Egentid.

L är och hälsar på sin son i helgen så jag är ensam hemma. Egentid. Ganska skönt o lite lyxigt, i lagom dos. Inte för länge men en helg såhär känns skönt. Och jag har det alldeles tyst runtomkring mig, ingen musik som spelar och ingen TV som bara står på och "låter". Vilar mina sinnen helt enkelt. Har gått en promenad med hundarna ute i rimfrosten och det var som om det var nåt särskilt med luften idag, för tystnaden var så kompakt, hörde min puls i öronen under mössan. Älskar att bo på landet, här i tystnaden!

Tänk förr, innan vi byggde vårt hus, bodde vi mitt i stan och trivdes så bra med det. Trivdes med att ha nära till allt, bio, teater, pub o krog och det var super att ha nära till tåget när jag pendlade under mina pluggår till Linköping och Uppsala. Men man ändrar sig. Det är kul att ha stan nära, på 10 minuters avstånd, men att bo där vill jag inte!

I morse när jag vaknade hade jag inte planerat någon yoga. Ibland har jag inte det utan det blir liksom det som kroppen vill just då. Ett svettigt ashtangapass eller lugnare kundalini. Senaste tiden har det mest blivit ashtangayoga på mornarna för att jag har haft mer lust till det och för att vi, jag och L, yogat Grundläggande yogaövningar för ryggen på kvällarna, så jag har fått min dos kundalini då.
Men i morse hade jag ingen som helst tanke när jag rullade ut min matta, utan det var som om kroppen bara gjorde och jag följde med... Och jag började med solhälsning A. Och fortsatte så. Och allt blev som en meditation. Solhälsning om igen och om igen, utan en tanke... bara som av sig själv. Lätt, enkelt, utan ansträngning. Starka bandhas, starka armar och ujjayi-andningen som ett mantra. Och när tankarna "vaknade" igen så hade 50 minuter flugit iväg... Det är Egentid, när det är som bäst!