Yogaflyt.

Stormar ute så det knakar i huset. Vårt hus ligger helt öppet och på en kulle så här är det friska vindar, minst sagt. Men vad gör väl det när man kan vara inne o mysa. Hundarna vill inte heller vara ute utan ser förskräckta ut när öronen fladdrar och vinden dånar. Nä, då är det skönare att trängas ihop i den gamla valpbädden, ligga o "hundsova" så man hör om nån öppnar kylen...

Själv har jag arbetat hemma idag. Druckit muggvis med te i mina nya rosenkoppar och förberett till nyårsdagens kvällsgudstjänst. Skrivit lite om löften som man gärna ger såhär vid nyår, och kanske att det känns lättare o roligare om man kallar det nyårsdrömmar istället...

Min yoga känns så himla bra just nu. Ja hela min kropp känns så medgörlig o skön. Lätt o mjuk. Å tänk va kul det är att yoga då! Senaste dagarna har det blivit ashtangayoga på mornarna och det är som en njutning, både under passet och efter. Älskar när jag får svettas ordentligt så att det droppar om mig. Känner mig urstark och helt uppslukad under passet och förvånas lika mycket varje gång när jag efteråt tittar på klockan och jag har yogat i 1 timme o 20 minuter!! Det är som om tiden inte finns och jag har ingen tidsuppfattning alls. Lite som när meditationen känns som bäst, ja kanske är det en liten liten glimt av "evigheten"...

Göra det man vill.

Har haft en skön o lat julhelg. Sovit middag, läst o promenerat. Med lagom mycket mat och bara riktiga favoriter på julbordet men med lite för mycket godis o choklad. Men snart, det är bara ett lager kvar på sista chokladasken, så blir det ordning på livet igen...
Har jobbat lite också. I år ledde jag julottan som blev riktigt stämningsfull med mycket folk, en massa tända ljus, trumpet, flöjt och kantorns döttrar som sjöng så fint. Ibland känner jag mig riktigt lycklig och privilegierad  i mitt jobb, det här var en sån stund.

Och det har blivit en del yoga också. Förstås. Ibland både morgon o kväll. Fast inte varje morgon. Beslutade dagarna innan jul när jag var ledig att ta lite morgonledigt också från yogan. För att kroppen ville det. Och vad jag har sovit! 10-12 timmarsnätter! Tror att det är viktigt att lyssna på vad kroppen vill och tänker man efter är det inte så konstigt att behöva mycket sömn när dygnen är som mörkast. Helt naturligt.
Men kvällarna har vi yogat, jag och min man, varenda en. Det är så bra när man är två och kan puscha varandra när man håller på att somna i TVsoffan och när vi varit borta på kvällen har vi yogat på eftermiddan, för att inte missa... Nu är det nästan tre veckor som vi kört Grundläggande yoga för ryggen och L känner stor skillnad i sin nacke och i ryggen och nu syns det även på honom. Numera behöver jag inte kolla om det är klart till höger, när vi åker bil o han kör, utan det gör han hur enkelt som helst själv!! Och han sover bättre, tycker han, vaknar inte pga ont i ryggen och Ipren-asken ligger orörd sen ett par veckor. Ska bli riktigt spännande att se hur det blivit efter de fyrtio dagar vi ska köra denna kriya, (och riktigt roligt att L själv är så positiv och frågade häromkvällen "vad vi ska ta för pass sen då...")

Frid, önskar jag alla.

Sitter här i mitt julpyntade o väldoftande hem. Peter Jöbacks julsånger på stereon o julklapparna under granen. Sitter här och är så tacksam. För allt som jag har.
Men mina tankar är ikväll hos alla som inte har så mycket att vara tacksam över. Hos alla dom som har ångest inför julen, som önskar att den vore över och att det blir vardag igen... alla dom som inte har någon att vara tillsammans med... inte har någonstans att vara.
Och mina tankar är hos alla dom som ska fira första julen utan sin kära. Första julen utan maken efter femtio års äktenskap, första julen utan en älskad son och lillebror, första julen på äldreboendet och saknaden efter hemmet och alla vanliga rutiner gör så ont, första julen efter bröllopet men svek o skilsmässa förstörde...
Så jag sänder mina böner, för dom som önskar, för dom som drömmer, för dom som saknar, för dom som vill börja på nytt...

Kärlek, skratt o tårar.

Dessa sista dagar före jul så åker jag runt till församlingsbor med julblommor, till alla som är 80+ eller till dom som behöver lite extra uppmuntran. Det är så roligt o spännande och bland det bästa med mitt jobb. Och jag kom hem nu ikväll full av berättelser. Tänk va spännande ett människoliv är! Jag älskar att sitt hemma i köket hos gamla kloka livserfarna kvinnor, för det är mest kvinnor,  och höra deras berättelser. Om nödår under finska vinterkriget, om barska barnmorskor, om förälskelser på dansbanan, om besvikelser o svek, om sjukdomar, kärlek o drömmar. Ja om livet, det sköna och det svåra... det vi alla lever.
Så nu sitter jag här efter middagen som min kära hade lagat till jag kom hem. Sitter här med ett lyckligt hjärta, för vad jag har, för vad jag får vara med om, för att jag får vara med...

Granen står så grön o grann...

Nu har vi jul i vårt hus. Ja, julgran i alla fall. Tycker det är så mysigt med julgran så vi bestämde oss för att ta in granen tidigt i år, lagom till Lucia. För det är ju nu i december som man vill ha julkänsla, inte i januari. Nej, då åker den ut, senast till trettonhelgen. För när helgerna är över då vill jag ha vår, helst snabbt och då vill jag ha tulpanerbuketter, lite här och där.

Snart ska jag yoga. Igen. Numera yogar jag morgon o kväll. "Nu har mänskan fått fnatt", tänker säkert nån men det är ingen fara. Lovar. Nej, det är min man som blivit sugen på att testa yoga för att försöka bli rörligare o mjukare i ryggen och främst i nacken. På morgnarna yogar jag mitt pass som vanligt och så yogar vi tillsammans några mjuka asanas för rygg och nacke varje kväll och vi har tänkt att testa det i 40 dagar för att se vilket resultat det ger. Tycker att det är spännande och han känner redan efter en vecka att det känns bättre.

Fikapaus.

Lediga dagar så jag gör det som faller mig in. Äter när jag blir hungrig o fikar när jag får lust.
Och jag struntade i att ställa nån väckning igårkväll och sover till halv 8 när L väcker mig innan han åker. Så skönt, känner mig som ny. Tänk va sömn är undergörande och jag är så glad att jag har god sömn. Vet många som ligger och vrider o vänder i timmar, varje natt! Måste vara hemskt!

Rullar ut min matta och gör mina solhälsningar o min kriya men kommer på mig att jag saknar mörkret utanför fönstret och alla tända ljus som hör till för så här vid halv åtta har det ju hunnit bli ljust ute.
Så i morgon stiger jag upp tidigare...

Snö.

Nä nu längtar jag efter snön, tycker att den får komma nu. Tittade på bilder vi tog förra vintern och det ser så härligt ut när vårt hus var inbäddat i vitt, vitt. Och hundarna trivdes och älskade att busa o brottas i snön.
Men det verkar inte vara nån snö i sikte när man kollar prognoserna, nej regn pratas det om om det blir nederbörd... Trist, med det är väl bara o gilla läget...

Bara vara.

Älskar lediga dagar då jag kan gå omkring i morgonrocken så länge jag vill. Plocka lite här o lite där o klassisk musik lite lågt på stereon. L är  i garaget o meckar o grejar och vi har ingen tid att passa. Kan knappt bli bättre än så här, livet, på en lördagsförmiddag. Och huset börjar fyllas med hyacintdofter, dom första jag köpte för nån vecka sen blommar nu, vita o vackra.
I morse när jag smög ner för min yogastund kände jag att jag längtade efter ashtangan, har känt det lite smått några dagar så nu blev det så. Under-underbart säger jag bara och tar mig också tid till mina 20 minuters meditation.  Och efteråt känner jag mig lika underbar!! Haha! Lite längre (!) lite rakare, liksom vacker, mjuk, nöjd o stolt!
Och tänk att min onda rygg är borta numera. Den som jag har haft problem med i alla, alla år!! Minns när jag började med ashtangan för några år sen så tänkte jag redan 1:a terminen `att det här kommer inte att gå`. Ryggen blev ännu sämre än den nånsin varit, helt paj, och jag var tvungen att gör nån veckas uppehåll då och då för att överhuvudtaget kunna gå och fungera. Nu i efterhand vet jag att jag skulle gjort annorlunda och undvikit vissa asanas men det är ju lätt att vara efterklok och svårt att vara det i stunden när man vill så mycket och det ju är så kul!!
Och så har jag ju mycket Pitta i mig som vill(e) få mig att prestera, prestera, och bli otålig när det inte blev perfekt och enligt hur serien "ska" se ut...

Är medveten om det idag och vad det kan göra med mig.
`Duktiga Marie som ska göra allt perfekt o helst lite till och komma ihåg allt, allt, också åt alla andra så hon kan påminna dom så att dom inte hamnar i knipa...`

Nä, den Marie finns inte mer. Hon är numera enbart ett minne, om än ett litet smärtsamt minne för prestationen hänger ju ihop med så mycket annat i livet, som en kompensation för allt det som inte varit bra. Men nu, borta o försonat. Helt begravet. Istället ofta en lycklig (!) känsla när det inte blir som jag tänkt, Lycklig, därför att jag släppt taget.