söndag 30 december 2012

GOTT NYTT ÅR!!!

Ett år tar slut. Ett nytt börjar. Och tänk så mycket som hunnit hända. Mycket har varit fantastiskt och härligt, annat mindre bra.. ja som livet brukar vara. Just nu är det "mycket", på många plan, och bloggen har legat och vilat mest, känns det som. Men om jag skulle göra nån slags summering åtminstone när det gäller yogan, såhär på årets näst sista dag, så har min kropp gjort fantastiska framsteg, om man nu kan tala om framsteg i yogasammanhang...
I alla fall har min kropp blivit mycket, mycket öppnare och mjukare och allt kom, eller började, så plötsligt och bestämt att jag märkte från dag till dag där i somras hur "allt" förvandlades. Främst är det  höfterna som öppnats och det har också hänt något "stort" med ländryggen som alltid varit ett bekymmer. Och det är bandhas, där jag blivit otroligt stark, som gjort förvandlingen med ryggen och numera kommer jag på mig själv många gånger att jag använder bandhas ofta, ofta utanför yogamattan...
Nåt annat som jag också erövrat detta år är insikten att lägga alla "måsten" åt sidan. Tänk att man måste erövra alla dessa klokheter och insikter själv, inifrån!! För det spelar ingen roll hur många gånger jag läser eller fått det sagt till mig; det måste komma inifrån mig själv för att det ska bli min sanning. Jag måste inte yoga heeela serien varje dag för att det ska "räknas" och jag ska känna mig nöjd. Numera yogar jag när lusten kommer, aldrig några måsten och borde... Tänk vilken skillnad det gör!! Och jag har känt senaste månaden, och vet att jag tänkt tanken förr, att det känns perfekt att yoga varannan dag. Som om kroppen behöver en vilodag emellan, eller en dag då jag bara gör någon asanas, bara så där, när jag får tid o möjlighet, ibland i bilen!! Och varannan dag är perfekt, för när jag haft en vilodag så lääängtar jag så, ja det är som om kroppen längtar och fodrar; nu yoga.
Ja ett år har gått, jag har blivit äldre och klokare och en tanke slog mig i morse; jag, själen, har blivit äldre men jag undrar hur mycket min kropp har föryngrats. Hur många år yngre har yogan gjort min kropp??
8, 10, 12?? Ni yogisar, som vet vad jag talar om, ni känner igen er,va!?
Gott Nytt År! Hoppas 2013 blir ett fantastiskt år! På alla sätt!

fredag 14 december 2012

Slapparhelg.

En oplanerad helg ligger framför. Så härligt. Kanske köpa några julklappar o fixa en gran. Eller inte. Inga måsten och krav. Och känner hur stressad jag varit under veckan, nu när fredagskvällen närmar sig, nu när allt som skulle göras på jobbet är gjort och jag kan koppla av. Koppla bort. Sköna fredag!!
Och en envis förkylning verkar äntligen släppa, börjar känna att kraften i blytunga armar och ben kommer tillbaka. Och lusten. Och livet. Ska öppna ett dyrvin, tror jag, och inte göra ett handtag denna kväll. Bara vänta på att mannen och hämtmaten kommer hem...

fredag 7 december 2012

Lilla jag♥

Jag har väl berättat att jag börjar släktforska? det är nåt jag tänkt i många, många år men nu har det blivit av, mycket beroende på TV-programmen som gått och som handlat om att söka sina rötter. Och det är lika spännande som jag trodde. Och också tålamodsprövande, för det tar tid, massor med tid. Det är ett himla sökande i kyrkoböckerna och ibland förgäves och man måste hitta nya vägar...
Men, jag har haft en sån tur, en sån där som nästan är otrolig! Ni vet kanske att på facebook finns det olika grupper, ibland slutna och som man kan söka medlemskap i. Jag fick tips av hon som leder släktforskarkursen som vi går att det fanns en grupp på fb och jag gick med i den. För jag hade kört fast och visste inte riktigt hur jag skulle komma vidare då min släkt på pappas sida visade sig hamna i Finland. Min farfarsfar var född i Vasa, Finland, och flyttade såsmåningom till Luleå. Men när jag skulle söka hans föräldrar så tog det stopp. Så jag skrev min farfarsfars födelsedatum och en fråga om någon visste hur jag skulle göra, kan ju inte ett ord finska själv... Och vips på 5 minuter hade jag fått massor med tips var jag kunde gå in och söka och en man erbjöds sig att gå in på en sajt som han hade tillgång till och söka åt mig. Och trot eller ej, på några minuter fick jag svar att han hade hittat min släkting och efter att vi kollat att det verkligen var rätt, att namnet på frun och barnen stämde, så kopierade han det hela och skickade det till mig!! På bara en kvart hade jag fått släkten på pappas sida ända bak till 1600-talet, 11 generationer! Fantastiskt! Och jag har läst och läst, långa, långa  rader med barn, generation efter generation, ca ett barn om året fick dom, men långt ifrån alla blev vuxna... Och jag blir ännu mer nyfiken nu när jag har namn på alla! Och alla dessa kvinnor!! Vad jag känner ömhet och förundran för mina anmödrar! Som födde och sörjde, födde och sörjde sina barn, som var gravida i 20-tal år!!!! och fick göra mer än sitt yttersta för att allt skulle gå runt!
T ex Anna Mattsdotter f. 25 augusti 1741 som födde 16 barn !! och säkert några missfall däremellan, varav en son var min farfarsfarfarsfarfarsfar Isak, och som dessutom hade sin morbror Johannes som var 20 år yngre än henne själv, boende hos sig. Åh vad jag skulle vilja träffa henne och alla andra!!! Alla mina släktingar som levde i många generationer i Oravais, en ort som inte finns längre utan har gått samman med Vörå. Och så farfarsfar som sedan sökte ett bättre liv och bättre villkor i Luleå... Och tänk, sen kom farfar Isak Edvard, sen pappa Lars Edvard åsså jag, Ing-Marie Margareta... Det är inte utan att jag känner mig ödmjuk, tacksam och smått rörd... Tack för Livet!

tisdag 4 december 2012

Ljus i vårt hus

Livet går sin gilla gång. Det har blivit advent, som tur är, så vi får njuta av ljus och stjärnor. Och imorgonkväll väntar första julbordet, också det en njutning. Och precis lagom till advent kom snön, så himla härligt istället för allt regn som föll här i Norrköpingsområdet förra veckan. Lika mycket regn under torsdagsdygnet som det vanligtvis kommer under hela november och det var sjöar på ängarna här runtomkring. Tur att vi bor på en kulle! Och hundarna är så glada, dom som avskyr regn, nu far dom omkring och tokbusar i ren glädje. Och vi yogar, jag o mannen, flera gånger i veckan efter Karin BJ ashtanga-dvd för nybörjare. Och jag känner igen mig så väl från då jag själv var nybörjare och märker hur han utvecklas och hur han kommer på nya små saker hela tiden. Hur uttryck som t ex "tryck ner pekfingret" "sära på tårna" "sittbenen mot taket" alltid betyder just det, är så viktiga och kan göra underverk. Och det känns fantastisk roligt och härligt att yoga med sin man, tycker jag, att höra hans ujjayiandning tillsammans med min, det är något mycket speciellt med det...