Instagram

Månen lyser full och blir som en strålkastare här ute på landet där det inte finns några gatlysen. Så härligt och samtidigt lite spöklikt... Men den lyser så fint när jag går ut med hundarna långt efter midnatt och jag ser dom fast dom springer långt ute på ängarna.
Men många gillar ju inte alls fullmånen, känner sig olustiga på alla möjliga sätt och sover dåligt. Och jag minns  när en bekant som är barnmorska suckade och klagade över att det blev så stressigt och mycket att göra på förlossningen under nätterna då månen var som fullast, så visst påverkas vi säkert. Fast jag märker det sällan, eller aldrig... Sover lika gott som vanligt och känner mig lika stark och stabil i kroppen som alltid annars.
Fast  inom yogan så är det ju vanligt att man inte yogar när det är fullmåne och många yogashalor har också stängt då just för att man ska skydda kroppen som anses lättare kunna skadas. Man får väl prova sig fram och se vad som passar för egen del, själv sover jag som sagt gott och yogar med lika mjuk och stark kropp...

Är ju inte så aktiv här på bloggen just nu men ni som vill ha mer av mig kan följa mig på Instagram. Där heter jag Maroscha

Utpluti

Tänkte överraska er med ett inlägg:) Nä jag är inte så flitig här på bloggen just nu. Men det är som det är... Känns inte som jag har varken tid eller tålamod att sätta mig såhär och skriva... är väldigt rastlös, småirriterad och det är som om det är många förändringar på gång... lite överallt..
Men desto viktigare då att jag har yogan. Varje dag. Ärligt; jag vet inte hur jag skulle må nu om jag inte hade min practice!! Visserligen får jag nästan tvinga mig till mattan en del dagar för jag är liksom för speedad, stressad och otålig, men när jag väl börjar min serie så är det som om jag börjar leva i o m att jag börjar ANDAS. Och det är som om kroppen njuter, ja nästan jublar, redan när jag är inne på 3:dje solhälsningen... Och jag njuter också, av min kropp, min starka kropp. Som vill så mycket. Som klarar så mycket. Starka armar, starka bandhas som gör att jag svävar i vinyasa...
Och så, den sista asanan innan vilan, Utpluti. Min favorit just nu. 25 låånga luugna andetag. På darriga armar och med svetten rinnande. Älskart!!!

Petri Räisänen, ur boken Kraften bakom yoga. Jag hoppas få yoga för honom igen till sommaren!!

GOTT NYTT ÅR!!!

Ett år tar slut. Ett nytt börjar. Och tänk så mycket som hunnit hända. Mycket har varit fantastiskt och härligt, annat mindre bra.. ja som livet brukar vara. Just nu är det "mycket", på många plan, och bloggen har legat och vilat mest, känns det som. Men om jag skulle göra nån slags summering åtminstone när det gäller yogan, såhär på årets näst sista dag, så har min kropp gjort fantastiska framsteg, om man nu kan tala om framsteg i yogasammanhang...
I alla fall har min kropp blivit mycket, mycket öppnare och mjukare och allt kom, eller började, så plötsligt och bestämt att jag märkte från dag till dag där i somras hur "allt" förvandlades. Främst är det  höfterna som öppnats och det har också hänt något "stort" med ländryggen som alltid varit ett bekymmer. Och det är bandhas, där jag blivit otroligt stark, som gjort förvandlingen med ryggen och numera kommer jag på mig själv många gånger att jag använder bandhas ofta, ofta utanför yogamattan...
Nåt annat som jag också erövrat detta år är insikten att lägga alla "måsten" åt sidan. Tänk att man måste erövra alla dessa klokheter och insikter själv, inifrån!! För det spelar ingen roll hur många gånger jag läser eller fått det sagt till mig; det måste komma inifrån mig själv för att det ska bli min sanning. Jag måste inte yoga heeela serien varje dag för att det ska "räknas" och jag ska känna mig nöjd. Numera yogar jag när lusten kommer, aldrig några måsten och borde... Tänk vilken skillnad det gör!! Och jag har känt senaste månaden, och vet att jag tänkt tanken förr, att det känns perfekt att yoga varannan dag. Som om kroppen behöver en vilodag emellan, eller en dag då jag bara gör någon asanas, bara så där, när jag får tid o möjlighet, ibland i bilen!! Och varannan dag är perfekt, för när jag haft en vilodag så lääängtar jag så, ja det är som om kroppen längtar och fodrar; nu yoga.
Ja ett år har gått, jag har blivit äldre och klokare och en tanke slog mig i morse; jag, själen, har blivit äldre men jag undrar hur mycket min kropp har föryngrats. Hur många år yngre har yogan gjort min kropp??
8, 10, 12?? Ni yogisar, som vet vad jag talar om, ni känner igen er,va!?
Gott Nytt År! Hoppas 2013 blir ett fantastiskt år! På alla sätt!

Slapparhelg.

En oplanerad helg ligger framför. Så härligt. Kanske köpa några julklappar o fixa en gran. Eller inte. Inga måsten och krav. Och känner hur stressad jag varit under veckan, nu när fredagskvällen närmar sig, nu när allt som skulle göras på jobbet är gjort och jag kan koppla av. Koppla bort. Sköna fredag!!
Och en envis förkylning verkar äntligen släppa, börjar känna att kraften i blytunga armar och ben kommer tillbaka. Och lusten. Och livet. Ska öppna ett dyrvin, tror jag, och inte göra ett handtag denna kväll. Bara vänta på att mannen och hämtmaten kommer hem...

Lilla jag♥

Jag har väl berättat att jag börjar släktforska? det är nåt jag tänkt i många, många år men nu har det blivit av, mycket beroende på TV-programmen som gått och som handlat om att söka sina rötter. Och det är lika spännande som jag trodde. Och också tålamodsprövande, för det tar tid, massor med tid. Det är ett himla sökande i kyrkoböckerna och ibland förgäves och man måste hitta nya vägar...
Men, jag har haft en sån tur, en sån där som nästan är otrolig! Ni vet kanske att på facebook finns det olika grupper, ibland slutna och som man kan söka medlemskap i. Jag fick tips av hon som leder släktforskarkursen som vi går att det fanns en grupp på fb och jag gick med i den. För jag hade kört fast och visste inte riktigt hur jag skulle komma vidare då min släkt på pappas sida visade sig hamna i Finland. Min farfarsfar var född i Vasa, Finland, och flyttade såsmåningom till Luleå. Men när jag skulle söka hans föräldrar så tog det stopp. Så jag skrev min farfarsfars födelsedatum och en fråga om någon visste hur jag skulle göra, kan ju inte ett ord finska själv... Och vips på 5 minuter hade jag fått massor med tips var jag kunde gå in och söka och en man erbjöds sig att gå in på en sajt som han hade tillgång till och söka åt mig. Och trot eller ej, på några minuter fick jag svar att han hade hittat min släkting och efter att vi kollat att det verkligen var rätt, att namnet på frun och barnen stämde, så kopierade han det hela och skickade det till mig!! På bara en kvart hade jag fått släkten på pappas sida ända bak till 1600-talet, 11 generationer! Fantastiskt! Och jag har läst och läst, långa, långa  rader med barn, generation efter generation, ca ett barn om året fick dom, men långt ifrån alla blev vuxna... Och jag blir ännu mer nyfiken nu när jag har namn på alla! Och alla dessa kvinnor!! Vad jag känner ömhet och förundran för mina anmödrar! Som födde och sörjde, födde och sörjde sina barn, som var gravida i 20-tal år!!!! och fick göra mer än sitt yttersta för att allt skulle gå runt!
T ex Anna Mattsdotter f. 25 augusti 1741 som födde 16 barn !! och säkert några missfall däremellan, varav en son var min farfarsfarfarsfarfarsfar Isak, och som dessutom hade sin morbror Johannes som var 20 år yngre än henne själv, boende hos sig. Åh vad jag skulle vilja träffa henne och alla andra!!! Alla mina släktingar som levde i många generationer i Oravais, en ort som inte finns längre utan har gått samman med Vörå. Och så farfarsfar som sedan sökte ett bättre liv och bättre villkor i Luleå... Och tänk, sen kom farfar Isak Edvard, sen pappa Lars Edvard åsså jag, Ing-Marie Margareta... Det är inte utan att jag känner mig ödmjuk, tacksam och smått rörd... Tack för Livet!

Ljus i vårt hus

Livet går sin gilla gång. Det har blivit advent, som tur är, så vi får njuta av ljus och stjärnor. Och imorgonkväll väntar första julbordet, också det en njutning. Och precis lagom till advent kom snön, så himla härligt istället för allt regn som föll här i Norrköpingsområdet förra veckan. Lika mycket regn under torsdagsdygnet som det vanligtvis kommer under hela november och det var sjöar på ängarna här runtomkring. Tur att vi bor på en kulle! Och hundarna är så glada, dom som avskyr regn, nu far dom omkring och tokbusar i ren glädje. Och vi yogar, jag o mannen, flera gånger i veckan efter Karin BJ ashtanga-dvd för nybörjare. Och jag känner igen mig så väl från då jag själv var nybörjare och märker hur han utvecklas och hur han kommer på nya små saker hela tiden. Hur uttryck som t ex "tryck ner pekfingret" "sära på tårna" "sittbenen mot taket" alltid betyder just det, är så viktiga och kan göra underverk. Och det känns fantastisk roligt och härligt att yoga med sin man, tycker jag, att höra hans ujjayiandning tillsammans med min, det är något mycket speciellt med det...

2 Molandersyogisar

Lugnt novembermörker. Och långt mellan inläggen här på bloggen. Men det är som det är, tänker inte stressa upp mig eller tycka nåt överhuvudtaget om det... Veckorna rullar på, ja rinner iväg, känns det som. 1:a advent om en dryg vecka,. Känns overkligt! Och det blir mest jobba-äta-sova så här dags på året då mörkret kommer och på kvällarna passar vi på att ägna oss åt vår nya hobby, släktforskning. Det är så jättekul!! När det går bra, vill säga. För det finns kvällar då man sitter och söker o söker i kyrkoböckerna i timmar och hittar ingenting och det känns helt hopplöst men så kommer man på ett annat spår och så plötsligt så står det där, det man letat efter och hjärtat tar ett galoppsteg av glädje. Men så är det där med att tyda all text, se vad prästen har skrivit med sin fina bläckpenna, och det är inte det lättaste. "Kom och kolla om du ser vad det står" säger vi till varandra där vi sitter vid varsin dator...

Helge är nyfiken och vill vara med♥

I helgen har min man gått en nybörjarkurs i ashtangayoga, fredag, lördag o söndag hos min yogalärare. Var så spänd och nyfiken på vad han skulle tycka. Han har ju provat kundaliniyoga förra vintern men det var inget som han tyckte om direkt. Jo, skönt sådär och mjukgörande men inte alls hans grej egentligen och alldeles för lugnt och mjukt.  Men nu kände han att han verkligen var sugen på att "börja träna" och kom själv med förslaget att " jag kanske skulle börja med din yoga". Jag blev jätteglad för det har varit min önskan för tänk va kul att kunna åka på yogaresor o kurser tillsammans. Och jag behövde inte vara orolig för redan när han kom hem på fredagen så var han så positiv och hade bestämt sig för att köpa ett träningskort! Så numera ligger det 2 yogamattor här på golvet och igårkväll yogade vi till Karin Björkegrens AshtangaDVD. Så får se när vi åker iväg på nån kul kurs framöver!