Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig...?!!

När livet inte blev som vi tänkte oss. När det som var underbart och härligt gick sönder. När trohet blev till svek. När den du trodde var din vän, lurade dig. När allt tog slut...

Långfredagserfarenheter.
Som vi alla har känt.

Och rösten som ropar; "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig!!?? Enligt Markus och Matteus, Jesus röst. Övergiven, lurad, sviken. Av dom och det han trodde på. Också han. Som jag.

Livsviktiga ord. För mig. Ord som en gång gjorde att jag vågade tro. Tro på att Någon vet hur jag har det, vad jag går igenom, vet hur det känns när gråten gjort så att mitt inre gått sönder...

Och också livsviktiga ord för generationers generationer av människor. Som gett en liten strimma av hopp om att olyckor och lidanden inte är det som Gud vill... Ger en gnutta av hopp om att jag inte är ensam därnere i förtvivlans botten... Att Någon bär mig, där i djupet... Fast jag knappt vågar tro det..