Konsten att vara snäll

Jag har samlat lite på nallar o änglar under några år. Bara för att dom är fina o gulliga, för att dom är bra på att trösta och framför allt för att dom är snälla. Det är så skönt och tryggt att vara omgiven av godhet, på olika sätt, och det kan vi inte få för mycket av. Nu får visserligen dom flesta vila i kartonger som inte blivit uppackade sen vi flyttade in i vårt hus, några har råkat bli hundarnas leksaker men ett par sitter på hyllan o ser snälla ut.
Jag har också blivit allt snällare. Mot mig själv. På många plan. Har inte så höga krav längre. Orkar inte. Vill inte. Har märkt att det funkar i alla fall. Att det duger för andra fast det, i mitt tycke, blir halvbra. Så då får det vara så. Good enough, ni vet.
Jag har också varit snäll mot mig själv under hösten när jag blivit väckt i ottan och kroppen på alla sätt vägrat lyda. Vänt mig om, snurrat in mig i täcket och somnat om. Tänkt att "jag yogar ikväll istället". Fast den här veckan blev det plötsligt så enkelt, den där vintertidstimmen på måndagsmorgonen gjorde susen. Och jag har mixat ihop några favoriter som jag yogat några dagar nu.  Börjat med solhälsningar, 5 st Suryanamaskara A,
5 st Suryanamaskara B. Långsamt, meditativt med låånga andetag... Urstarka armar och jag seglar i mitt andetag på händerna och tårna i Urdhva Mukha Svanasana... Sedan gör jag De 5 Tibetanerna med 21 repetitioner på varje. Känner in, med lugna rörelser och lugna andetag... men med mer o mer glädje, ja nästan en känsla av upprymdhet...  ja, ni som yogar vet precis vad jag menar...  Sen avslutar jag med Ushtrasana, Kamelen, och det är nytt för min kropp. Bakåtböjning. Det hade jag aldrig kunnat för bara några månader sen med min överrörliga ländrygg. Men det går nu tack vare starka Mula bandha och Uddiyana bandha, mag- och rotlås, efter daglig Ashtangayoga i 7 månader... Och det är som om kroppen har längtat efter detta, verkligen längtat efter att böjas bakåt. En ren njutning!!