Rena lakan.

Ledig dag idag. Steg upp halvtidigt och yogade när L åkt till jobbet. Starka armar, stora lungor och mjuk, mjuk. Och igår såg det riktigt lovande ut på väderprognosen så jag hade ställt in mig på att sola idag men dom hade fel igen. Solen försvann lagom till jag ätit frukost och det var bara 12 grader! Så det har blivit städning på fm istället. Härligt det med, när det är gjort. Och renbäddade sängar. Det bästa jag vet.
Nu dusch o fix och in till stan för fika med en kompis. Skön fredag! Och ikväll får vi heja på Sverige!!

Lat o ledig.

Gjort det mesta lite på halvfart den här helgen. Mellan regnskurarna. Skönt o lagom o inga måsten. Och på eftermiddan så åkte vi in till Söderköping, tog med hundarna så att dom fick lite nya dofter att nosa på...

Och mitt ben känns allt bättre o mer och mer som vanligt igen och nu längtar jag sååå efter mina yogarutiner!! För åååh va jag mår bra när jag kommer upp i ottan och yogar varje morgon. När jag tvingar mig upp kl. 0600,  knappt ser vart jag går när jag tar mig ner för trapporna, vaknar medan jag fixar till mig lite på toan... rullar så ut mattan samtidigt som den där underbara känslan intar kroppen... jo redan då kommer den!!!... Och jag ställer mig på mattan, samlar ihop mig ett par ögonblick... och så är jag. Är i mig, är i mina andetag, är i kroppen, är i varje rörelse. Och allt annat försvinner. Allt annat. Jag är.

Imorgon bitti plingar det. 0600. Längtar!!

Min kyrka.

Känner mig så tacksam ikväll. För så mycket. Men just ikväll för mitt arbete. För allt jag får vara med om. All glädje, allt skratt, all härlig gemenskap.
Men också, och kanske främst, allt allvar. Allt som är på Riktigt. Allt liv som levs. Av människor som jag får träffa och som delar med sig. Allt som gör ont. Allt som gått sönder. Allt kämpande som inte verkar leda nånstans. All hopplöshet. All sorg.
Och jag känner igen mig. I mitt liv. I det som gör ont. I sorgen och hopplösheten.
Och vi känner igen oss i varandras historier. Och vi, vi kan spegla oss i den Oändliga Historien. Och känna igen oss. Känna att vi är Vi.

Min kyrka. Just den här; Luleå domkyrka, en  gnistrande kall januaridag 2012.

På g.

Här blir årets projekt; farstukvist!

Nu är vi på gång med farstukvistbygget!! Funderat, ritat och mätt och nu grävs det för plintar som ska gjutas... Spännande är det o fint kommer det att bli, med snickarglädje och ljugarbänkar...

Jo här jobbas det!

Härligt väder idag!!!!!!!

Ljuset i tunneln

Längtar såååå efter yogan och gör några långsamma solhälsningar. Med mitt ben som börjar kännas normalt, förutom jätteömt på de många blåmärkena... Långsamma sköna solhälsningar som gör mig glad. Och jag får mail från min yogalärare som gör mig än mer glad, om att en spännande gästlärare är inbokad i sommar!! Nåt att se fram emot!!
Och solen har visat sig idag, också sååå efterlängtad!

Långsamt!

Läser o läser, yogaböcker, skvallertidningar och en del inredningsmagasin. Ligger med benet högt och går mina rundor då och då för att röra på muskler o blodomlopp. Men nu är jag trött på det här! Långsamt, va ordet!  Och L är på ölprovning så jag ligger här i min ensamhet. Men imorgon ska jag börja leva som vanligt igen, gå ut, (hoppas på soool) och benet känns riktigt bra nu också. Jag har tagit bort bandaget idag och det var jätteskönt, som en befrielse.
Men, men jag ska väl inte klaga på min uttråkighet, har just sett maratonlöparna på nyheterna som sprungit i Stockholm i hällregn och 4 plusgrader, stackars!!

Lätta bekymmer.

Tänk va bra jag har det. Jag bara ligger här i soffan o jäser och har gjort så mest hela dan. Förutom då jag gjort mina "promenader" på rekommendation från läkaren från igår, viktigt att röra sig för att förhindra blodproppar. 1-2 timmars gående fördelat på småstunder under dagen. Och det har regnat hela dagen, på tvären!, så jag har gått inomhus, 46 steg från hörn till hörn i vårt hus, igen och igen och igen... Värker o spränger lite i benet men mest från bandaget, tror jag som är lindat på hela benet och som känns som om det sitter väl hårt...  men det får jag ta bort imorgon.
Annars har jag mest legat här med datorn på magen och läst på bloggar o annat kul... Men också en del hemskheter, man behöver ju bara gå in på dagstidningarna så möts man av det, det ena värre än det andra...Och jag har tänkt många gånger på hur bra jag har det... med gosiga hundar som vill ligga nära, brasa som knastrar o knäpper, kaffe och favoritchoklad. Då väger det lätt, små, små bekymmer; att det sticker i benet och att regnet öser ner...