Förundras över hur lätt det är att komma ur sängen fast alarmet plingar före sex om mornarna. Och så har det känts nästan varenda morgon hela mörka hösten o vintern. Och särskilt förundrad i morse när jag vänt på dygnet under nyårshelgen... men det gick lika lätt. Måste vara för att jag ska göra nåt jag längtar efter. Ni vet så där lätt som det kan kännas att stiga upp när man ska ut på en resa, när man ska smyga upp för att uppvakta någon eller när man var barn och det äntligen var julafton...
Smyger ner till mitt lilla yogarum och tänder några ljus.
Och jag gör min serie. Suryanamaskara A och B. De stående. De sittande till Navasana och så de avslutande ställningarna. Och sen när jag ligger i Savasana så kommer hundarna smygande och vill ligga intill på varsin sida.
Och efteråt är man som ny, man kan inte börja dagen på ett bättre sätt. Eller som Petri Räisänen skriver i sin bok Kraften bakom yoga "efteråt känner du dig fönyad, pigg och full av ren livskraft och ljus". Jag är beredd att hålla med!!
Underbart! Saknar tidiga morgon yogan.
SvaraRaderaKram
Härligt!
SvaraRadera