Meditation

Varje tisdagskväll leder jag en meditationsgrupp i en av våra kyrkor. Det är meditation enligt za-zen som betyder "att sätta sig till stillhet". Vi mediterar utan mantra (oftast) och låter andningen föra oss ner i djupare och djupare avspänning. 2x20 minuter sitter vi, med meditativ gång däremellan, då vi går i en stor cirkel runt våra platser med en behållen djup och lugn andning. Det är skönt att få röra på kroppen lite och när man sen sätter sig igen för ytterligare 20 minuter så börjar det bästa. Det är då man kommit till ro, stillat alla tankar och upplever meditationens skönhet och storhet...
Finns det meditation i din församling i Svenska kyrkan, som kallas Tyst meditation eller Kristen djupmeditation, så går det till på det här sättet. Prova nån gång om du har möjlighet! Att sitta flera tillsammans och meditera gör tystnaden så tät och mäktig, det är vi överens om allihop i gruppen. Och att sitta i ett flera hundra år gammalt o
vackert kyrkorum gör känslan alldeles, alldeles speciell.

Meditation

Hela våren hade jag så bra rutin på mina meditationsstunder. Varje lunch när jag kom hem, innan jag åt. Men nu under semestern har det blivit långt mellan gångerna. Och vad jag saknar det! Känner att det fattas mig och riktigt längtar efter att få sätta mig i lugnet och bara bäras en stund...
Meditationen har funnits med mig i många år men sett lite olika ut. I början av 90-talet gick jag en kurs i Trancendental meditation där jag fick ett eget personligt mantra i en slags ceremoni och så mediterade jag, till och från, under ett år. Till jag såg en annons att det fanns meditation i kyrkan i min hemförsamling och förstod att det kunde vara nåt för mig. Jag älskade verkligen kyrkorummet och gick då och då in i kyrkan som låg nära mitt jobb och bara satt en stund... Och efter min första meditation där så var jag hemma. Ja bokstavligt. Jag var hemma. "Det finns ett tystnadens rum inom oss och det är där vi har vårt hem" skriver Wilfrid Stinissen så sant. Nu är min meditation ordlös, utan mantra. Bara tystnad som tar över det inre bruset, mer och mer...

Så denna min sista semestervecka vänder jag tillbaka till mina rutiner att få till meditationsstunder. Går upp till min vrå i sovrummet och sätter mig på min pall. Landar, grundar mig, andas. Och bara Är. Sätter alarmet på mobilen, som bara är ett stilla plingande, på 30 minuter. Kvalitetstid, insatt på må-bra-kontot. Visst, det blir ju en liten, ofta mycket liten, stund efter yogapasset på morgonen också men då har L vaknat och huset doftar av kaffe,.. och jag är pigg och pratsugen...