Trosbekännelse.

Jag tror på en Gud som är helig och varm,

som ger kampglöd och identitet.

En helande Gud som gör trasigt till helt,

som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig,

när jag gråter och allting är gråt.

En tröstande Gud som kan trösta likt den

som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig

och som bor i allt utanför.

En skrattande Gud som vill skratta med mig,

och som lever med mig när jag dör.

                                              Sv. Ps 766

Känslig.

Mycket positivt har skett, både i min kropp och mitt psyke, sen jag börjat med yoga. Positiva förändringar som gör det självklart att göra mitt pass varje dag, för att det är något viktigt som hör till numera. Och det goda blir som ringar på vatten - det goda ger det goda. Gamla vanor förändras helt naturligt och som av sig självt. Det handlar nästan inte om att medvetet välja bort, nej det är som om kroppen själv väljer och vill nya saker. Och ibland är det som om jag själv blir smått förvånad och förundrad över mig själv och mina självklara val. Det är ingen sak att stiga upp i ottan och ställa mig på mattan - jag som ÄLSKAR att sova. Och det är ingen uppoffring alls att välja bort mat och dryck som jag vet bara är skräp för kroppen, fastän det är sånt som jag ÄLSKAR.

Men, det är en annan sak som jag har märkt, mer och mer, under det sista året, som jag inte vet om det har med yogan att göra men jag har börjat fundera på om det är så... Det är så att jag har blivit mycket känsligare för bl a dofter och ljud. Och speciellt på morgonen! Det är som om mina sinnen blivit mycket, mycket känsligare. Kan tycka att stekos, om vi t ex gör omelett på morron, är fruktansvärt äckligt och kan absolut inte äta det längre. Och är superkänslig för dofter, kan nästan säga vad folk jag möter har tvättat håret med för schampo. Och luktar nån svett!! ja då blir jag nästan folkilsken!!
Samma med ljud. Och just på morron. Ibland har vi Nyhetsmorgon på 4:an på och det är väl OK, så länge dom pratar. Men ibland, eller ofta, är det nåt band som börjar spela i studion!!! Sådär vid tjugo över sju!!
Åh, jag vet inte hur fort jag ska få ner ljudet eller helst stänga av helt!
Även på jobbet har jag märket det. Vi har personalsamling 1 gång i veckan och då brukar vi börja med att sjunga men det går inte alls längre. Dels så tycker jag att det är jobbigt att lyssna till, känns bara som oväsen!! och själv skulle jag aldrig få fram en ton, vill inte ens försöka!!

Det här är ju inga direkta problem eller nåt som gör livet krångligt,  men jag märker det som sagt mer och mer och nu har jag en undring till er yogisar som läser här. Är det här nåt du känner igen, eller nåt liknande??? Kanske har det inte alls med yogan att göra???

Yogadröm.

Hemma ifrån stugan där vi firat midsommar med släkten, med sill, jordgubbar o grillat, som vi brukar. Och vädret har bjudit på sol o regn om vartannat, som det brukar. Varit skönt lat och gjort minsta möjliga. Ingen yoga annat än lite höftöppnare framför TV:n i gårkväll. Men jag har drömt om yoga. Jag drömmer mycket och ofta och  kommer oftast ihåg mina drömmar som för det mesta är heltokiga. Inatt drömde jag att jag var i Indien och hade en teorilektion med en hel massa yogisar. Och plötsligt såg jag att en av eleverna, som var väldigt högljudd och störande på alla sätt, var Stina Dabrowski!! Fast här var hon ung och hade jättelångt hår!! Och hon var så himla arg för att jag inte sagt vilken tid vi skulle börjat lektionen, tyckte att jag var en idiot och begärde pengarna tillbaka... Puh... ibland är det skönt när man vaknar...
Visst skulle det vara spännande att ta reda på vad ens drömmar betyder... om dom nu gör det.

Yoga mitt i.

Tar sovmorgon, för att det är måndag och så segt att komma upp, helt enkelt. Så jag yogar på eftermiddan istället. På ett sätt är det bättre tycker jag för jag är mycket mjukare då, stor skillnad mot morgonen, och också lite roligare för det går så mycket lättare och jag kommer djupare i varje position, åtminstone i början, under solhälsningarna märker jag det mest.  Men att yoga på morgonen har andra kvaliteter som mer handlar om känsla... det är som om man har med sig den sköna, glada, nöjda o vackra känslan hela dagen... i hela kroppen.
Men idag blev det ett eftermiddagspass. Lite annorlunda mot morgonyogan då jag är ensam vaken. Min ujjayiandning blandad med skruvdragarens morrande när L monterar golvplankor på förstukvisten och hundarna som glatt springer förbi ibland och ger mig en puss i förbifarten... Men skön yoga och första gången jag gjorde hela serien sedan jag opererade mitt ben. Det känns så bra nu, helt återställt.

Är man lat så är man.

Blev sugen på nya köksgardiner för dom andra har hängt sen 1:a advent... Så igår när jag var på stan så hittade jag rosiga o söta hissgardiner på Åhlens. Färdigsydda o klara, det var bara det att dom inte fanns i 110 cm som jag skulle ha. Närmast var 120 så, ok jag får väl sy in dom lite då, tänkte jag. Men när jag kom hem slog latmasken till... dra fram symaskinen... hm..vi är inte kompisar, jag och den precis... Så då kom jag på en genial idé! Jag tog bort trälisterna i gardinen, slängde in den i tvättmaskinen på 40 grader, som egentligen var för varmt, för 30 var rekommenderat... och sen tumlade jag den kruttorr. Och vips så var den 110 cm bred!! Lätt som en plätt, bara stryka o hänga upp. Passade perfekt! Är man lat så är man.

Rena lakan.

Ledig dag idag. Steg upp halvtidigt och yogade när L åkt till jobbet. Starka armar, stora lungor och mjuk, mjuk. Och igår såg det riktigt lovande ut på väderprognosen så jag hade ställt in mig på att sola idag men dom hade fel igen. Solen försvann lagom till jag ätit frukost och det var bara 12 grader! Så det har blivit städning på fm istället. Härligt det med, när det är gjort. Och renbäddade sängar. Det bästa jag vet.
Nu dusch o fix och in till stan för fika med en kompis. Skön fredag! Och ikväll får vi heja på Sverige!!

Lat o ledig.

Gjort det mesta lite på halvfart den här helgen. Mellan regnskurarna. Skönt o lagom o inga måsten. Och på eftermiddan så åkte vi in till Söderköping, tog med hundarna så att dom fick lite nya dofter att nosa på...

Och mitt ben känns allt bättre o mer och mer som vanligt igen och nu längtar jag sååå efter mina yogarutiner!! För åååh va jag mår bra när jag kommer upp i ottan och yogar varje morgon. När jag tvingar mig upp kl. 0600,  knappt ser vart jag går när jag tar mig ner för trapporna, vaknar medan jag fixar till mig lite på toan... rullar så ut mattan samtidigt som den där underbara känslan intar kroppen... jo redan då kommer den!!!... Och jag ställer mig på mattan, samlar ihop mig ett par ögonblick... och så är jag. Är i mig, är i mina andetag, är i kroppen, är i varje rörelse. Och allt annat försvinner. Allt annat. Jag är.

Imorgon bitti plingar det. 0600. Längtar!!

Min kyrka.

Känner mig så tacksam ikväll. För så mycket. Men just ikväll för mitt arbete. För allt jag får vara med om. All glädje, allt skratt, all härlig gemenskap.
Men också, och kanske främst, allt allvar. Allt som är på Riktigt. Allt liv som levs. Av människor som jag får träffa och som delar med sig. Allt som gör ont. Allt som gått sönder. Allt kämpande som inte verkar leda nånstans. All hopplöshet. All sorg.
Och jag känner igen mig. I mitt liv. I det som gör ont. I sorgen och hopplösheten.
Och vi känner igen oss i varandras historier. Och vi, vi kan spegla oss i den Oändliga Historien. Och känna igen oss. Känna att vi är Vi.

Min kyrka. Just den här; Luleå domkyrka, en  gnistrande kall januaridag 2012.

På g.

Här blir årets projekt; farstukvist!

Nu är vi på gång med farstukvistbygget!! Funderat, ritat och mätt och nu grävs det för plintar som ska gjutas... Spännande är det o fint kommer det att bli, med snickarglädje och ljugarbänkar...

Jo här jobbas det!

Härligt väder idag!!!!!!!

Ljuset i tunneln

Längtar såååå efter yogan och gör några långsamma solhälsningar. Med mitt ben som börjar kännas normalt, förutom jätteömt på de många blåmärkena... Långsamma sköna solhälsningar som gör mig glad. Och jag får mail från min yogalärare som gör mig än mer glad, om att en spännande gästlärare är inbokad i sommar!! Nåt att se fram emot!!
Och solen har visat sig idag, också sååå efterlängtad!

Långsamt!

Läser o läser, yogaböcker, skvallertidningar och en del inredningsmagasin. Ligger med benet högt och går mina rundor då och då för att röra på muskler o blodomlopp. Men nu är jag trött på det här! Långsamt, va ordet!  Och L är på ölprovning så jag ligger här i min ensamhet. Men imorgon ska jag börja leva som vanligt igen, gå ut, (hoppas på soool) och benet känns riktigt bra nu också. Jag har tagit bort bandaget idag och det var jätteskönt, som en befrielse.
Men, men jag ska väl inte klaga på min uttråkighet, har just sett maratonlöparna på nyheterna som sprungit i Stockholm i hällregn och 4 plusgrader, stackars!!

Lätta bekymmer.

Tänk va bra jag har det. Jag bara ligger här i soffan o jäser och har gjort så mest hela dan. Förutom då jag gjort mina "promenader" på rekommendation från läkaren från igår, viktigt att röra sig för att förhindra blodproppar. 1-2 timmars gående fördelat på småstunder under dagen. Och det har regnat hela dagen, på tvären!, så jag har gått inomhus, 46 steg från hörn till hörn i vårt hus, igen och igen och igen... Värker o spränger lite i benet men mest från bandaget, tror jag som är lindat på hela benet och som känns som om det sitter väl hårt...  men det får jag ta bort imorgon.
Annars har jag mest legat här med datorn på magen och läst på bloggar o annat kul... Men också en del hemskheter, man behöver ju bara gå in på dagstidningarna så möts man av det, det ena värre än det andra...Och jag har tänkt många gånger på hur bra jag har det... med gosiga hundar som vill ligga nära, brasa som knastrar o knäpper, kaffe och favoritchoklad. Då väger det lätt, små, små bekymmer; att det sticker i benet och att regnet öser ner...