vanligt att man inte yogar när det är fullmåne och många yogashalor har också stängt då just för att man ska skydda kroppen som anses lättare kunna skadas. Man får väl prova sig fram och se vad som passar för egen del, själv sover jag som sagt gott och yogar med lika mjuk och stark kropp...

Är ju inte så aktiv här på bloggen just nu men ni som vill ha mer av mig kan följa mig på Instagram. Där heter jag Maroscha

Utpluti

Tänkte överraska er med ett inlägg:) Nä jag är inte så flitig här på bloggen just nu. Men det är som det är... Känns inte som jag har varken tid eller tålamod att sätta mig såhär och skriva... är väldigt rastlös, småirriterad och det är som om det är många förändringar på gång... lite överallt..
Men desto viktigare då att jag har yogan. Varje dag. Ärligt; jag vet inte hur jag skulle må nu om jag inte hade min practice!! Visserligen får jag nästan tvinga mig till mattan en del dagar för jag är liksom för speedad, stressad och otålig, men när jag väl börjar min serie så är det som om jag börjar leva i o m att jag börjar ANDAS. Och det är som om kroppen njuter, ja nästan jublar, redan när jag är inne på 3:dje solhälsningen... Och jag njuter också, av min kropp, min starka kropp. Som vill så mycket. Som klarar så mycket. Starka armar, starka bandhas som gör att jag svävar i vinyasa...
Och så, den sista asanan innan vilan, Utpluti. Min favorit just nu. 25 låånga luugna andetag. På darriga armar och med svetten rinnande. Älskart!!!

Petri Räisänen, ur boken Kraften bakom yoga. Jag hoppas få yoga för honom igen till sommaren!!

GOTT NYTT ÅR!!!

Ett år tar slut. Ett nytt börjar. Och tänk så mycket som hunnit hända. Mycket har varit fantastiskt och härligt, annat mindre bra.. ja som livet brukar vara. Just nu är det "mycket", på många plan, och bloggen har legat och vilat mest, känns det som. Men om jag skulle göra nån slags summering åtminstone när det gäller yogan, såhär på årets näst sista dag, så har min kropp gjort fantastiska framsteg, om man nu kan tala om framsteg i yogasammanhang...
I alla fall har min kropp blivit mycket, mycket öppnare och mjukare och allt kom, eller började, så plötsligt och bestämt att jag märkte från dag till dag där i somras hur "allt" förvandlades. Främst är det  höfterna som öppnats och det har också hänt något "stort" med ländryggen som alltid varit ett bekymmer. Och det är bandhas, där jag blivit otroligt stark, som gjort förvandlingen med ryggen och numera kommer jag på mig själv många gånger att jag använder bandhas ofta, ofta utanför yogamattan...
Nåt annat som jag också erövrat detta år är insikten att lägga alla "måsten" åt sidan. Tänk att man måste erövra alla dessa klokheter och insikter själv, inifrån!! För det spelar ingen roll hur många gånger jag läser eller fått det sagt till mig; det måste komma inifrån mig själv för att det ska bli min sanning. Jag måste inte yoga heeela serien varje dag för att det ska "räknas" och jag ska känna mig nöjd. Numera yogar jag när lusten kommer, aldrig några måsten och borde... Tänk vilken skillnad det gör!! Och jag har känt senaste månaden, och vet att jag tänkt tanken förr, att det känns perfekt att yoga varannan dag. Som om kroppen behöver en vilodag emellan, eller en dag då jag bara gör någon asanas, bara så där, när jag får tid o möjlighet, ibland i bilen!! Och varannan dag är perfekt, för när jag haft en vilodag så lääängtar jag så, ja det är som om kroppen längtar och fodrar; nu yoga.
Ja ett år har gått, jag har blivit äldre och klokare och en tanke slog mig i morse; jag, själen, har blivit äldre men jag undrar hur mycket min kropp har föryngrats. Hur många år yngre har yogan gjort min kropp??
8, 10, 12?? Ni yogisar, som vet vad jag talar om, ni känner igen er,va!?
Gott Nytt År! Hoppas 2013 blir ett fantastiskt år! På alla sätt!

Slapparhelg.

En oplanerad helg ligger framför. Så härligt. Kanske köpa några julklappar o fixa en gran. Eller inte. Inga måsten och krav. Och känner hur stressad jag varit under veckan, nu när fredagskvällen närmar sig, nu när allt som skulle göras på jobbet är gjort och jag kan koppla av. Koppla bort. Sköna fredag!!
Och en envis förkylning verkar äntligen släppa, börjar känna att kraften i blytunga armar och ben kommer tillbaka. Och lusten. Och livet. Ska öppna ett dyrvin, tror jag, och inte göra ett handtag denna kväll. Bara vänta på att mannen och hämtmaten kommer hem...