Det går sakta åt rätt håll med min axel. Gör mitt program varje dag med rörelser som ska öppna upp flödet ovanför skulderbladet där det är inflammerat och försiktiga styrkeövningar. Skulle varit på återbesök hos min sjukgymnast i måndags men fick förhinder så jag ska tillbaka på tisdag i nästa vecka. Hoppas det fortsätter på den positiva vägen!
Och jag yinyogar nu på morgnarna, saknar min ashtanga så mycket men tänker att det här avbrottet egentligen nog är ganska bra för mig. Egentligen. För yinyogan är så utmanande för mig som vill ha rörelse, svett och darrande armar. Utmanar mig mer än vad jag egentligen förstår, tror jag. Anar jag. Nu sitter jag i de olika positionerna i fem minuter, ibland olidligt smärtsamma minuter, men jag andas mig igenom. I början så ställde jag tiden på min iphone men märkte då att tankarna lätt flög åt alla möjliga håll. Nu räknar jag mina andetag istället. Låånga in, och låånga ut. Och så den underbara pausen. Mellanrummet. När allt är stilla, då smärtan ger sig en aning i avslappningen, då bara pulsen hörs. Då liksom tiden står stilla. Innan nästa inandetag kommer, alldeles av sig själv...lugnt och alldeles självklart. 33 st andetag. Då vet jag att de fem minutrarna har gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar