lördag 25 februari 2012

Drabbad. Just så.

Doftjasmin som doftar i hela huset!

Städdag idag. Rättså kul när man väl är igång med trasor o såpa och fejar och plockar runt på grejorna. Ställer om på nya ställen, gör nya stilleben... Ut med mattorna och så igång med skurtrasan.
Har lite vårkänning också. Snön försvann ju blixtsnabbt i veckan och jag nästan hajar till när jag tittar ut o det är alldeles grönt överallt istället för vitt. Har köpt några nya krukväxter med lite "våriga" färger i rosa och en doftjasmin som doftar underbart!

Den här veckan har flugit iväg känns det som, fast jag har varit på retreat och levt i tystnad och vila. Det var helt underbart som det alltid är att få vara på retreat och särskilt på vår stiftsgård Vårdnäs. Det var bara för kort. Ett och ett halvt dygn, men vi fick möjligheten att prova ignatiansk spiritualitet i Ignatius av Loyolas andliga övningar. Och det känns som jag "kommit hem"! Jag har provat detta sätt att be och meditera förr men ibland är det ju som om saker verkligen kommer till en i just rätt tid och på ett sätt som verkligen "drabbar" en. Och det gjorde det nu. Det kom till mig! Och jag är så himla tacksam o glad för det..!

Förutom detta fantastiska så har också något annat "drabbat" mig. Jag har testat nåt som är helt nytt för mig. Jag har yogat till musik! Det var något som kom till mig när jag satt i meditation i kapellet på Vårdnäs och Vivaldi hördes lågmält i högtalaren.

Det här vill jag yoga till! Den här vackra musiken som berör mig så på djupet att huden knottras och strupen värker vill jag ska fylla rummet när jag yogar.

Så jag testade när jag kom hem. Nästan det första jag gjorde. Och har gjort så varje dag. Min ashtangayoga till Bach, till Gregoriansk körsång, till Sibelius, till Linköpings Domkyrkas Kammarkör, till Chopin, till Tjajkovskij... Och jag kan inte förklara hur det är, hur det känns. Ni vet, ibland går ju inte det... Vissa saker är obeskrivbara, saker som  liksom faller platt om man försöker beskriva med ord.
Men Magiskt. Ungefär så.

måndag 20 februari 2012

Ashtanga-musik

Vi har en hög med skivor som min man köpte en gång på superrea. En av dom har vi knappt spelat nån gång men plötsligt så Hörde jag musiken, som för första gången. Och när jag verkligen tittade på omslaget så ser jag att den heter Ayurveda!! och spåret som jag spelat om och om igen på eftermiddan heter Ashtanga!! Tänk va!

lördag 18 februari 2012

Ljustofräscht

Sitter här i morgonrocken med ett litet leende på läpparna. Efter en hellyckad kväll då vi var med goda vänner och åt gott och såg Schyffert & Lindström och deras träffsäkra föreställning Ljust och Fräscht. Så kul och vi skrattade oavbrutet i nästan två timmar. Igenkänning på högsta nivå, och det är ju det som är så roligt. Hur man beter sig. För att höra till. För att vara som andra. För att vara "lagom unik". Mycket skratt fast också spännande att tänka vidare på, rent psykologiskt, hur vi människor är. Och då blir det inte bara kul, utan också lite sorgligt...

Känner igen mig i mycket. Fast mest i hur jag varit. Förr. När PengaroPrylar var min gud. När det var viktigt att ha. Ha det "rätta". Gärna märken och rätt design, det som "gällde" då. När jag köpte o köpte. Kläder o prylar för tusentals kronor och som jag lessnade på efter några veckor. Gav bort eller slängde in i nåt förråd. Med en omedveten smak av "misslyckande" och att "svika sig själv" men redan på väg till nästa häftiga butik för att köpa en liten svindyr blus eller stressa iväg på lunchrasten för att beställa ett glasbord för sisådär tiotusen kronor...
Men, det är verkligen dåtid. Tack och Lov. Nu struntar jag fullkomligt i märken och andra trender. Nej, jag har nog snarare blivit helt anti.Vill inte använda Mig Själv till nån slags reklampelare för vare sig Odd Molly eller något annat tjafs. Helt ointresserad av det. Och jag älskar vårt hem som är ett ihopplock från mannens o mitt liv, innan vi träffades. Odesignat och brokigt, men vårat. Det räcker så.

tisdag 14 februari 2012

Snart!


Nu närmar det sig för min yogalärarutbildning!! Har fått mail med info och deltagarlista från Ulrika Berglind, som är en av de tre lärarna, och som också har skrivit boken Kundaliniyoga för kropp, sinne & själ. Känns så kul o spännande! Vi är 25 deltagare från olika delar av landet och även 7 assistenter som gått utbildningen tidigare ska medverka. Tre veckor kvar, första kursen är 7-11 mars. Jag har ingen som helst tanke på att jag ska verka som yogalärare utan det här gör jag för min egen skull och min egen yogautveckling. Längtar!

torsdag 9 februari 2012

Rapport från kvällsyogan.

För två och ett halvt år sedan råkade min man ut för en allvarlig olycka. Det var när han byggde vårt garage och ramlade ner från byggnadsställnigen, från ca fyra meter, och landade på betonggolvet. Det blev ambulansfärd till Linköpings sjukhus där man konstaterade att han brutit 2:a och 5:e nackkotan och hade komplicerade brott på höger arm. Det var skador som, under andra omständigheter som man inte kan rå på, kan leda till invaliditet eller död och läkarna menade att han haft änglavakt...
En lång och jobbig tid började för att så sakta komma tillbaka igen. I tre månader fick han bära en Haloväst, en väst i hårdplast som sitter fast på kroppen med en ställning uppåt som sitter fastskruvad i skallbenet, i pannan och bakhuvudet, för att fixera nacken. Dag och natt i tre månader...
När dessa, världens längsta tre månader var över, och väst och ställning äntligen kunde tas av så började utmaningen att bära axlar, hals och huvud själv med muskler som i det närmaste hade försvunnit. Men det gick sakta framåt, med sjukgymnastik och träning hemma. Sakta kom styrkan tillbaka men rörligheten i nacken har det varit sämre med, väldigt stelt och att titta åt sidan har krävt att nästan hela överkroppen vrids.

Så i höstas började vi, med lite övertalning från mig, att testa Kundaliniyoga tillsammans. Först bara lite ryggflex och försiktiga nackrullningar, men med mycket och djup andning. Så småningom lade vi till fler övningar så att vi gjorde passet Grundläggande yogaövningar för ryggen som systematiskt arbetar igenom hela ryggraden upp till huvudet. Det passet har vi gjort i det närmaste varje kväll under december och januari och vi märkte snabbt vilken skillnad det blev i hans nacke. Plötsligt kom vi på att han tittade själv åt höger, hur lätt som helst när han körde, fast jag satt intill och hade som vana att alltid kolla åt honom om det kom nån bil eller inte. Och det märks också i hela hans sätt att röra sig, helt enkelt smidigare och rörligare.
Så vi fortsätter vår kvällsyoga, stänger av TV:n och yogar en stund istället. Och sen ett par veckor så har vi bytt pass till Yoga för upplyftande , också det ett pass som arbetar igenom hela ryggraden men med lite annorlunda ställningar. Lite kul att prova nåt nytt. Vi gör hela passet utom Sat Kriya som det avslutas med, det har jag hoppat över, tror inte att det där med mantra riktigt är hans grej...

tisdag 7 februari 2012

Morgonstund.

Är igång igen med min morgonyoga igen. Och det känns så himla bra! Det är ju såhär jag ska börja min dag; med min serie. Stående, sittande t o m Navasana och sedan Baddha Konasana och så de avslutande ställningarna. Sedan äger jag dagen. Ja, så känns det! Och jag struntar i att det är fullmåne, känns som nys, tycker jag, allt prat om att man ska stå över yogan för att det är fullmåne. Känns som något som varit en "sanning" en gång och sen hängt kvar av olika anledningar. Då är det viktigare att vara lyhörd och känna in kroppen istället, tänker jag, och vila från yogan dom dagar man behöver, vid mens eller om jag sovit dåligt, oavsett månen.
Däremot håller jag mig till vilodag var sjunde dag. I Ashtangatraditionen är det ju lördagar som är vilodag och så blir det oftast för mig, men bara för att det känns bra att kunna ta sovmorgon just då när det är helg och vi är lediga, både mannen o jag. Bara därför, inte för att man "ska".

söndag 5 februari 2012

Morgonrutiner o iskristaller

Måndagens gnällhumör är borta, ja nästan i alla fall. Det onda i mina muskler har gått över men kvar är den stora tröttheten. Men, har bestämt mig för att strunta i den för det spelar ingen roll hur mycket jag sover. De två sista veckorna har jag struntat i morgonyogan och sovit istället till 7/halv 8 men inte är jag piggare för det. Nej snarare tvärtom! Men nu har det inte med sömn att gör egentligen, tror jag, utan nu känner jag mig mera låg än trött. Inte deprimerad, men nåt åt det hållet. Och jag kommer ihåg någon som skrev på sin yogablogg om att hon inte tordes sluta med yoga för då blev hon så deppig o ledsen. Förstår precis!! Nog för att vi, jag o mannen, yogar mest varje kväll vår ryggkundalini, men det blir inte samma sak. Inte alls som när jag kan gå in i mig själv, släppa alla tankar och bara ha min uyajjiandning som mantra, yoga mig lika svettig och mjuk som tillfreds o glad. Så vad jag längtar till mina morgonrutiner igen!! Har tänkt på det heela dagen och längtar tills imorgonbitti, för då plingar alarmet kl 0600 igen. Precis som vanligt!

I helgen har vi varit ute och tittat till vid sommarstugan. Härligt med vackert vinterlandskap och havet som ligger fruset men samtidigt så väcks längtan efter vår och sommar. Måsar mot blå himmel, sola på bryggan, dagsturer med båten, grilla på kvällarna med svägerska o svåger och sitta ute länge, länge i blåa natten...
                                            Fotat genom sovrumsfönstrets iskristaller
                                             Sommarstugan i vintervila
                                             Frusen boj väntar på vår och båtliv