Rapport från kvällsyogan.

För två och ett halvt år sedan råkade min man ut för en allvarlig olycka. Det var när han byggde vårt garage och ramlade ner från byggnadsställnigen, från ca fyra meter, och landade på betonggolvet. Det blev ambulansfärd till Linköpings sjukhus där man konstaterade att han brutit 2:a och 5:e nackkotan och hade komplicerade brott på höger arm. Det var skador som, under andra omständigheter som man inte kan rå på, kan leda till invaliditet eller död och läkarna menade att han haft änglavakt...
En lång och jobbig tid började för att så sakta komma tillbaka igen. I tre månader fick han bära en Haloväst, en väst i hårdplast som sitter fast på kroppen med en ställning uppåt som sitter fastskruvad i skallbenet, i pannan och bakhuvudet, för att fixera nacken. Dag och natt i tre månader...
När dessa, världens längsta tre månader var över, och väst och ställning äntligen kunde tas av så började utmaningen att bära axlar, hals och huvud själv med muskler som i det närmaste hade försvunnit. Men det gick sakta framåt, med sjukgymnastik och träning hemma. Sakta kom styrkan tillbaka men rörligheten i nacken har det varit sämre med, väldigt stelt och att titta åt sidan har krävt att nästan hela överkroppen vrids.

Så i höstas började vi, med lite övertalning från mig, att testa Kundaliniyoga tillsammans. Först bara lite ryggflex och försiktiga nackrullningar, men med mycket och djup andning. Så småningom lade vi till fler övningar så att vi gjorde passet Grundläggande yogaövningar för ryggen som systematiskt arbetar igenom hela ryggraden upp till huvudet. Det passet har vi gjort i det närmaste varje kväll under december och januari och vi märkte snabbt vilken skillnad det blev i hans nacke. Plötsligt kom vi på att han tittade själv åt höger, hur lätt som helst när han körde, fast jag satt intill och hade som vana att alltid kolla åt honom om det kom nån bil eller inte. Och det märks också i hela hans sätt att röra sig, helt enkelt smidigare och rörligare.
Så vi fortsätter vår kvällsyoga, stänger av TV:n och yogar en stund istället. Och sen ett par veckor så har vi bytt pass till Yoga för upplyftande , också det ett pass som arbetar igenom hela ryggraden men med lite annorlunda ställningar. Lite kul att prova nåt nytt. Vi gör hela passet utom Sat Kriya som det avslutas med, det har jag hoppat över, tror inte att det där med mantra riktigt är hans grej...