Lite vemod.

Vi är i sommarstugan. Längst ute i Bråviken, där havet tar vid. Så vackert med himmel o hav, allt är blått, blått. Vackert och lite vemodigt.Sista helgen på vår gemensamma semester. På måndag börjar L att jobba och min sista lediga vecka börjar. Jo, lite vemodigt. Det känns alltid lite sorgligt när det man längtat efter tar slut men samtidigt gillar jag ombyte. När något annat börjar. Men vemodet har tagit tag i mig idag. Inte det där stora, som "rullar in", som Monica Törnell sjöng om, men en släng av dysterhet. Kanske är det tystnaden här, den nu totala tystnaden när inga fåglar sjunger glatt längre. Kanske är det blommorna och växter som ser lite trötta o tufsiga ut. Kanske är det solen som plötsligt går ner bakom ön mycket tidigare nu... Hursomhelst. Det är sensommar. Men något annat börjar. Nyhösten som snart är här. Se där, nu känns det genast bättre! Nyhöst låter bättre, tycker jag. Och jag hoppas på en spännande höst med mycket nytt som ska hända på jobbet, roliga saker som ska planeras och genomföras. Och även på yogafronten, den här terminen passar tiden för ett mysorepass perfekt så jag kan gå en gång i veckan i alla fall. Kanske två gånger. Ibland.
Men först ska jag vara ledig en vecka. Den sista veckan. Sådana där lite lyxiga dar när jag rår min tid alldeles själv, inget planerat, inget bestämt. Och det börjar bra, redan imorgon eftermiddag. Då är det ett extrainsatt mysorepass på mitt yogaställe som annars har sommarstängt nu ett par veckor. Livet är gott!