Trött.

Hemma efter första träffen på KY-lärarutbildningen. Trött efter långa dagar som varat mellan 05.00 och 21.00 med många föreläsningar på engelska. Omtumlande dygn med mycket känslor hos de flesta av oss 25 deltagare. Och själv känner jag mig just omtumlad... många känslor som gått upp o ner under dessa dagar. Ibland "vad gör jag här!?" och ibland "åhhh va härligt det här är" och sådär har det hållit på. Det första i samband med alla dessa mantran!!!!! och det senare när vi yogat oss svettiga. För det är väl det jag saknat mest, just det riktigt svettiga. När det droppar på mattan... Och tystnaden. Det ordlösa. Det har jag saknat.
Men det är ju så roligt att få träffa andra yogisar, det känner jag är en stor förmån med den här utbildningen, att få dela erfarenheter och känslor och ge varandra tips. Att få följas åt. I medgång o motgång. Och genast känner man sig så hemma med varandra, känns som om man känt varandra länge, redan efter ett par fikastunder...
Så,  nu ska jag smälta alla intryck, känna efter. Och sova.