Hjärtslag.

Långledigt i tre dagar. Vila och fest blir det. Lagom av allt. Och jag är aktsam om mig. Gör lagom av allt. Gör min yinyoga och mina mindfulnessmeditationer som jag lärde på yinyogakursen. Så stärkande och mjukgörande på en och samma gång. Mjuk och lugn. Är rädd om lilla hjärtat som höll på att hoppa ur kroppen häromdagen, så andas nere i magen, långt nere i magen så hjärtat får space.
Åh, mindfulnessövningar och meditationer, det ultimata! För mig som provat allt genom åren vad gäller meditation. Allt. Och hjärtat det slår så lugnt, med en puls på 48.
Stor skillnad mot förra lördagskvällen då jag tvingades att åka in på akuten med hjärtrusning. Nåt som mitt hjärta ibland får för sig, att rusa. För att det har en extraväg, som gör att det liksom svämmar över och rusar iväg för att hinna sortera allt blod som plötsligt kommer, på en och samma gång. Älskade hjärtat mitt med samma mönster som min fars. Som jag fått i arv.
När jag kom in på akuten efter 8 timmars rusning för att jag kände att jag måste får hjälp för att kunna jobba nästa morgon (!) så var pulsen på 198 och ändå så lugnt, så lugnt. Mot vad det varit någon timme innan...
Då när jag hade ett dop och sedan en vigsel med en puls på 260 sådär. Som en maratonlöpare. Men ingen såg, ingen anade att jag höll på att sprängas i bitar. Fullkomligt. Höll masken för att allt skulle bli precis som alla planerat. I månader, ja i åratal. Nu skulle Lillan döpas! Och senare skulle ett par vigas. Äntligen skulle dom gifta sig, det dom drömt och planerat såå länge men allt möjligt hade satt hinder. Men inte nu, inte ens prästens hjärta som rusade som en vilde, som slog så att golvet försvann och texten i vigseltalet hoppade. Men där fanns ett altare att luta mot medan församlingen sjöng om sommar och kärlek. Och inte ens när huvudet blev iskallt och det susade i öronen för att allt blod var någon annanstans. Då log dom, strålade och satte på ringen och jag fick ett par sekunders återhämtning...
Nu efteråt förstår jag inte hur det gick, att det gick överhuvudtaget. Men, jag vill aldrig vara med om det igen. Så, nu har det skickats en remiss från akuten till hjärtkliniken och jag har redan fått en tid. Snart får jag komma..