Sovarväder!

Hundarna sover o sover o vägrar gå ut i blaskvädret.

Idag går det lite på halvfart. Och det kan bara vara skönt ibland. Rentav nödvändigt. Inget som jäktar och stressar. Jag har tagit ut en tjänstefri dag + har ledig helg. Så underbart skönt! Det enda jag har inbokat är fotvård kl. 13 inne i stan. Vardagslyxigt, att bli ompysslad litegrann och sen gå på babymjuka fossingar. Har också lyxat till det o tagit sovmorgon och steg upp först halv 8, gick och drog lite, försökte locka ut hundarna i blötsnön, dom vägrade... och så ställde jag mig på yogamattan...

Jag har under veckan, i olika sammanhang, talat med människor om andlighet. Hur det kan kännas när man känner det där som man gärna vill kalla, Något Mer. När man ammar, när man ryktar sin häst, när man skriver dagbok...när man handarbetar... ja, närsom och hursom. Men ofta när man stannar upp, när andningen sjunker ner i kroppen och man går inåt. När man sjunker ner i sig själv...

Och det är just det man gör, jag gör, när jag ställer mig på yogamattan. Jag går in i mig själv. I Mig Själv. I min djupa andning som hela jag känner, varje andetag, Som mina öron lyssnar till när den strömmar genom strupen. I mina fokuseringspunkter, tummarna, nästippen, tårna, naveln... där ögonen vilar. Bara vilar. På Mig. Och i mina rörelser, som är dom samma varje dag... Vana och trygga och samtidigt utmanande, vissa dagar mycket utmanande. Men just då är min kropp fullständigt där, fullkomligt just där, som om också den "sjunkigt ner i sig själv" i positionen och det blir fullkomlig Närvaro... Ja, ni yogare som läser vet ju....

I veckan har jag varit på mysore hos min bästa yogafröken Bodil. Och jag fick med mig en "läxa" att tänka och öva på. Jag har och har haft problem med min ländrygg där jag är överrörlig enligt en röntgen som gjordes för ett antal år sen. Så därför har bakåtböjningar alltid gjort att jag blivit helt fel i ryggen och jag har fått ont och gått som en gamling i flera dagar. Så jag har undvikit dom och tänkt att dom är "för mycket och helt fel" för mig.  Men jag har blivit mer o mer sugen på bakåtböjningar! Kanske i takt med att jag känner mig starkare o starkare och känner att jag kan kontrollera min kropp. Och om jag gör t ex Ushtrasana, kamelen, som jag gjort ibland i kundaliniyogan, försiktigt och med fullständig kontroll på rot-och maglås, så går det jättebra och jag känner att jag vill ha mer!! Att kroppen LÄNGTAT efter det. Att det är UNDERBART att böja kroppen bakåt!
Så i onsdags hjälpte Bodil mig och jag stod i Urdhva dhanurasana, bryggan! Hur lätt som helst i fem långa andetag!! Härligt! Och det som är viktigt och som jag ska tänka på och öva på är att förkorta nedre magen kraftigt, maglåset, och samtidigt slappna av heeeelt i skinkorna och nedre ryggen. Inte helt lätt och det krävs lite övning och koncentration för det, men det går. Så nu när jag gör min ashtanga och kommer till bryggan så gör jag två Setu bandhasana, halvbryggor, med fullt fokus på "maglås-avslappad bak" och sedan, tredje gången, upp i full brygga. Härligt! Kul! Lycka! Och det är verkligen som att kroppen njuter. Vill ha mer.