Drabbad. Just så.

Doftjasmin som doftar i hela huset!

Städdag idag. Rättså kul när man väl är igång med trasor o såpa och fejar och plockar runt på grejorna. Ställer om på nya ställen, gör nya stilleben... Ut med mattorna och så igång med skurtrasan.
Har lite vårkänning också. Snön försvann ju blixtsnabbt i veckan och jag nästan hajar till när jag tittar ut o det är alldeles grönt överallt istället för vitt. Har köpt några nya krukväxter med lite "våriga" färger i rosa och en doftjasmin som doftar underbart!

Den här veckan har flugit iväg känns det som, fast jag har varit på retreat och levt i tystnad och vila. Det var helt underbart som det alltid är att få vara på retreat och särskilt på vår stiftsgård Vårdnäs. Det var bara för kort. Ett och ett halvt dygn, men vi fick möjligheten att prova ignatiansk spiritualitet i Ignatius av Loyolas andliga övningar. Och det känns som jag "kommit hem"! Jag har provat detta sätt att be och meditera förr men ibland är det ju som om saker verkligen kommer till en i just rätt tid och på ett sätt som verkligen "drabbar" en. Och det gjorde det nu. Det kom till mig! Och jag är så himla tacksam o glad för det..!

Förutom detta fantastiska så har också något annat "drabbat" mig. Jag har testat nåt som är helt nytt för mig. Jag har yogat till musik! Det var något som kom till mig när jag satt i meditation i kapellet på Vårdnäs och Vivaldi hördes lågmält i högtalaren.

Det här vill jag yoga till! Den här vackra musiken som berör mig så på djupet att huden knottras och strupen värker vill jag ska fylla rummet när jag yogar.

Så jag testade när jag kom hem. Nästan det första jag gjorde. Och har gjort så varje dag. Min ashtangayoga till Bach, till Gregoriansk körsång, till Sibelius, till Linköpings Domkyrkas Kammarkör, till Chopin, till Tjajkovskij... Och jag kan inte förklara hur det är, hur det känns. Ni vet, ibland går ju inte det... Vissa saker är obeskrivbara, saker som  liksom faller platt om man försöker beskriva med ord.
Men Magiskt. Ungefär så.