höstlöfte

Idag första jobbdagen efter semestern. Känns bra, eller okej, i alla fall. Men jag har verkligen lagt märke till hur bra jag har mått under dessa 5 lediga veckor. Hur tankarna blivit lugna och färdigtänkta. Hur skön magen känts, lugn som en filbunke. Hur andningen sjunkit ner i magen... Hur skönt jag sovit, stilla o djupt, nästan drömlöst. Och framförallt och främst; hur glad o nöjd jag känt mig. Och det är en insikt som får mig att känna lite tvekan när det är dags att gå tillbaks till jobbet igen. För så här vill jag alltid må! Så här vill jag att mitt liv ska vara. Så här är det menat att mitt liv ska vara. Jag vet att det är så!
Så jag bestämde mig i morse. När jag satte mig i bilen här hemma på gården så hade jag en pratstund med mig själv. Lovade mig själv att sätta gränser. Att hålla saker o ting utanför. Att inte engagera mig i det som inte rör mig, i det jag ändå inte kan påverka. Att låta det passera... Göra det jag ska och sen, Punkt.
Och jag vet var all den här känslan kommer från. Hur det plötsligt är alldeles självklart att jag är viktigast. För mig.  Jag har känt den förr de senaste åren, den här klara vissheten som får mig att förändra saker i mitt liv som förut bara fanns där med alla möjliga ursäkter... Men nu, numera är förändring lättare. Mycket lättare. Och jag vet att det är yogan som förändrar. Som gör att kroppen, hjärtat och själen smälter samman, att man får en helt ny syn på sig själv, mer kärleksfull och accepterande. Ja, som om hjärtat svämmar över i hela kroppen...

Så vad annat än denna glädje och lust skulle få en som mig, som egentligen både är lat, morgontrött och en mästare på att hitta på ursäkter för att slippa, att stiga upp före ottan på morgonen och ställa mig på yogamattan. Jo, glädjen och lusten. Till mig själv och som gör mig mer varsam med mig själv.