måndag 30 januari 2012

Bara gnäll

Måste få gnälla lite... Ont lite överallt. I huvudet, nacken, axlarna, ryggen... som om jag skulle ha influensa, fast utan förkylning... Och trött! Tror jag skulle kunna sova i ett dygn!
Plus att min överarm spökar igen. Som dom gör ibland, bägge två. Det är sviter från stenplockningen jag gjorde här hemma på vår tomt för ca tre år sen, för det var efter det som det onda började. När vi skulle anlägga gräsmattan här vid vårt nybyggda hus som är byggt på en åker. Det var massor med stenar att plocka, alla som var större än ägg ungefär skulle bort, och vi snackar om massor nu, det var tusentals!!! på 3000 kvadrat!!! Lastade i skottkärra och så bort på andra sidan vägen med dom... Slet som ett djur i flera dagar. Ja, i veckor. Och jag förtog mig, såklart, som jag så ofta gör, för att saker ska bli klara...
Men vadå, det är futtigt o världsligt och går över, jag vet. Och jag känner av det alltmer sällan... Men jag måste gnälla lite. För nu känns det när jag yogar. Går knappt att göra solhälsningar så nu ska jag vila några dagar från ashtangan. Tar nog sovmorgon imorgon. Så kroppen kanske blir glad igen.

11 kommentarer:

  1. Att lyssna på sin kropp...det är yoga i allra högsta grad.
    Ibland måste man bara få gnälla också.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är ju yoga, att lyssna in sin kropp. Men otåliga jag är så dålig på det, men jag övar mig.
      Kram!!

      Radera
  2. Har du också "stenarmar", det har också jag. När jag anlade min trädgård (skriver 'jag' och 'min' för maken är så långt från trädgårdstomte man kan komma) så arbetade jag nästan ihjäl mej. Vi har också massor med sten och som jag slet! Idag är jag nästan allergisk mot allt vad trädgårdsarbete heter, av det tyngre slaget, och drar mej för att ens se åt spaden :) Men nu har jag en lagom stor trädgård och älskar däremot att påta och pyssla, det är min andra terapifrom jämte yogan.

    Mina "stenarmar" eller eg. "stenhänder" ger sig uttryck när jag ska lyfta något tungt, då låser sig liksom mina fingrar och handleder... som om de minns och vill säga stopp!

    Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha Stenarmar, det var bra! Och skönt att inte vara ensam, tänk att du också varit stenplockare!! Och jag är som dig, åtminstone varit allergisk, och känt mig stressad av trädgården. Fast jag tror det vänder... känns lite kul att tänka på små projekt jag ska sätta igång med till våren. Och trädgården o växtligheter är ju som yoga; det gäller att ha tålamod och går inte att skynda på. Nyttigt för mig som vill att allt ska hända NU. Kramis tillbaks!!

      Radera
  3. Man måste få säga när allt inte är toppen. Och det är inte gnäll tycker jag. Vem mår toppen alla dagar och vem vill egentligen lyssna på det? Inte jag i alla fall. Vi är alla mänskliga och måste få ge uttryck för både plus och minus. Du får helt enkelt ta en liten paus för att du förmodligen behöver det, precis som jag gör nu sedan 6 dagar hemma... Allt har sin tid! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, det är Mänskligt att gnälla!! Och fullt legalt! Tycker att det är "ospännande" med människor som alltid med ett leende tycker att det är "bra"... Det är i motstånd som livet blir "på riktigt", ofta i alla fall. Kram!!

      Radera
  4. Hej hej!
    Hoppas du mår bättre snart och kan yoga :) Du har gett mig en tankeställare.... måste fundera på det här ett tag. Det där har jag svårt för, att säga till när jag inte mår bra, vill ju gärna förminska saker och ting. Det är en fin balansgång mellan att se ljus på livet, fastän man kämpar på och vara negativ....

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tack för dina ord! Ja, hela livet är en balansgång, tänker jag och vi kämpar alla med olika svårigheter... Kram fina du!

      Radera
    2. Ni är så kloka allesammans! Jag bara tackar och tar emot :)

      Ljus*
      /V

      Radera
  5. Jag känner så igen mig!!
    Både med gnäll och helt när armen värker!
    Själv gör jag en variant av solhälsningen.
    Ekam, DVE, trini och därifrån bak till planka på raka armar håller 5 andetag (lyfter xtra mkt upp mellan skulderbladen) och vidare bak i sapta (hunden nedåt riktad). Så jag gör under inga som hälls omständigheter chaturanga eller pancha (uppåtriktad hund) för det gör iallafall min arm bara värre. Även om det inte blir några bakåt böjningar så kan jag iallafall andas och mitt sinne blir klart;-)
    LOVE Sandra

    SvaraRadera
  6. Åh tack för tips!!! Va glad jag blir! Och HUR har jag kunnat missa din fina blogg??! Nu hamnar du här på min lista!
    LOVE!

    SvaraRadera