Mindfulness.

Lika låg som lågtrycket över vårt land, är jag. Regnet har skvalat och runnit över fönsterrutorna hela dagen. Och kallt dessutom. Har suttit hemma och förberett inför helgens arbete, men varit okoncentrerad och knappt fått tag i orden. Frusit fast jag haft tjocksockar och fleesekläder. Jaja en sån där dag som inte går till världshistorien direkt. Men som kändes bättre när jag stängde datorn, bestämde mig för att jag var färdig, och tappade upp ett skumbad. Så ljuvligt att ligga där och bara känna sig tung med samtidigt lätt, loj men samtidigt pigg. Och jag använder mig av kroppscanning i tid och otid. I badkaret, på kontoret, i bilen på parkeringen, i väntrummet... För att gå ner i varv, spänna av och känna in. För att vara i fullt medvetande.Hela kroppen scannas, från hårbotten till fotsulor, varendaste liten vrå och minsta veck. Och sedan när jag gått igenom kroppen uppifrån och ner, och nerifrån och upp så övergår jag till att koncentrera mig på andningen. Först var den känns mest, känner och är där. Sedan flyttar jag andningen runt om i kroppen där den "behövs" mest... Känner vilken otrolig nytta den gör där den får arbeta, där den får andas ifred. I min högra häl, i ländryggen, i vänstra armen, i nagelbandet...  Lugnt och länge. Och jag avslutar med att hela kroppen andas, som om huden andas. Som om huden, hela jag, varenda millimeter, vore mitt andningsorgan. Och känslan efteråt är lätt, leende och livfull. Full av liv.