Yogalärare.

Förra hösten gick jag yinyogalärarutbildning för Magdalena Mecweld. En yogaform som jag älskar att ligga i var och hursomhelst. Ibland gör jag den mer som ett komplement till ashtangan och den hjälper mina tajta höfter (och min snurrande hjärna) på ett fantastiskt sätt. Ibland gör jag hela pass som min dagliga yoga. Har ni möjlighet att yoga för Magdalena så gör det!

Nu i mars blev jag klar med min yogalärarutbildning som jag gått på Atmajyoti, Stockholm. 390 utbildningstimmar som har varit fullproppade med kunskap, kärlek och glädje. Sånt man önskar att alla människor skulle få möjligheten att uppleva, som förändrar och fördjupar en, på många plan, för all framtid. Så nu funderar jag mycket på var, hur och när jag ska starta min yogalärarbana. Vill börja smått med liten grupp men jag vet att jag kan ha stora klasser flera kvällar i veckan om jag vill för många väntar och vill börja yoga med mig. Men jag vill verkligen hålla hög kvalitet, se varje elev och att det ska finnas gott med tid efter klassen för samtal och frågor. Så jag funderar vidare... och spännande är det!

Helg med sovmorgon och tölt.

Vaknar strax före nio. Skön sovmorgon och ingen yoga, vilodag idag. Vilar när det passar och känns bra och inte efter några "regler" och vad som "är vanligt", ibland blir det tisdag, ibland lördag...
Vitt och vackert ute men nog får det gärna va slut på vintern nu! Jaja det smälter väl snabbt får vi tro, ja det är grönt igen nu, nästan överallt. Äter frukost länge och läser om hunden Arthur som nu kommit ur karantänen och får följa med hem till Ö-vik med husse och matte och blir så glad att jag gråter en skvätt. Tänk va härligt med godhet och kärlek!!! Om vi ändå kunde få läsa mer om liknande underbara händelser i media!!?? För visst måste det väl ske sånt hela tiden, det är jag övertygad om! Mer godhet åt folket!!! Det skulle göra underverk med vårt mående och psykiska hälsa om vi matades med härligheter och lyckliga slut dagarna i ända. Det är min tro och övertygelse.
Sedan blev det en sväng till IKEA för att kolla på bänkskivor till köket. Vi har en porslinsho, snygg men så opraktisk, som nu ska bytas ut mot en vanlig hederlig diskbänk i plåt och då blir det nya mått på bänkskivorna. Men vi kom hem utan, hittade inget snyggt och vet inte riktigt vad vi vill ha. Får åka runt o kika till veckan.
Nu ska jag fila lite på min predikan till imorgon, få till slutklämmen. Handlar om Maria, mod och tillit. Och att Gud finns i det där mystiska, i de där frågorna som inte har några svar, inga svar som vi tycker duger i alla fall... Bara mässa imorgon, inga dop som annars är vanligt på söndagen. Och extra lycklig är jag över ett sms från en av mina ridlärare att jag kan komma imorgon och rida en tur kl 14. Det bästa som finns! Långa töltsträckor på en tjusig islänning i det vackraste eklandskap. Tänk vilket flyt man kan ha!!

Hallå!!

Oj va längesen jag var in här på bloggen!! Så kan det bli. Men jag lever, i högsta välmåga! Sitter just nu på jobbet i väntan på att syföreningsdamerna ska komma hit till församlingsgården för månadens syförening. Där det minsta de gör är att sy och det mesta är att fika. Fika och umgås, skratta och prata. Ett par glada timmar och ofta åker jag hem med en lotterivinst i form av en blomma. Mitt härliga jobb, kan inte ha det bättre och ett mer meningsfullt arbete.
Och nu kan jag också titulera mig som yogalärare då min utbildning på Atmayjoti är klar. Så härligt och roligt och spännande!! Så mycket som har hänt under dessa månader! I min kropp, i mitt sinne. i mitt liv. Otroligt! Skulle vilja rekommendera alla yogaintresserade att gå denna utbildning, den är helt omvälvande!! Få se vad som händer härnäst när det gäller yogan!!
Nu syförening,
Sen stallet, längtar >3

Drömliv.

Semester. Jag och hundarna, sambon jobbar. Och jag njuter, som den ensamvarg jag är. Och jag gör bara det som faller mig in och som jag verkligen vill. Inget annat. Inga måsten. Sover till halv 8 då mannen väcker mig för att säga hejdå. Yogar min serie nån gång vid lunchtid, när jag ätit frukost och läst ett par timmar. Eller efter att ha åkt iväg till havet en sväng så hundarna får bada, åtminstone Helge som älskar att simma.

Yogar min vanliga älskade ashtangaserie men på ett nytt sätt. Med ett annat sinne, med en annan ingång, med att annat utforskande, med en annan kropp... med nya fötter :) Ja, så är det. Har hunnit med tio dagar av min yogalärarutbildning och jag inser nu att denna resa kommer att förändra och totalt förnya min syn på yoga. Bara tio dagar och ingenting på yogamattan är som förr, utan djupare, subtilare, känsligare, mjukare... och så fullt av kärlek, till mig. Ni vet sådär så att det känns som att hjärtat är vidöppet och bara svämmar över och över...
Och jag mediterar. Som jag gjort i många år, i perioder ofta och dagligen och ibland mer sällan. Men också min meditation är ny, annorlunda. Förut har målet mer varit att bli fri från tankar så mycket som möjligt med hjälp av ett mantra  men i våras kom jag i kontakt med Vipassanameditationen och kände direkt att det var det jag egentligen letat efter. I Vipassanameditationen så observerar man tankarna, tankar som ofrånkomligt kommer men som bara är just tankar och försvinner... allt förändras, allt försvinner, tankarna och känslorna som de för med sig. Meditation handlar inte om att förändra sig och sitt tänkande (jo, förresten, det brukar bli den långtgående förändringen :) ) utan att helt och fullt bli vän med den du redan är. Det här är ju också en metod som man kan använda sig av alltid och hela tiden, inte bara då man mediterar, som i mindfulness, som är en slags "modern form" av Vipassana.
Ja sådär går mina semesterdagar... denna och nästa vecka. Jag går här och lever i mina mjuka yogakläder. Dom passar så bra, till allt. Hundpromenader, fika på stan, handla på ICA.. Och sköna när man ser på SVT:s nyhetstimme liggandes i yinställningar :)

Död.

Hemma igen efter en kort och intensiv resa till Luleå. En begravningsresa. Min pappas begravning. Min pappa är död och jag är föräldralös. Smakar ofta på det ordet dessa dagar; föräldralös. Sorglig, så sorgligt men alldeles naturligt. Och jag sörjer förstås men finner stor tröst i att det nu är såsom pappa ville. Att få sluta detta livet som i stort bara var en kamp de sista åren. En kamp för att kunna andas när KOL tagit bort funktionen att andas in och andas ut, det som vi friska tar för självklart. Och så fridfullt och stilla att se honom en sista gång. Ingen kamp. Ingen andning. Ingen ande som kämpade. En helt stilla bröstkorg. Helt stilla. När anden lämnat kroppen som ligger kvar där. En tom kropp. Redskapet vi använder för att kunna leva det här livet. För att vara, röra oss och för att kunna kommunicera. Vara den som vi utifrån tycks vara. Tros vara.Vara den som Du ser. Blåögd, rund, hjulbent, brunett. Benämningar på det synliga. På redskapet. På fodralet. Men när anden inte är där. När den som vi Är, har lämnat, då är det en död kropp. Bara en kropp.  

Yogakläder X 5.

Planerar o packar inför första träffen i min yogalärarutbildning som startar imorron på Atmajyoti. Både glad och förvånad att det är dags. Att tiden har gått så fort sedan jag bokade in mig och imorronbitti tar jag tåget till Stockholm. Första fem dagarna av kursen väntar, de första timmarna av totalt 390 timmar. Och jag lovar, jag ska njuta av varenda en, suga in, begrunda, känna och göra. Tänk vilken ynnest! Så tacksam. Över det som väntar, över det som jag varit med om sista dagarna... ja över livet, helt enkelt..

Hjärtslag II

Oj va många vi är som har rusande hjärtan!! Vet inte hur många mejl och medelanden på facebook jag fått av vänner, bekanta och bloggläsare som har samma problem som jag. Och jag kom på att jag inte skrev i förra inlägget om hur jag fick hjälp på akuten för att stanna av rusningen. Hur jag nu kunde glömma det!! Så nu skriver jag här så alla kan läsa.
Man kan få en spruta eller tablett som stannar av hjärtslagen men det verkar som det inte var vad dom ville ge mig i första hand utan jag fick testa den naturliga vägen. Sköterskan kom in med ett stort glas isvatten! Riktigt, riktigt iskallt med massor med isbitar och jag fick dricka flera stora klunkar och det värkte i hela ansiktet, halsen och bröstet av kylan, så där som om bihålorna och pannan ska sprängas och det tåras i ögonen. Men, det hjälpte!! Jag kände direkt efter fem sex klunkar att det slutade att rusa!! Helt fantastiskt och läkaren hoppade av glädje och skyndade sig att ta pulsen på mig som var nere på 63!! Från 193, tio minuter tidigare. Så det är ett tips till alla er!! Läkaren förklarade att det är en nerv högt uppe i magen som är väldigt känslig för temperatur så när vi blir rädda, stressade eller utsatta för fara så påverkas den av all värme från snabba hjärtslag men att man också kan lugna hjärtat med att snabbt kyla ner denna nerv. Så prova nästa gång! Is-iskallt vatten ska det vara!

(Funkar det inte kan man prova att hålla för näsan och blåsa ut, som när man försöker blåsa ur lock i öronen, det kan visst också hjälpa)