Tanka kraft.

                                           Elof i täten, husse och så Helge som väntar på mig.

Har haft en lugn o skön helg med inte en endaste grej inplanerad, känns riktigt lyxigt. Och vädret har varit promenadvänligt med ett par sköna minusgrader och en hel del solsken.
Bara en liten bit bort från oss har vi skogen där vi går så fort vi hinner. Hundarna älskar det lika mycket som vi och dom springer i pur glädje när vi kommer dit, som om dom helst skulle vilja vara överallt samtidigt.

Själv så tycker jag att det är så enkelt att finna lugnet där, det är som att alla problem plötsligt känns lättare. Axlarna åker ner, ryggen raknar och andningen åker långt ner i magen. Så lätt o enkelt. Ja, det är som om jag är i mitt rätta element, där det är menat att jag ska vara och allt blir självklart. Absolut självklart. Och lätt. Och tryggt. Plötsligt finns det inget att oroa mig för, inget som skrämmer, inget som inte är som det ska. Alla bekymmer och frågor tycks inte så allvarliga längre. Allt blir som det ska. Allt. Allt runt omkring mig ser dött ut, torra grenar, frusna bruna blad, nakna träd... men det lever, jag vet att det lever. Allt är som det ska...

Och jag försöker spara känslan. Inför veckan som kommer. Inför resan till Luleå och begravningen av min systerson. Vet att jag behöver den så väl när alla frågor sköljer över mig och allt bara känns ovisst igen...