söndag 28 augusti 2011

En liten lur i solen...


Älskar den nya luften som kommit efter nattens åskoväder. Sval bris från väster. Underbart! Så jag har t o m tagit mig en tupplur i solen idag. Och det händer inte ofta. Som den Pitta jag är. Eller Pitta-Vata för att vara exakt. Jag sitter hellre i skuggan och allra helst i skuggan under ett träd.
Jag var hos en ayurveda läkare i förra veckan för en konsultation och han berättade det jag redan visste men jag kom ändå hem med några nya insikter. Som det här att ta sig en tupplur, bara sådär...
Annars fick jag med mig kloka ord som Regelbundenhet, Mycket sömn, Struktur, Meditation, Måttfullhet, Andningsövningar plus många mattips. Och det är som gjort för mig, för min kropp och mitt psyke. Som hand i handske, som man brukar säga.

torsdag 25 augusti 2011

Tålmodighet och acceptans.

Jag är en människa med dåligt tålamod. Men jag övar mig. På tålmodighet. Och jag tänker att det kanske var därför yogan kom i min väg. Att det var meningen att jag skulle hitta yogan, just för mitt tålamod. För att öva mig. För i yogan kan inget gå fort. Inga qvickfix. Inte i min kropp i alla fall. Utan det handlar verkligen om dagsform. Ena dagen kan det vara väldigt mjukt och följsamt, lätt och smidigt. Och nästa, ja då känns kroppen nästan som en frysbox. Stel och omedgörlig. Men. Det är bara att acceptera. Tålmodighet och acceptans. De är numera mina ledord.
Och samma sak behövs också när man håller på att anlägga en trädgård. När man vill att det ska vara grönt, lummigt och blommande, fort, helst nu. Då kommer mina ledord väl till pass....
Här är det meningen att det ska bli en blommande roshydda. Att mina klätterrosor ska bre ut sig och växa och att man kan lägga sig på en bänk därinne, vila sin rygg och bara njuta. Titta upp på rosorna som nästan bildar väggar och tak och se en liten, liten glimt av himlen mellan blomsterprakten... Hm, kogödsel, eller?

måndag 22 augusti 2011

höstlöfte

Idag första jobbdagen efter semestern. Känns bra, eller okej, i alla fall. Men jag har verkligen lagt märke till hur bra jag har mått under dessa 5 lediga veckor. Hur tankarna blivit lugna och färdigtänkta. Hur skön magen känts, lugn som en filbunke. Hur andningen sjunkit ner i magen... Hur skönt jag sovit, stilla o djupt, nästan drömlöst. Och framförallt och främst; hur glad o nöjd jag känt mig. Och det är en insikt som får mig att känna lite tvekan när det är dags att gå tillbaks till jobbet igen. För så här vill jag alltid må! Så här vill jag att mitt liv ska vara. Så här är det menat att mitt liv ska vara. Jag vet att det är så!
Så jag bestämde mig i morse. När jag satte mig i bilen här hemma på gården så hade jag en pratstund med mig själv. Lovade mig själv att sätta gränser. Att hålla saker o ting utanför. Att inte engagera mig i det som inte rör mig, i det jag ändå inte kan påverka. Att låta det passera... Göra det jag ska och sen, Punkt.
Och jag vet var all den här känslan kommer från. Hur det plötsligt är alldeles självklart att jag är viktigast. För mig.  Jag har känt den förr de senaste åren, den här klara vissheten som får mig att förändra saker i mitt liv som förut bara fanns där med alla möjliga ursäkter... Men nu, numera är förändring lättare. Mycket lättare. Och jag vet att det är yogan som förändrar. Som gör att kroppen, hjärtat och själen smälter samman, att man får en helt ny syn på sig själv, mer kärleksfull och accepterande. Ja, som om hjärtat svämmar över i hela kroppen...
Så vad annat än denna glädje och lust skulle få en som mig, som egentligen både är lat, morgontrött och en mästare på att hitta på ursäkter för att slippa, att stiga upp före ottan på morgonen och ställa mig på yogamattan. Jo, glädjen och lusten. Till mig själv och som gör mig mer varsam med mig själv.

onsdag 17 augusti 2011

Meditation

Hela våren hade jag så bra rutin på mina meditationsstunder. Varje lunch när jag kom hem, innan jag åt. Men nu under semestern har det blivit långt mellan gångerna. Och vad jag saknar det! Känner att det fattas mig och riktigt längtar efter att få sätta mig i lugnet och bara bäras en stund...
Meditationen har funnits med mig i många år men sett lite olika ut. I början av 90-talet gick jag en kurs i Trancendental meditation där jag fick ett eget personligt mantra i en slags ceremoni och så mediterade jag, till och från, under ett år. Till jag såg en annons att det fanns meditation i kyrkan i min hemförsamling och förstod att det kunde vara nåt för mig. Jag älskade verkligen kyrkorummet och gick då och då in i kyrkan som låg nära mitt jobb och bara satt en stund... Och efter min första meditation där så var jag hemma. Ja bokstavligt. Jag var hemma. "Det finns ett tystnadens rum inom oss och det är där vi har vårt hem" skriver Wilfrid Stinissen så sant. Nu är min meditation ordlös, utan mantra. Bara tystnad som tar över det inre bruset, mer och mer...
Så denna min sista semestervecka vänder jag tillbaka till mina rutiner att få till meditationsstunder. Går upp till min vrå i sovrummet och sätter mig på min pall. Landar, grundar mig, andas. Och bara Är. Sätter alarmet på mobilen, som bara är ett stilla plingande, på 30 minuter. Kvalitetstid, insatt på må-bra-kontot. Visst, det blir ju en liten, ofta mycket liten, stund efter yogapasset på morgonen också men då har L vaknat och huset doftar av kaffe,.. och jag är pigg och pratsugen...

Meditation

Hela våren hade jag så bra rutin på mina meditationsstunder. Varje lunch när jag kom hem, innan jag åt. Men nu under semestern har det blivit långt mellan gångerna. Och vad jag saknar det! Känner att det fattas mig och riktigt längtar efter att få sätta mig i lugnet och bara bäras en stund...
Meditationen har funnits med mig i många år men sett lite olika ut. I början av 90-talet gick jag en kurs i Trancendental meditation där jag fick ett eget personligt mantra i en slags ceremoni och så mediterade jag, till och från, under ett år. Till jag såg en annons att det fanns meditation i kyrkan i min hemförsamling och förstod att det kunde vara nåt för mig. Jag älskade verkligen kyrkorummet och gick då och då in i kyrkan som låg nära mitt jobb och bara satt en stund... Och efter min första meditation där så var jag hemma. Ja bokstavligt. Jag var hemma. "Det finns ett tystnadens rum inom oss och det är där vi har vårt hem" skriver Wilfrid Stinissen så sant. Nu är min meditation ordlös, utan mantra. Bara tystnad som tar över det inre bruset, mer och mer...
Så denna min sista semestervecka vänder jag tillbaka till mina rutiner att få till meditationsstunder. Går upp till min vrå i sovrummet och sätter mig på min pall. Landar, grundar mig, andas. Och bara Är. Sätter alarmet på mobilen, som bara är ett stilla plingande, på 30 minuter. Kvalitetstid, insatt på må-bra-kontot. Visst, det blir ju en liten, ofta mycket liten, stund efter yogapasset på morgonen också men då har L vaknat och huset doftar av kaffe,.. och jag är pigg och pratsugen...

måndag 15 augusti 2011

Fötterna uppåt

Yogade på mitt yogaställe, Vayu, igårkväll. Det  var ett extrainsatt pass till förmån för Afrikas horn, Himla bra initiativ där det kom in 1000:- av glada yogisar. Men det kändes i ländryggen o baksidan av låren i morse, vilken skillnad det gör om det gått 12 eller 24 timmar mellan passen! Så idag har jag  legat med ett ben i dörröppningen o det andra utmed dörrkarmen. Så skönt för ryggen och knäsenan! Och kolla fötterna, dom har birkenstocksolbränna!!

lördag 13 augusti 2011

Lite vemod.

Vi är i sommarstugan. Längst ute i Bråviken, där havet tar vid. Så vackert med himmel o hav, allt är blått, blått. Vackert och lite vemodigt.Sista helgen på vår gemensamma semester. På måndag börjar L att jobba och min sista lediga vecka börjar. Jo, lite vemodigt. Det känns alltid lite sorgligt när det man längtat efter tar slut men samtidigt gillar jag ombyte. När något annat börjar. Men vemodet har tagit tag i mig idag. Inte det där stora, som "rullar in", som Monica Törnell sjöng om, men en släng av dysterhet. Kanske är det tystnaden här, den nu totala tystnaden när inga fåglar sjunger glatt längre. Kanske är det blommorna och växter som ser lite trötta o tufsiga ut. Kanske är det solen som plötsligt går ner bakom ön mycket tidigare nu... Hursomhelst. Det är sensommar. Men något annat börjar. Nyhösten som snart är här. Se där, nu känns det genast bättre! Nyhöst låter bättre, tycker jag. Och jag hoppas på en spännande höst med mycket nytt som ska hända på jobbet, roliga saker som ska planeras och genomföras. Och även på yogafronten, den här terminen passar tiden för ett mysorepass perfekt så jag kan gå en gång i veckan i alla fall. Kanske två gånger. Ibland.
Men först ska jag vara ledig en vecka. Den sista veckan. Sådana där lite lyxiga dar när jag rår min tid alldeles själv, inget planerat, inget bestämt. Och det börjar bra, redan imorgon eftermiddag. Då är det ett extrainsatt mysorepass på mitt yogaställe som annars har sommarstängt nu ett par veckor. Livet är gott!

torsdag 11 augusti 2011

Lite vila ibland.


Igår hade jag en vilodag men i morse stod jag på mattan igen kl 0600. Här råder det disciplin, "upp och gör", och det mår jag så bra utav. Inte så att jag jublar när alarmet på mobilen börjar plinga men bara jag satt fötterna på golvet så vaknar två glada hundar och vem kan vara trött och sur då? Och vad välgörande en dags vila är efter flera dagars yogande. Som om kroppen tar till sig och härbärgerar allt den fått, allt den upplevt, allt den känt. Och sen är den redo igen. Stark och nästan otålig. Vill. Vill mer och mycket. Och det är som om jag svävar i vinyasa.
Och det bästa med att stiga upp i ottan och göra sin practice är att när jag är färdig så är mycket av morgonen kvar och hela dagen ligger framför och väntar. Eller förresten, det bästa med tidig morgonyoga är att jag blir glad och glädjen räcker hela långa dagen.

måndag 8 augusti 2011

Hemma!

Hemma. Full av insikter och mör i kroppen. Men nöjd och lycklig. Fem dagars yoga med Petri Räisänen och jag är nyförälskad i Ashtangayogan! Borta är alla krav som höll på att kväva min lust. Krav som jag själv skapat förstås, men som nu, på ett påtagligt sätt, lyfts bort från mig. För alltid. Det har jag lovat mig själv, dyrt o heligt. Och istället har ett leende kommit tillbaka och den där härliga kärleken till mig själv och min kropp, Som får mig att vilja jubla högt ibland, som när högra armen plötsligt, lätt som en plätt, virar sig runt benet och ryggen i Marichyasana. Och jag Är. Är i stunden, i lyckan, i känslan, i mig...
Och jag fortsätter min yoga.  Här hemma, på min kammare. Medan tvättmaskinen går för fullt och hundarna sover ikapp efter 5 dagar på hundpensionat...




måndag 1 augusti 2011

solsemester o solhälsningar

Pigg på direkten när jag vaknar fast klockan bara är tio över sex. Det är väl solen som flödar in i sovrummet som gör det, gör så att det känns alldeles lagom att stiga upp... Sol och tre semesterveckor kvar. Då är livet ganska lätt att leva. Rullar ut min matta och gör solhälsningar, många, många. Utan att tänka, utan att räkna andetag, bara gör... Glad över att min rygg känns bra, stark o stabil, men jag måste hela tiden tänka på bandhas, starka, starka bandas...
Idag packar jag inför färden till Båstad och Yogavita. Äntligen dags för workshop med Petri Räisänen som jag längtat efter i månader!